Ärligheten själv

Denna blocketannons gjorde min dag! Jag undrar just om humorn är avsiktlig.

Klicka på skärmdumpen för att se den i större format.

Nostalgihem och -hemsidor

Egentligen skulle dagens inlägg handla om kupébelysning och kabeldragning, men eftersom jag nyligen snubblade över något mera intressant på Blocket får detta spännande kapitel stryka på foten ett litet tag. För just nu kan den som har tjugo tusenlappar över lägga dem på en Saab 900 -92, komplett med Toppola-husbilspåbyggnad, och därigenom bli ägare till inte en, utan två bitar svensk industrihistoria. 

1992 var näst sista året för första generationens Saab 900, vilken började tillverkas redan 1979. Egentligen var det inte någon ny modell ens då, utan en vidareutveckling av 99:an som ju lanserades 1968. Ingen dålig bedrift att låta en bilmodell, under successiv utveckling, tillverkas under tjugofem år!

Historien om Toppola börjar i början av 80-talet och följer mer eller mindre parallellt den om Saab 99 och 900 Combi coupé, i och med att exilfinnen Arwo Pullola konstruerade en campingpåbyggnad för Saabs halvkombimodeller. 1982 togs projektet över av två båtbyggare och tillverkning startades i skånska Kågeröd.

Senare samma år blev även Saab själva involverade i projektet, och under några år var en Toppola det dyraste originaltillbehöret man kunde utrusta sin Saab 900 eller 9000 med. Toppolan har tillverkats ända fram till idag, men inte i några större antal. De har dock en hemsida där man kan läsa mer om denna genväg till husbilsägandet. Om man vill ha en ännu större nostalgitripp så finns det en hemsida på Passagen(!) som inte uppdaterats sedan 1998(!!) och som bjuder på några bilder men som framför allt på ett smärtsamt tydligt sätt visar hur en typisk hemsida såg ut för femton år sedan, komplett med jobbig bakgrund och allt.

Även denna blogg har bjudit på ett par Toppola-godbitar genom åren, som här vid Brahehus sommaren 2010:

Eller som här i bakgrunden på Träffpunkt 80 i september samma år:

På något vis känns det som om Saab och Toppola passade väldigt bra ihop. Båda tycks ha kännetecknats av fiffiga lösningar, långsam evolution snarare än snabba modellskiften och en air av hemmasnickeri. Men för tio år sedan skulle jag nog inte kunnat gissa vilket av företagen som skulle gå i konken först.

En tryggad ålderdom

I denna bloggs barndom så skrev jag ett inlägg om bilar som skulle vara bra att köpa ur ren investeringssynpunkt, och nu tänker jag återkomma till det. För på Blocket ligger just nu en bil vars värde, märkligt nog, ännu inte riktigt nått de där riktiga höjdarnivåerna.

Egentligen är det mer än en bil, det är ett begrepp. Det är något som sedan denna modell för evigt förknippas med detta bilmärke, och det är något som både kittlar och inger respekt hos bilfantaster i alla åldrar. 

Och detta är alltså modellen som startade allting. Detta är fröet som allting sprungit ur. Detta är Porsche 911 Turbo 3,0.

Denna, den ursprungliga Turbon tillverkades mellan år 1975 och -77 i endast 2880 exemplar. Om man inte räknar med bilar ägnade för den nordamerikanska marknaden är vi nere i 1623 exemplar. Som jämförelse kan nämnas att 1580 stycken av den idag så omsvärmade, eftertraktade och därför löjligt dyra (räkna med två miljoner för ett bra exemplar) Carrera 2,7 RS från 1973 byggdes.

De två första modellerna av Turbon; 3,0- och 3,3-litersversionerna är måhända lika på ytan, men undertill är skillnaderna större, inte minst när det kommer till mängden underhudsfett. För när en 3,3-litersturbo av första årsmodellen, 1978, väger in på 1300 kg torr, så är en 3,0 från året innan mer än 100 kg lättare. Som en följd av detta är en 3,3 endast 0,1 sekund snabbare till 100, fyrtio extra hästkrafter till trots. När vi ändå är inne på acceleration så kan man konstatera att  en tidig Turbo inte har oävna prestanda ens med dagens mått mätt; ovan nämnda sprint klarar trelitaren av på fem och en halv sekund och toppfarten ligger på 250 km/tim.

Och här har vi alltså en Turbo 3,0 kupé av sista årsmodellen. En av 695 icke-USA-bilar från detta år. Svensksåld, relativt lågmilad, i originalutförande och med närapå all utrustning från fabrik, t.o.m. luftkonditionering. Kanske inte i den mest tilltalande färgkombinationen, men man kan åtminstone hävda att den är tidstypisk. Och detta för 300 000 kr. Det är visserligen mycket pengar för de flesta av oss, men jag kan garantera att den om några få år kommer vara värd det tredubbla, i alla fall så länge rosten inte har fått fäste. I annonsen förklaras att bilen har en del stenskott efter att ha körts på grusvägar (hur kittlande är inte den tanken!), och det skulle ju kunna innebära att den inte skötts om på det sätt som en bil av denna kaliber förtjänar. Å andra sidan vittnar mätarställningen -11 500 mil vid senaste besiktning- om sparsamt användande, så kanske ändå...

Nuvarande ägare verkar dock vara av det noggranna slaget; en bild på ett rent och prydligt motorrum, och på en en komplett verktygssats, ett original spacesaver-reservhjul och den ursprungliga lådan till kompressorn (låt oss förutsätta att den innehåller en originalkompressor) vittnar om insikt i klassiskt bilägande. 

Insidan kräver kanske en smula tillvänjning, men i mina ögon är det som stör mest avsaknaden av en originalratt. Detta är emellertid ett mindre problem, eftersom den treekrade sportratt som satt originalmonterad användes från 1974 och fram till mitten av åttiotalet och därför är vare sig svår eller speciellt dyr att få tag på.

1977 var första året för Fuchsfälgar i 16 tum, vilka (förstås) satt standardmonterade på Turbon och lyckligtvis är dessa också bevarade med bilen.

Man kanske inte kan tala om fynd, när det rör sig om en gammal bil för mer än en kvarts miljon, men det är ändå ganska nära. En liten reservation för rost dock, dessa bilar är inte billiga att rostlaga, och Turbospecifika plåtdetaljer är ännu mindre billiga. Men om du är, eller har blivit efter att ha läst detta blogginlägg, på jakt efter en Turbo 3,0 så är den nog värd att titta närmare på, inte minst med tanke på hur sällan tidiga Turbo är till salu. Annonsen hittar du här.

Brun, brun är kärleken

Efter en viss tids torka är det idag dags för ett nytt Blockettips; En 911SC Targa -78 i ett utförande man inte ofta ser, nämligen det ärliga sjuttiotalsutförandet. Eftersom SC:n markerade övergången mellan 70- och 80-tal så specificerades de flesta efter vad som på den tiden ansågs modernt; svart snarare än kromat listverk, turbovingar och färger som vi idag förknippar med åttiotalet, vitt, silver, blå- eller brunmetallic.

I detta hav av kritstrecksränder, breda axelvaddar och enorma biltelefoner (de kallades ju så på den tiden!) så är det befriande att hitta en bil som bär sin årsmodell med den äran, utan att låtsas vara yngre än den är genom att drapera sig i ungdomligare attribut. Inte nog med att listerna runt rutorna är kromade, dörrhandtagen och targabågen är i borstat stål vilket normalt sett associeras med bilar från sjuttiotalets första hälft. Färgen är förvisso brun, men inte metallic utan solid Mockabrun - en favorit i 911:ans färgpalett och en färg som figurerat även i ett tidigare inlägg om Blocketfynd. 

Inredningen går även den i brunt, visserligen med kritstrecksränder men inte kommer jag att tänka på Miami Vice för det. Som sig bör är motorluckan vinglös och fronten saknar spoiler, allt för en mer klassisk look. En liten blast from the 80's har jag dock upptäckt; där askkoppen normalt sett sitter har man istället monterat en equalizer. Nå, man kan inte få allt och nog är det nyttigare att begagna en EQ än en askkopp.

Skulle jag ändra på något så skulle jag byta de lackade strålkastarsargarna mot ett par kromade, Fuchsfälgarna mot en uppsättning ATS "kakformar" (som av en händelse finns fyra sådana också på blocket, här) och varför inte montera Porsches original stänkskydd bakom bakhjulen? Om ni undrar hur fälgarna och stänkskydden ser ut så ser ni det på dessa bilder:

Om du nu blir sugen på att slå till på vad som kan vara sommarens bästa glassköparbil så hittar du annonsen här. Bilen står i Tranås och är konkurrenskraftigt prissatt, så under förutsättning att plåten är frisk så gäller det att slå till snabbt.

Själv har jag just klivit ur min betydligt mera åttiotalsbetonade bil efter en tiomilarunda i underskön försommarkväll. Är man gräsänkling så får man passa på.

Bilder tagna från Blocket och andra ställen på Internet. Om du är upphovsrättsinnehavare och önskar få någon av bilderna borttagen, vänligen kontakta mig.

Välskött och ompysslad av någon

I inlägget om gubbilar ställde jag bilder av två 142:or mot varandra, båda två tagna i Falköping under samma helg, men där slutade likheterna. Nu är det dags för en repris, i och med att jag idag presenterar bilder av ännu en Opelkombi (Caravan på Opelspråk) tagna i min forna hemstad, men denna gång rör det sig om en Rekord -82 i till synes gott skick. Bilderna togs utanför Falbygdens Ost, ostlagret med specialiteter som Morfars Brännvinsost och 1878, och där jag som sextonåring inledde min bana som förvärvsarbetande.

Åter till bilen. Den har haft fyra ägare och enligt Transportstyrelsen tillryggalagt 5300 mil. Eftersom Opel länge envisades med kort kilometerräknare drar jag slutsatsen att det skall vara en etta eller rentav en tvåa framför. De snygga plåtfälgarna i aluminiumimitation och med snobbringar är original och skänker ekipaget en viss flärd. Överlag så var bildesign lättare innan krocksäkerhet blev ett ledord, i och med att man kunde göra stolparna tunna och glasytorna stora. För visst är den ganska snygg i all sin kantighet?

För den som är hugad spekulant på en Rekord så finns på Blocket en lågmilad -86:a i den där blåa färgen som tycktes pryda nästan alla Rekord, och det till vrakpriset 8500 kr. Annonsen hittar ni här.

För ovanlighetens skull

Som trogna läsare av denna blogg vet, så har jag en oförklarlig faiblesse för Porsche 924. Helst ska de vara av tidig modell, med små backspeglar och den fula tvåekrade ratten. Dock börjar det bli tunnsått med fina 924:or i originalskick, så när tillfälle ges får man slå till. Och hade jag bara haft plats så hade jag slagit till på denna finfina -76:a. Alla snikmodellens attribut återfinns här; de ovan nämnda backspeglarna, den fula ratten, tygklädseln.

Inte ens aluminiumfälgar har den första ägaren valt till, och vad än mer fascinerande är; Ingen av de efterföljande fyra ägarna (även om annonsen anger det totala antalet ägare till två) har heller monterat sådana. Istället har bilen betydligt förnuftigare tillval; bakrutetorkare och rejäla stänkskydd. Och det är ju det som är så kittlande; detta kan vara den minst glamourösa sportbilen i världen!

Enligt annons och transportstyrelse har den bara gått 5000 mil, men jag skulle tro att det i verkligheten står en etta framför. Den är obesiktigad sedan 2007, men går säkert att få igenom utan större mankemang. I alla fall i min fantasi. Som sagt, hade jag haft plats för en bil till så hade jag nog slagit till på den. Om den är så fin som den låter i annonsen (men är en bil någonsin det?) så är det värt att spara den som investering för framtiden. Jag har sagt det förr och jag säger det igen; Förr eller senare kommer 924:an att bli kult, och då kommer priserna gå upp. De får inte ligga på denna löjligt låga nivå mycket länge till, då tappar jag alldeles förtroendet för mänskligheten.

Bilder tagna från Blocket. Om du innehar upphovsrätten till någon av dem och motsätter dig publicering här, kontakta mig.

Några sista minuten-köptips

Det börjar dra ihop sig till den årliga Träffpunkt 80 på Grytsbergs säteri i natursköna Sörmland. Förra året bjöd på vackert väder och god uppslutning, trots att träffen var förlagd till valdagen. Som den sanna demokrat och tillika bilnörd jag är såg jag förstås till att förtidsrösta för att kunna deltaga. Ett referat från i fjol återfinns här.

Nå, åter till nutiden. Om man vill deltaga men saknar lämpligt färdmedel så börjar det alltså brinna i knutarna, men misströsta inte ty jag har samlat några säljesannonser för fordon som pryder sin plats på gräsmattorna! Årets tema är eftermarknadstillbehör, men det struntar jag fullkomligt i och presenterar ett antal bilar i lagom originalskick. Helt utan inbördes ordning presenterar jag listan:

1. Saab 900 GL

Om man vill ha en fin Saab 900 är det hög tid att slå till nu. De pensionärskörda enägarbilarna börjar sina, men här har vi en fin -84 med den trubbiga nosen. Dessutom utrustad med 5-växlad låda vilken gör landsvägskörningen behagligare. Blå exteriör, blå plysch, originalstereo och sommardäck på original aluminiumfälgar i minilite-design. Får man dessutom med navkapslarna till plåtfälgarna så är det inget att orda om!

2. Peugeot 505 GTI

Jag vet inte varför, men det är tunnsått med Peugeot 505 på Blocket. Kanske detta beror på att ägarna inte vill göra sig av med bilarna, kanske är det för att det finns så få kvar. Här har vi i alla fall ett exemplar, dessutom ett välutrustat sådant med såväl automatlåda som AC (vilket dock inte fungerar). Den är långmilad, men verkar ändå vara i ett prydligt skick och den har liksom Saaben de ursprungliga aluminiumfälgarna.

3. Mercedes E200

En modell som är lite för ny för att ännu ha fått klassikerstatus, men här har vi ett exemplar som har alla förutsättningar för att bli ett ompysslat entusiastfordon; gubbgrå, relativt lågmilad och ännu en gång med de ursprungliga navkapslarna.

4. Citroën CX 25 TRI

En modell som är ännu ovanligare än Peugeoten; Citroën CX Break (vars etymologi vi tidigare utrett). Vit och med vita navkapslar så kommer denna smälta in finfint på finbilsparkeringen.

5. Jaguar XJS

Tillhör du dem som tycker att en hobbybil ska ha två dörrar och sportiga ambitioner? Tillåt mig presentera Jaguar XJS, dessutom till ett ganska förmånligt pris. Detta p.g.a. att bilen är högerstyrd, vilket av vissa anses vara fel sida medan andra, främst anglofiler och lantbrevbärare föredrar. Denna saknar dessutom den lynniga 5,3-liters V12:an och har istället den betydligt lättare (och snålare) 3,6-liters raka sexan.

Bilder tagna från Blocket. Om du innehar upphovsrätten till någon av dem och motsätter dig publicering här, kontakta mig.

Om viljan att rädda dem alla

Alla som intresserar sig för gamla saker, om det så är kameror, porslinskatter eller bilar, tror jag lider av samma sjuka; Man vill alltid rädda den där kameran/porslinskatten/bilen som haft oturen att hamna hos en mindre nogräknad ägare. Jag är inget undantag, och jag spenderar många timmar varje dag framför Blockets annonser, zappandes mellan de många olika "renoveringsobjekt" som finns.

De av er som känner igen er (alla?) kanske också känner igen er i att tillfredsställelsen man får av detta är inte helt olik den man får av att klia på ett myggbett. Jag vet att jag att jag genom att klia mig bara gör saker och ting värre, men ändå sitter jag där och river. På samma sätt vet jag att det inte skulle löna sig att renovera upp den där gamla 911:an (för det förstås är allt som oftast dessa mina eskapader handlar om), men ändå sitter jag där, fastnaglad vid annonsen för en helt upprostad ("fin för sin ålder") gammal targa från -75. Som t.ex. denna:

Om man ska tro bilderna så har en ägare valt att, i det avtagbara targataket, montera en skyport! Och så startar den inte ("ett enkelt fel"), men det positiva är att det inte finns någon synlig rost. Eftersom denna förmodligen döljs bakom det stora kjolpaketet i plast och/eller en massa spackel. Den är värd att räddas!

När man talar om mygg så är det omöjligt att inte nämna Norrland, detta paradis för blodsugande insekter. Och de norrländska myggorna kan bitas, de kan ge sådana där bett som sitter på en av venerna vid fotleden och formligen pulserar av klåda. Sådana där som man kan riva på i flera dagar utan att tröttna. I bilvärlden motsvaras det bettet av denna 911 från -67, komplett med rostdöljande 935-kit. Jag vill inget hellre än att återställa den till sin forna glans. Det kryper i mig att göra det. Det kliar i mig att göra det, för den är värd det.

Jag river vidare på blocketbölderna och landar slutligen här, på ett stick som jag redan tidigare rivit upp men som jag nu attackerar igen; Denna V8-konverterade 912:a. Den har visserligen inte förfulats med några moderna attribut, men är i gengäld i behov av så omfattande rostlagning att ett försök till renovering snabbt skulle rendera sig ekonomiskt oförsvarbart. Så den är inte värd att rädda, men ändå så...

Jag har genom detta inlägg inte botats från vare sig min ovana att klia sönder myggbett eller min vilja att renovera upp en gammal bil, och någon gång ska jag göra det. Inte sluta klia mig, utan få utlopp för min renoveringslusta. Och om du själv är biten(!) så går det bra att klicka på bilderna för att komma till deras respektive annonser.

Bilder tagna från Blocket. Om du innehar upphovsrätten till någon av dem och motsätter dig publicering här, kontakta mig.

Ett nytt livstecken

Nej, kära läsare, jag är inte död. Ej heller är jag kidnappad, förlamad, avsvimmad eller förstenad. Jag har bara flyttat. Dessa två veckor har måhända varit sällsamt händelselösa i bloggavseende, men desto mer händelserika i övrigt eftersom de fyllts av målning, kakling och tapetsering (dock inte i nämnd ordning).

Nå, så till dagens dos bilhistoria: Under en sejour till min numera näraliggande pizzeria fick jag syn på denna Datsun (eller Nissan, men mer om det längre fram) som stod parkerad utanför en bilhandlare. Jag vet att bilspottande utanför bilhandlare är ungefär lika mycket sport som att jaga lama älgar i öknen, men det är ändå inte varje dag man får syn på en japansk veteransportbil, eller hur?

280ZX med internbeteckningen S130 efterträdde S30-modellen, vilken tillverkats mellan 1970-78 som 240Z, 260Z och 280Z. Trots de utseendemässiga likheterna rörde det sig om en helt nyutvecklad bil, med förbättrad väghållning och lägre luftmotstånd. Motorn, en 2,8-liters rak sexa, plockades från föregångaren 280Z men fick något högre effekt (145 hk mot tidigare 136).

Denna -80:a såg ut att vara i gott skick såväl in- som utvändigt, trots 15 ägare och 19 000 mil sedan den först togs i trafik, i december 1981. Den har lyckligtvis även sluppit ifrån klåfingriga ägare med dålig smak, och har följaktligen kvar sina ursprungliga aluminiumfälgar. Bilen här är den något mindre linjesköna och bara marginellt mer praktiska 2+2-modellen, vars taklinje fortsätter en bit längre bak och vars bakruta har brantare lutning, allt för att få plats med ett minimalt baksäte.

Så är detta då en Datsun eller en Nissan? Det beror på. Enligt transportstyrelsen så är det en Datsun, men om du hade frågat en japan så hade denne svarat att det är en Nissan Fairlady. Emblemen på de amerikanska bilarna var i sin tur en riktig helgardering; Datsun by Nissan. Och om du slutligen frågar försäljaren som bilen stod parkerad hos så är vi tillbaka till Nissan. Att byta namn på ett bilmärke är aldrig lätt!

Om någon av er läsare känner er sugna på en sportig men pålitlig bil så kan jag upplysa om att priset var satt till 49 000 kr. Det finns även en annons för bilen på blocket, vilken ni hittar här.

Bild tagen från Blocket. Om du innehar upphovsrätten och motsätter dig publicering, kontakta mig.

Flô daj!*

I avdelningen lämpliga dragbilar som inte låter som det har jag nu hittat någonting som överträffar Corvetten från början av April. Denna gång handlar det om en Porsche 928S från 1981. Här säkerställer en 4,7-liters V8 på 300 hk att flyttlasset kommer fram i tid, även om det kanske inte är riktigt i samma skick som vid avfärden. Dessutom gör Porschens höga tjänstevikt att man får dra hela 1580 kg på B-körkort. Alltså fungerar denna bil alldeles utmärkt till dragbil för husvagnen, om man nu är en sådan som njuter av att irritera sina medtrafikanter till vansinne.

Oavsett om den har dragkrok eller ej så är en 928 (så länge elektroniken fungerar) en mycket prisvärd sportbil; kraft i överflöd och fantastiska långfärdsegenskaper. Bilen här är till exempel till salu för 35 000 kr, visserligen obesiktigad sedan hösten 2009 men med fungerande AC. Priserna på 928:or hålls nere av rädslan för omnämnda elfel, men är på uppgång. Köp bilen, dra några lass och spara sedan som investering! Annons här.

*Göteborgska för "vill ni vara så vänlig att flytta er?"

Bild tagen från Blocket. Om du innehar upphovsrätten och motsätter dig publicering, kontakta mig.

Det förflutna hinner ikapp

För exakt ett år sedan idag publicerade jag ett inlägg som jag många gånger sedan dess refererat till. Jag talar förstås om den bortglömda Porschen. Av en slump hittade jag i förrgår en säljesannons för den, bevis för att ägaren verkar ha insett att bilen inte kommer komma till användning genom hans försorg. Adressen är den samma som den var då jag tog mina bilder, så den verkar inte ha bytt ägare sedan dess.

Enligt annonsen har bilen inte varit i trafik på tre år, men motorn startar och går. Det finns också lite rost. Problemet med dessa bilar, i synnerhet eftersom denna är av årsmodell 1974 och således ogalvaniserad, är att de rostar inifrån och ut. Så även om det inte ser så farligt ut utifrån, så är den synliga rosten ofta den berömda toppen av det lika berömda isberget.

Jag tror inte att denna annons kommer rendera så stort intresse från vår sida av gränsen, med tanke på priset (motsvarande 105 000 kr) och kostnaden för att importera bilar från ett icke EU-land. Det kan möjligen vara om någon hängiven Biltrafik-läsare vill ha en bil med proveniens.

Om du inte bryr dig om detta, men ändå är sugen på en 911 av årsmodell 1974-77 så är utbudet på Blocket just nu digert:

• En vit targa -75 i behov av lite omvårdnad
• En svart coupe -77, inte olik den jag fotade på Hornsgatan
• En röd turbobreddad coupe -74 i till synes gott skick
• En targa -75 som uppgraderats med motor från en SC
• Ännu en targa -75, helrenoverad och med det ovanliga hårda targataket
• En Carrera 3,0 targa -76 med gräslig, icke ursprunglig inredning
  

Stoppa saabbet

Jag har tidigare vädjat till er läsare om hjälp att rädda en bil från en säker död, och stärkt av min framgång gör jag det nu igen. Den här gången rör det sig dock inte om något så uppenbart som en gammal Lancia som riskerar att gå till skroten, utan en Saab som riskerar att gå till en artonåring.

Det vi har här är en orörd, lågmilad Saab 900 Turbo till vad som inom en snar framtid kommer betraktas som ett riktigt fyndpris: femton tusen kronor.
Jag ber er nu att handla snabbt och resolut, för femton tusen kronor är exakt så stor budget som 97 % av artonåringarna med nytaget körkort har för att köpa sin första bil. Då vill de förstås ha en snygg bil, gärna med turbo. Och häri ligger alltså faran, för om vi inte agerar nu så kommer detta praktexemplar av svensk egensinnighet snart ha sportratt, sänkfjädrar och sjuttontumsfälgar, och kanske rent av den senare, lutande fronten.

Så kan vi förstås inte ha det, denna bil förtjänar ett bättre öde. Dess rostfria navkapslar förtjänar att ånyo glänsa! Dess Bosch Rallye Knick förtjänar att ännu en gång illuminera sommarnatten! Och den förtjänar att ha sin trubbiga nos i behåll.

Så ännu en gång manar jag er till handling! Låt oss förenas i en gemensam ansträngning att hålla denna Saab fri från kjolpaket. För även om vi kanske inte kan rädda företaget, så kanske vi kan rädda ett exemplar av en av deras bästa produkter. Annonsen finns här.

Bilder tagna från Blocket. Om du innehar upphovsrätten och motsätter dig publicering här, kontakta mig.

Flyttexpressen

De flesta Corvetter som säljs är sparsamt använda sommarnöjen. På Blocket ligger dock just nu ett exemplar med högre bruksvärde än alla andra. En -90:a som har gått nästan 25 000 mil och är utrustad med dragkrok!

Visst låter det ganska lustigt, men ju mer jag tänker på det desto mer logiskt framstår det. En bra dragbil ska ju helst ha en stark motor, automatlåda och väga lagom mycket, så att man får lasta en del även om man bara råkar ha B-körkort. Corvetten här uppfyller alla kriterier; Den har (förstås) en V8 på 5,7 liter, 250 hk och med rejält vridmoment, den är automatväxlad och har en tjänstevikt på 1600 kg.
Om jag skulle dra ett flyttlass på sommaren så är nog detta bilen jag hade valt att göra det med, med bortplockat targatak och vinden i håret. Om du har sjuttiofem tusen över och behöver en bra flyttbil; slå till! Klicka här för att komma till annonsen.

Trogna läsare kanske även minns att jag redan i höstas hade med en likvärdigt duglig Chevrolet; en Camaro med dragkrok. Om inte, klicka här för att friska upp minnet.

Bilder tagna från Blocket. Om du har upphovsrätten till dessa och motsätter dig publicering, kontakta mig.

Glädjande nyheter

För en dryg månad sedan vädjade jag till er läsare om hjälp med att rädda en Lancia från skroten. En snabb sökning häromdagen avslöjade att bilen nu har bytt ägare. Jag har inga som helst bevis, men hävdar ändå med dårens visshet att det var inlägget här som slog an en sträng hos en eller flera av er. Så hurra för oss, vi har räddat ett stycke bilhistoria!

Om det nu mot förmodan är så att den nya ägaren själv hittat bilen på Blocket eller någon av de många andra, betydligt mera välbesökta, bilsidorna på Internet så må det vara hänt, men det låter ju helt absurt att så skulle vara fallet.

Photo © Jan McGeachie, used with permission

En appell

När jag såg denna blocketannons så kände jag ett hugg i magtrakten. Här har vi en svensksåld Lancia Fulvia Berlina -64 som stått avställd sedan innan jag föddes. Enligt annonsen har den lite rost, men inget irreparabelt. Den är t.o.m. körbar. Och säljaren står i begrepp att, om han inte hittar en köpare, skrota den! Dessvärre har jag ingen möjlighet att förvara ytterligare en bil, men hade jag haft det så hade jag köpt denna, bara för att rädda den från skroten. Säljaren verkar även han ovillig att låta den gå till de sälla jaktmarkerna, varför man säkert kan få ner priset om man lyckas övertyga honom om att bilen kommer att komma till ett bra hem.

Fulvian var Lancias minsta modell, tillverkad mellan 1963-76. Den ersatte Appian och blev den modell som grundlade Lancias rykte som rallybilstillverkare av rang. Drivningen sköttes av en mycket smal V4, med endast 13° mellan cylindrarna. Bilen här är en tidig Berlina, utrustad med den minsta motorn på 1091 kubik och 58 hk vilken driver framhjulen via en fyrväxlad låda. Just denna modell tillverkades endast 1963-64 och är alltså ganska sällsynt, t.o.m. för att vara en Lancia.

Så detta är helt enkelt en vädjan till dig motorvän som har en lada, en garageplats eller någon annan förvaringsmöjlighet. Rädda denna Fulvia! Ring annonsören direkt, ty tiden är knapp! Annonsen hittas här.

Edit 110218: Annonsen har nu försvunnit från Blocket, förmodligen p.g.a. att tiden har löpt ut. Men om någon av er ändå vill komma i kontakt med säljaren så har jag sparat annonsen med kontaktuppgifter. Hör i så fall av er till mig så vidarebefordrar jag dessa.

Bilder tagna från Blocket. Upphovsrättsinnehavare? Kontakta mig.

Bruksbilen definierad

Som bilgalen spenderar man, som ni säkert vet, en hel del tid på blocket. Inte för att jag nödvändigtvis är på jakt efter något nytt (eller gammalt), utan bara för att inventera utbudet en smula. Min favoritsökning är bilar t.o.m. sjuttiotalet, 10-40 000 kr. Då tror jag mig täcka in de flesta bilar som är finare än skrot, men ändå i det skick att de tål att användas utan dåligt samvete.
Igår, under en av många besök på hemsidan ifråga, hittade jag något mycket intressant. En VW typ 2-televerkare, närmare bestämt en pickup med dubbelhytt, komplett med gammal dekor. Håll med om att såväl bruksfordonen som logotyperna var snyggare förr!
Enligt annonsen kräver den lite jobb, men jag hoppas att den nya ägaren har vett att bevara den läckra patinan. En SERVICEBIL (enligt text på densamma) i finare-än-nyskick går liksom inte ihop i mitt huvud.

För hugade spekulanter: Annonsen. Men agera fort, enligt texten är säljaren villig att exportera till VW-tokiga Storbritannien. Frågan är om britterna förstår vikten av att bevara svensk televerkshistoria!

Lite tur måste man ha...

...när man registrerar sin nya Porsche! Hade jag kunnat spendera
245 000 kr utan att det märktes så hade jag definitivt slagit till. Om inte annat så för att bevisa min egen tes.Klicka på bilden för att komma till annonsen.

Bilden tagen från Blocket. Äger du upphovsrätten? Kontakta mig.