Samma gamla ljud i nyputsad skälla

Arbetet med elsystemet går vidare. Idag riktades uppmärksamheten mot kablarna till stereon. Arbetet med dessa skulle kunna ha varit utfört av mig vid arton års ålder, med fullt fokus på funktion och inget alls på utseende. Sockelbitar fungerar till det mesta och går fort att jobba med!

Så här såg kablarna ut komna direkt ur bilen:

Och efter en timmes jobb med lödtång och krympslang:

Snyggare än någonsin och jag har lärt mig att löda... hjälpligt. Turligt nog döljer krympslangen mitt suboptimala handarbete.

Alarmerande fakta och lysande utsikter

I mina försök att åtgärda det på bilen som inte riktigt fungerar som det skall så har jag det senaste fokuserat på elen. Eftersom mina erfarenheter på området är något begränsade så valde jag något lagom svårt; handskfacksbelysningen. Denna var lätt att få liv i, all som behövdes var att rengöra lamphållaren med en avpolletterad tandborste, putsa upp kontaktytorna i hållaren och kontakten med smärgelduk och avslutningsvis ge allting en dusch 5-56. Och nog var hållaren i behov av att dammas alltid:

Efter rengöring per ovan:

Härförleden landade senaste numret av tidningen Klassiker i brevlådan. I månadens nummer finns en mycket informativ artikel om demontering av billarm. Eftersom jag nu var varm i kläderna och dessutom under lång tid hade tänkt ta ur det eftermonterade larmet ur bilen, så såg jag detta som ett tecken på att det nu var dags.
 

Således gav jag mig i kast med larmet som, varje gång jag öppnat bagagerummet, hånflinande tyckts väsa "du vet inte när jag börjar strula, när du inte kan starta bilen, när du får konstiga elfel, du vet bara att det kommer någon gång!".

Beväpnad med avbitare och elschema till bil och larm skred jag till verket. När jag började reda i denna milt uttryckt amatörmässiga installation så upptäckte jag att en redig själ redan kopplat ur startspärren, så någon egentlig risk för startproblem p.g.a. larmet förelåg inte. Däremot tycktes det föreligga en viss brandrisk, eftersom all ström från nyckel till startmotor gick genom en ganska tunn och mycket lång kabel från tändningslåset (nästan) fram till larmet och tillbaka till kabelstammen igen.

Kabel, ja. Det där med färgkodning tycks inte ha varit installatörens huvudsakliga intresse. Strömkabeln som försörjde alarmet bytte helt plötsligt färg, från röd till gul.

Strömsladden hann faktiskt med ett färgbyte till, ehuru oönskat, innan den fortsatte in i säkringsboxen.

Den gode larmmontören verkar också ha varit sponsrad av en strömtjuvstillverkare. Varför väljer man annars denna lösning för signalkretsen till bagagerumshuven? Varför kunde han inte bara dra en kabelsko till lamphållaren snarare än att hacka sönder isoleringen till elsystemet med (ännu) en strömtjuv?

Mitt under arbetet med larmet så upptäckte jag ännu en intressant koppling på golvet under mattan. Närmare granskning avslöjade att detta är kabeln som går från innertemperatursensorn till hjärnan i det automatiska värmepaketet. Behöver jag tillägga att det autovärmen inte verkar få någon signal från denna sensor? Det enda raka är nog att byta hela kabeln, men det blir ett senare projekt.

Slutligen såg arbetsbänken ut så här...

 
...och bagagerummet så här, en klar förbättring för alla som inte har något slags sladdfetisch. Och som en bonus håller sig kupébelysningen numera släckt och den väsande rösten tyst när jag öppnar bagagerummet.

Slut på ledigheten

Inför min föräldraledighet i somras tänkte jag "nu får jag mer tid att blogga". Och det fick jag nog i viss mån, men dessvärre sammanföll (eller kanske var det som en följd av) detta med en massiv ovilja att skriva något alls. Så jag har under de senaste månaderna tagit ledigt även från skrivandet. Jag hoppas dock att min bortavaro inte renderat mig läsarlös, utan att några av mina trogna följare ännu finns kvar.
Men från och med idag blåses författarledigheten av, och från imorgon även föräldraledigheten. Det är dags att ånyo äntra ekorrhjulet.

Nå, så vad har då hänt sedan sist? Jag kan börja med att följa upp mitt senaste inlägg och konstatera att jag både hunnit laga takluckan och renovera växellänkaget. Här nedan ser ni en liten film på hur slitna dessa bussningar var. Tyvärr har jag ingen "efter"-film, men det skall inte vara något spel i dessa över huvud taget.

Dessutom har jag kurerat en annan liten skavank som tidigare irriterat mig; vindrutetorkarna parkerade inte på rätt ställe utan varhelst man stängde av dem, där stannade de. På en gammal 911 kan det bero på ett par olika saker, det kan t.ex. vara brytaren i torkarmekanismen eller så är det dålig kontakt i torkarspaken på rattstången. Dessa två anledningar lät dock inte helt troliga, eftersom intervalltorkaren fungerade och torkarna då stannade på rätt ställe. Dessa symptom pekade mot ett defekt intervalltorkarrelä, vilket passade mig utmärkt då ett sådant är betydligt billigare än en ny torkarspak. Problemet är att detta relä sitter monterat under friskluftsfläkten i bagagerummet, vilket innebär att hela ventilationspaketet måste ut inför ett byte. Jag lät dock inte detta avskräcka mig, utan tog istället tillfället i akt att smörja upp fläktmotorn, vilken tidigare låtit som ett tröskverk. Nu har jag både en tyst fläkt och vindrutetorkare som parkerar där de ska.

Nästa projekt inom fläktområdet kommer beröra det automatiska värmesystemet, men när jag får tid till det återstår att se.

Jag har även monterat en födelsedagspresent från min fru (OK, jag KAN ha haft ett finger med i spelet när den beställdes) på motorluckan. Då min motorlucka är från en tidigare modell (troligtvis -72 eller -73) så finns det en platta på gallret för ett emblem som visar motorstorleken. Nu sitter ett sådant även på min bil, även om det från fabriken inte gjorde det. Något 3.0-emblem har Porsche aldrig gjort, utan detta är en eftermarknadsprodukt. Dock gjord helt enligt originalet (undantaget motorvolymen alltså) och i en underbart hög kvalitet. Något det måste vara med tanke på hur hiskeligt dyrt det var...

 

Slutligen, för att detta mitt första inlägg på drygt ett kvarts år inte bara ska vara en uppvisning i navelskådning(!) så kastar jag in en snabb bilspotting också. Denna Renault 4 -73 fotade jag när den med sina 34 hk tappert kämpade i snömodden på E18, strax utanför Bålsta. Det är alltid roligt att se veteranbilar, men att se dem vintertid skänker en extra dimension åt hela upplevelsen. För en sekund förflyttas man 40 år tillbaka i tiden, till när dessa bilar inte var omhuldade samlarobjekt utan helt enkelt ett transportmedel, ett sätt att förflytta sig från punkt A till punkt B.

I och med denna bild säger jag tack för nu, och hoppas att håller min skrivlust nu i sig ett tag! Väl mött nästa gång.

Avrundat!

Nu är så säsongen 2012 avslutad. Jag gillar tanken på att förbereda bilen för våren redan nu, så startsträckan blir så kort som möjligt när permafrosten ger sig av, alltså såg jag till att byta motorolja och -filter, växellådsolja, rostskydda tröskellådorna och tvätta bilen innan den rullades in i garaget. Naturligtvis tog jag även en tur längs de höstliga vägarna, delvis för att värma upp alla vätskor innan de kommande transfusionerna, delvis för mitt eget höga nöjes skull. Med lite filter på verkligheten såg det så här dramatiskt ut:

Nu tar den s.k. meksäsongen vid och vinterns att göra-lista lyder som följer:

• Byta takluckevajer
• Renovera växellänkaget
• Renovera pedalstället

Låt oss hoppas att jag hinner alla tre, annars nöjer jag mig med de två översta. I vår får vi veta svaret.

Åter hoppfull

Nu är så ordningen återställd, i och med att den lokala bilverkstaden lyckades med det jag misslyckades med - ett vanligt enkelt byte av växellådsolja. Och det var inte en dag för tidigt, oljan som (knappt) rann ur avtappningshålet kunde närmast liknas vid en gråbrun sirapsliknande sörja. Förmodligen kommer jag byta olja ganska snart igen för att få bort alla rester av den gamla.

Jag har inte hunnit köra bilen längre än ett par kilometer, så jag kan inte riktigt uttala mig om hur lådan känns, men jag kan i alla fall konstatera att växlingarna till tvåan, vilka tidigare fick göras mycket försiktigt för att undvika skrap, nu kunde göras snabbare.

Som seden föreskriver presenterar jag nu en bild på den runddragna oljepluggen.

Nu slog det mig att verkstaden som utförde arbetet är av en sådan sort som egentligen inte borde finnas nuförtiden; den är nämligen inhyst i en bensinstation. Tänk Roy och Rogers mack så förstår ni. På samma sätt borde inte apoteket där jag nu arbetar finnas nuförtiden; det är nämligen helgstängt. Måhända är Åkersberga ett ställe som tiden sprungit ifrån - sådana ställen är sympatiska.

Hopp och förtvivlan

Igår tog jag mig tid att byta växellådsolja och montera hasplåten som skyddar styrväxeln och bensinpumpen. Eller åtminstone var detta planen. Dessvärre visade sig oljepåfyllningspluggen alldeles ha rostat fast och mina försök att få väck den resulterade bara i runddragning (känns det igen?). Problemet är att, till skillnad från motorpluggen, så är pluggarna till växellådan av typen insexskalle, varför en rörtång inte kan rädda mig. Tro mig, jag har prövat! Så mitt hopp står nu till att lämna in bilen till en verkstad som förhoppningsvis, med hjälp av acetylenlåga och/eller en påsvetsad mutter, kan besegra fanskapet.

Positivt var i alla fall att fästanordningarna som håller hasplåten lossnade utan problem. Jag gissar att föregående ägare varit förutseende och bytt dessa mot rostfria vid ett tidigare tillfälle. Vis av tidigare erfarenheter tog jag dock det säkra före det osäkra och fäste plåten med nya rostfria skruvar och muttrar.

Nå, inom en snar framtid hoppas jag i alla fall kunna återkomma med positiva nyheter i oljepluggsfrågan.

Jag avslutar med en bild av mitt senaste Traderafynd - jag har äntligen fått tag på en originalbroschyr! 36 sidor fyrfärgstryck och tysk text, och fyra sidor särtryckt teknisk specifikation i svartvitt - manna för en stressad själ!

Den är dock inte för precis rätt årsmodell, utan från 1981, men ingenting skiljer mellan 1981 och -82 års modeller (jag är t.o.m. osäker på om det fanns en sådan broschyr för -82:orna).

Lock, stock and barrel

Jag önskar bara helt snabbt dela med mig av en bild som visar hur mitt oljepåfyllningslock såg ut innan det byttes. Efter många års trogen tjänst i ett utrymme som utsätts för mycket kondens såg det ut som bilden visar. Jämför med det nya locket så förstår ni hur illa det var ställt. Eftersom oljefiltret på 911:an sitter på retursidan betyder detta att oljan filtreras först när den gått igenom motorn. Detta är bra såtillvida att metallspån och annat som fångas upp av oljan inne i motorn fastnar i filtret, men dåligt såtillvida att smuts och bôs som ramlat ner i oljan via påfyllningen, som t.ex. flagor från ett rostigt lock, riskerar att transporteras in i motorn med ökat slitage och elände som följd. Nu hade jag innan bytet gått över det gamla lockets insida med stålborste, för att få bort eventuella rostflagor, men det känns ändå mycket bättre nu när jag vet att lockets insida är lika skinande blankt som utsidan. Billigt var det också, knappt hundra bagis.

Fönsterlistmontering för dummies

Ikväll har jag fått ändan ur vagnen och gjort något som stått på att göra-listan ända sedan jag köpte bilen, och dessförinnan stod den på förra ägarens att göra-lista. Jag har bytt rutlister på dörrarna. Detta är en typisk företeelse på gamla Porschar, listen krymper med tiden vilket ger en ful glipa till rutramen, där vatten gladeligen läcker in och angriper hissmekanismen till rutan.

Jag visste inte innan hur man byter dessa lister, lite snabbt google-arbete gav besked om att hela rutramen måste lossas, medan lite långsammare google-arbete gav besked om att detta inte alls behövdes. Här nedan följer en steg för steg-beskrivning så som jag själv hade velat ha den innan jag skred verket an:

 1. Här ser man tydligt hur listen har krympt: en ca två cm stor glipa till rutramen.

2. Börja med att veva ned rutan helt. Bänd därefter försiktigt upp aluminiumlisten i bakkant. På förarsidan klarade jag mig med fingerstyrka, men på passagerarsidan fick jag ta till en något oortodoxt verktyg: en smörkniv i plast. Gummilisten sitter monterad i denna aluminiumlist och aluminiumlisten sitter i sin tur monterad med clips i dörren.

3. Lossa varsamt aluminiumlisten, ett clips i taget, tills den är fri från dörren. Observera att det även sitter en gummilist under den främre rutan. Denna är endast fastklämd av aluminiumlisten och kan alltså ramla bort när denna demonteras.

4. Drag ut den gamla gummilisten ur aluminiumlisten, rakt bakåt. En gammal, torr och krympt list glider med lätthet.

5. Den nya listen (den övre) är lite böjd vilket gör att skillnaden i längd ser större ut än vad den är, men det skiljer ändå 2-3 cm mellan dem.

6. Lite silikonspray i spåret på aluminiumlisten underlättar monteringen. Om sådan inte finns till hands så går lite diskmedel också bra.

7. Trä in den nya gummilisten enligt bild. Den sida av gummilisten som inte syns (den jag håller fingrarna på) är filtbeklädd och skall alltså vara mot rutan. Se till att gummilisten inte är uttöjd inför monteringen på dörren, utan pressa ihop ändarna mot varandra en smula.

8. Aluminiumlistens clips kan röra sig, så se till att listen är bra positionerad på dörren innan den klickas fast. Glipan mellan gummilist och rutram beror inte på att den nya listen är för kort, utan för att listen är lite ihoppressad (se punkten ovan).

9. Kommer ni ihåg den lilla gummilisten från punkt 2? Sätt tillbaka den nu och klicka fast aluminiumlisten i dörren. Klart!

Tidsåtgången för detta projekt är knappast mer än en halvtimme för båda sidorna, ens om du gör det långsamt.

Nypremiär med nygamla besvär

Efter mycket om och men fick jag då äntligen gjort det som jag föresatte mig redan när jag köpte bilen; justerat ventilerna. På en konventionell bil med motorn fram och ventilerna ovanpå motorn är detta lätt gjort. På en Porsche med boxermotor är det inte fullt lika lätt, men jag lyckades ändå justera samtliga tolv ventiler på ungefär lika många timmar. En bekant kom med de uppmuntrande orden "första gången brukar man få göra om det efter en vecka eftersom det är lätt att få spelet för stort", så alltså såg jag till att göra det noggrant. Igår var det dags för uppstart och premiärtur... och naturligtvis tickar ventilerna värre än någonsin, vilket indikerar -just det- för stort spel. Nå, förhoppningsvis har jag nu fått in snitsen, så nästa gång kanske justeringen går något mera geschwint.

Trelitersmotorn i 911SC är känd som en ganska skottsäker pjäs, dock med en svaghet; pinnskruvarna som håller topparna har en tendens att bli sköra och gå av. Enligt dokumentationen som följde med bilen har dessa bytts vid något tillfälle, och de nya har också hållit. Goda nyheter, med tanke på att jag annars fått delrenovera motorn för många sköna tusenlappar.

När jag låg under bilen och pillade med bladmåtten så fick jag syn på denna text på ljuddämparen. Att originaldämparen har ersatts har det aldrig rått något tvivel kring, men vad för pipa som monterats i stället har alltid varit en gåta fram tills nu. Här ser vi, klart och tydligt, att den nuvarande slutdämparen är handgjord i rostfritt 1988 av "X off Sweden". Herr eller fru X är bevisligen duktigare på avgassystem än vad han/hon (eller, för att uttrycka sig moderiktigt, hen) är på engelska.
Gårdagens provtur avslöjade också att originalratten som jag omsorgsfullt monterade i mellandagarna hamnade snett, så detta ska också åtgärdas. Ett mindre projekt i sammanhanget.

Ratt ska vara ratt

En vis människa myntade en gång aforismen "när fan blir gammal blir han religiös", och visst ligger det någonting i detta. I mitt fall tog sig åldrandet uttryck i att jag en dag tänkte; "Borde man inte byta ratten i Porschen till en original?" Jag, som för bara ett år sedan tyckte att den ursprungliga ratten i min bil var bland det fulaste som någonsin monterats, gjorde alltså en kovändning.

350 mm Momo Prototipo

Jag fick med den från fabrik monterade ratten vid köpet av min bil, men skicket på denna lämnade en hel del övrigt att önska. Sliten och med spruckna sömmar förde den tankarna till en uteliggares skodon snarare än manöverorgan till en sportbil. Lyckligtvis satt en bilskrot utanför Västerås på en likadan ratt, emedan i mycket bättre skick, och genom inte helt subtila påtryckningar på min kära fru landade denna under årets julgran.

Standardratt med prålig mitt

Nu i mellandagarna är jag gräsänkling och passade alltså på att få lite tid i garaget. Bytet var precis så enkelt som man kan tro. Eftersom den tidigare monterade klassiska Momo Prototipon är 3 cm mindre i diameter än standardratten tvingas man vrida hastighetsmätaren för att kunna se en användbar del av skalan. Även detta åtgärdade jag så nu slipper fler människor ställa frågor om det.

Standardratt utan prålig mitt

Nästa fråga att ta ställning till är huruvida jag ska vara originalspecifikationen trogen och montera rattcentrumet med Porschevapnet i fullfärg eller om jag ska välja det mer återhållna alternativet med vapnet präglat i plasten. Just nu gillar jag det sistnämnda bäst, men i takt med att jag blir äldre kanske jag vill återställa bilen som den såg ut när den rullade av bandet i Stuttgart. Konstigare saker har ju bevisligen hänt.

Luftigare planlösningar

I förrgår bytte jag en form av inredningsarbete mot en annan. Jag har länge irriterat mig på mittkonsolen i Porschen som inte fyller någon vettigare funktion än att skramla när man kör. En gång i tiden huserade den en kasettbandshållare, men eftersom såväl den som kasettstereon sedan länge är förkomna så gjorde jag slag i saken och monterade ur den. Till saken hör att äldre 911:or inte har någon mittkonsol, så i och med mitt tilltag har jag gett kupén ett mera klassiskt utseende. Egentligen skulle även mattan bytas ut, men det låter jag bero tills finanserna tillåter (d.v.s. tills jag har köpt alla andra saker som borde köpas till Porschen).

Med mittkonsol...
...och utan.

Samma dag tog jag även en tur i sensommarvärmen. Under denna gjorde jag ett fynd som får anses som ganska märkligt om man betänker var det gjordes; långt från en flygplats.

Experimentflygplan kategoriseras av att vara amatörbyggda, oftast från byggsatser. Enkelt uttryckt är de för luftrummet vad kit-cars är för biltrafiken, och de känns igen på att registreringsbeteckningen börjar med X eller Y. Planet här är av konstruktion Avid Amphibian. Vid något tillfälle har den fått en smäll på stabilisatorn, och det skulle kunna förklara varför den nu står vid vägkanten med vingarna demonterade och en presenning över motorn. Få saker ser så sorgliga ut som till synes övergivna flygplan. Det skulle i sådana fall vara båtar på land, men sådana intresserar mig inte.

Idag: ingen bilspotting, inga åsikter, ingenting.

Igår ägnade jag ett par-tre timmar med slang, svamp, bilschampo, sämskinn, polertrassel och vax åt att göra Porschen fin inför träffen i Habo på lördag. Dessutom gick jag rond nummer tre mot den trilskande stereon. Resultat? Blandad kompott. Bilen glänser vackert och efter ett par timmars vila så kunde jag slå in koden i stereon igen. Dessvärre var även denna kod fel, så nu är jag tillbaks på ruta ett igen. Dessutom glömde jag att ta en bild av den nytvättade, så ni får snällt hålla till godo med en ur arkivet, bland gott sällskap på förra årets träff.

Montering i nivå med instrumentpanelen, montering i nivå med kabeldragningen

Igår spenderade jag ytterligare en stund tillsammans med min nygamla stereo. På inrådan av en av mina läsare (Tack Johan!) plockade jag bort monteringsramen, för att radion skulle hamna i nivå med instrumentpanelen i övrigt. Dessvärre fanns inget bra sätt att fästa den på baksidan, varför jag har blivit tvungen att göra en liten abrovinsch där, medelst en möbelvinkel och ett buntband. Crude but effective, som engelsmännen säger. Eftersom framtiden i sitt sköte ändå håller allmän uppsnyggning av elarbetet medelst lödkolv och krympslang, så får det duga för stunden.

Stereon före ingreppet, hängandes halvt utanför instrumentpanelen

Monterad som Gud och Porsches ingenjörer avsåg.
Kan tas för fabriksmonterat, om man inte studerar fästmetoden.

Vad gäller lösningen på kodproblemet så har jag gjort saker och ting värre genom att slå in fel kod tre gånger, och härigenom låst hela stereon. Efter vad jag har läst mig till så kan man nollställa en gammal Blaupunkt genom att låta den stå på i någon timme. Förhoppningsvis får jag igång den innan helgen efter nästa, då det återigen är dags för Porscheträff i Habo, vilket betyder att knappa åttio mil ska avverkas på en dag. I värsta fall får jag väl montera den gamla stereon igen, för visst blir en resa bättre med ett bra soundtrack!

Ett litet elsicke

Eftersom vädret idag bjöd på ömsom regn, ömsom hagel och ömsom snö(!) så fick Porschen stå kvar i garaget, min lediga dag till trots. Jag ägnade mig dock ändå åt Porscherelaterade göromål, eftersom jag kopplade in min nygamla, upputsade Blaupunktstereo. Dessvärre saknades en kod till stöldskyddet, så än så länge inskränker sig dess roll till skådebröd. Här nedan återfinns de obligatoriska före- och efterbilderna:

När jag ändå var under instrumentbrädan och rotade, passade jag på att inspektera kabeldragningen. Gamla bilar har ju en förmåga att få fler och fler elektriska attiraljer tillkopplade, och i fallet med min bil kan jag säga att installationen av dessa attiraljer inte håller Porschestandard.
I mittkonsollen framför växelspaken verkar någon ha försökt koppla in en huvudströmbrytare. Om man tittar närmare så ser man att det inte verkar ha gått så bra:

Brännmärken och rester av svedd kabelisolering talar sitt tydliga språk; Här har det brunnit.
Kort sagt så har jag en del bilel att ta tag i och en del kabeldragningar att snygga upp. När jag sedan är klar med det så finns ju alltid larmet kvar att demontera:

Jag får be om ursäkt för bildernas dåliga kvalitet. Kameran i mobiltelefonen som pryds av en viss frukt lämnar en del övrigt att önska.

There will be blood

Innan avställningen i höstas tänkte jag göra ett oljebyte, men tji fick jag. Vid det senaste bytet tvingades jag nämligen återanvända en plugg med något sliten skalle, och när jag sedan skulle ha bort denna igen så lät det sig inte göras. Varje försök resulterade i att skallens form blev mindre och mindre hexagonal och mer och mer cirkulär. Idag var det dock dags för mig att gå rond två, nu beväpnad med en rejäl rörtång.

Det gick dock inte att få grepp om pluggen utan att först demontera delar av den bakre kofångaren. All heder till den tidigare ägare som renoverade bilen och valde att montera delarna med rostfria skruv och mutter, vilket gjorde att allting lossnade helt utan mankemang. Med ena stjärthalvan bortplockad så var det också en smal sak att lossa oljepluggen.

Viss demontering underlättade åtkomsten

Nya pluggen på plats till slut

En av dumhet och polygrip rundsvarvad oljeplugg

Vis av min lärdom valde jag att även byta pluggen i botten av blocket. Denna var visserligen inte speciellt sliten, men eftersom jag hade några nya i reserv så tog jag det säkra före det osäkra.
Till den som undrar varför det finns två oljepluggar så beror det på att de luftkylda 911:orna har torrsumpsmörjning, d.v.s. en separat oljetank och bara en liten mängd olja i vevhuset. Detta gör också att proceduren för att kontrollera oljenivån skiljer sig från den för en vanlig bil, eftersom motorn ska vara uppe i arbetstemperatur och dessutom stå på tomgång.

Efter att jag tagit hand om bilens innanmäte så riktades min uppmärksamhet mot utsidan; jag gav den en tvätt och puts innan jag ställde in den i garaget igen. Nästa helg ska vi hälsa på släkt i Enköping. Då kommer Porschen agera transportmedel och alltså är det viktigt att dammet från vinterförvaringen är borta. Man måste ju åka ståndsmässigt!

Några nyckeltal

Jag har ägnat morgonen åt att hyfsa till min nyckel och jag delar här med mig av hur jag gjorde. Inte nödvändigtvis för att det var svårt, utan mer för att visa att Porsches ingenjörer ogärna lämnar något åt slumpen och hellre ägnar några dagar extra åt att formge nyckelhuvudet. Ja se tyskar...

Nyckeln såg förut ganska deppig ut: smutsig med saknat porschevapen och en ganska medfaren nyckelring. Tjugonio år har tagit ut sin rätt:

Jag börjar med att ta av nyckelringen och bänder därefter isär de båda halvorna av nyckelhuvudet. Inkråmet ser ut så här:

Många saker häri ligger bara löst, så se till att inte tappa bort något. Ett exempel är kopparblecket som är en del av strömbrytaren till lampan:

Nyckelbladet hålls på plats av en fjäder mellan två små plastbitar. Den ena plockas enkelt bort genom att bändas uppåt som på bilden nedan. Tänk på att det sitter en pytteliten fjäder under spänning bakom den, en sådan där fjäder som bara väntar på att få flyga genom rummet likt en projektil för att sedan försvinna spårlöst.

Plastbiten bakom fjädern lyfts uppåt på liknande sätt som den första:

Nu är nyckelbladet fritt, men alla års fickludd och damm har i fallet med min nyckel blivit ett ganska äckligt kitt. Jag trycker på nyckelbladet bakifrån med en insexnyckel:

Nyckelbladet rengörs med lite svinto och monteras in i det nya nyckelhuvudet. För att citera alla Haynesmanualer som någonsin skrivits; "Assembly is the opposite of disassembly". Tack Haynes. Ett varningens ord inför sammansättningen: Den nya fjädern är just ny, och därför än mer flyktbenägen.
Slutresultatet:

En nyckel som kommer göra sig fint i en skål tillsammans med andra nycklar. Om man nu är lagd åt det hållet alltså.