Några sista minuten-köptips

Det börjar dra ihop sig till den årliga Träffpunkt 80 på Grytsbergs säteri i natursköna Sörmland. Förra året bjöd på vackert väder och god uppslutning, trots att träffen var förlagd till valdagen. Som den sanna demokrat och tillika bilnörd jag är såg jag förstås till att förtidsrösta för att kunna deltaga. Ett referat från i fjol återfinns här.

Nå, åter till nutiden. Om man vill deltaga men saknar lämpligt färdmedel så börjar det alltså brinna i knutarna, men misströsta inte ty jag har samlat några säljesannonser för fordon som pryder sin plats på gräsmattorna! Årets tema är eftermarknadstillbehör, men det struntar jag fullkomligt i och presenterar ett antal bilar i lagom originalskick. Helt utan inbördes ordning presenterar jag listan:

1. Saab 900 GL

Om man vill ha en fin Saab 900 är det hög tid att slå till nu. De pensionärskörda enägarbilarna börjar sina, men här har vi en fin -84 med den trubbiga nosen. Dessutom utrustad med 5-växlad låda vilken gör landsvägskörningen behagligare. Blå exteriör, blå plysch, originalstereo och sommardäck på original aluminiumfälgar i minilite-design. Får man dessutom med navkapslarna till plåtfälgarna så är det inget att orda om!

2. Peugeot 505 GTI

Jag vet inte varför, men det är tunnsått med Peugeot 505 på Blocket. Kanske detta beror på att ägarna inte vill göra sig av med bilarna, kanske är det för att det finns så få kvar. Här har vi i alla fall ett exemplar, dessutom ett välutrustat sådant med såväl automatlåda som AC (vilket dock inte fungerar). Den är långmilad, men verkar ändå vara i ett prydligt skick och den har liksom Saaben de ursprungliga aluminiumfälgarna.

3. Mercedes E200

En modell som är lite för ny för att ännu ha fått klassikerstatus, men här har vi ett exemplar som har alla förutsättningar för att bli ett ompysslat entusiastfordon; gubbgrå, relativt lågmilad och ännu en gång med de ursprungliga navkapslarna.

4. Citroën CX 25 TRI

En modell som är ännu ovanligare än Peugeoten; Citroën CX Break (vars etymologi vi tidigare utrett). Vit och med vita navkapslar så kommer denna smälta in finfint på finbilsparkeringen.

5. Jaguar XJS

Tillhör du dem som tycker att en hobbybil ska ha två dörrar och sportiga ambitioner? Tillåt mig presentera Jaguar XJS, dessutom till ett ganska förmånligt pris. Detta p.g.a. att bilen är högerstyrd, vilket av vissa anses vara fel sida medan andra, främst anglofiler och lantbrevbärare föredrar. Denna saknar dessutom den lynniga 5,3-liters V12:an och har istället den betydligt lättare (och snålare) 3,6-liters raka sexan.

Bilder tagna från Blocket. Om du innehar upphovsrätten till någon av dem och motsätter dig publicering här, kontakta mig.

Kolonialmaktens fortsatta inflytande

Jag har i flera år undrat var alla Peugeot 505 tog vägen. För tio-femton år sedan verkade det i varje gathörn stå en fransos med ilsken uppsyn, men som genom ett trollslag försvann de allihop. Så gissa om jag blev uppspelt när jag för några veckor sedan fick se en 505 GRI stå parkerad vid Odenplan i Stockholm. Jag blev faktiskt så uppspelt att jag inte kunde hålla kameran still, vilket resulterade i att den ena bilden blev oskarp.

Bilen med det helt igenom logiska modellnamnet 505 presenterades som 1979 års modell, där den ersatte 504:an. Liksom sin föregångare blev Peugeot 505 snabbt en populär bil i Afrika, tack vare sin stryktålighet och sin effektiva fjädring, som effektivt utjämnade de undermåliga vägarnas värsta potthål. Även 505:an kom, liksom 504:an, att tillverkas på licens i Nigeria.
Även vid lanseringen i Europa prisades den fina väghållningen. The monthly car review konstaterade även att askfatet var lagom stort, men olyckligt placerat direkt bakom växelspaken. Det räknades som viktig konsumentinformation på den tiden.

Tillverkningen fortgick fram till 1992, då tillverkningen i Frankrike lades ner. Licenstillverkningen fortsatte dock på olika håll i världen fram till 1997. Intressant är att 504:an tillverkades på licens ända fram till 2005!
Bilen här är av årsmodell 1990. Att den är nyare än 1985 avslöjas av bakljusens utseende, där tidigare modeller hade stående blinkers. Epitetet GRI betyder 4-cylindrig bensinmotor på 2 liter och 116 hk. Bilen är inne på ägare nummer nio, och ser ganska medfaren ut. Vi ska komma ihåg att det rör sig om ett fordon som inbjuder till hårt arbete. Dock verkar rosten än så länge hålla sig borta.

Som jag tidigare avslöjat så hade vi på flygklubben som jag var medlem i en gammal Mercedes 200D, vilket var den första bilen jag körde. Men vi hade även en 505 GRD Break, vilken jag också körde. Alltså ligger även 505:an mig varmt om hjärtat.

Om det som inte göms i snö

Frekventa läsare av denna blogg vet att jag ofta gnäller över att man inte ser några intressanta bilar på vintern. Och visst står de flesta entusiastbilarna undangömda under den mörka delen av året. Men här kommer några bevis på att det ändå inte är helt stelfruset i leden:

Denna Aston Martin DB9 Volante stod parkerad direkt utanför entrén till mitt jobb. Vi får väl kalla utsikten löneförmån.

Denna Porsche 996 Carrera 4S sågs utanför McDonald's i Åkersberga. Det är något med sportbilar i snö som får mig att tänka på exklusiva schweiziska skidanläggningar och vackra kvinnor i päls och diamanter. Och förstås på snabbmatshak i förorter.

Vid sidan av lyxbilarna är det mest fransoser som jag har sett i vinter. Tidigare har jag ju gett er såväl en Citroën 2CV som en BX Break, och nu är det dags för en baguettebärare till; en Renault Rapid. Detta är alltså en personbil som är baserad på en transportbil som är baserad på en personbil, och tillika en bil som aldrig såldes i Sverige. Exemplaret på bilderna är av årsmodell 1996 och importerades till Sverige 2003. En modern efterföljare till R4 Laban eller, om man så vill, en föregångare till Kangoo. Jag föredrar förstås det förstnämnda. Skicket är som sig bör på en fransk bruksbil; rätt risigt.

Och på tal om Frakrike; Se här vad som dyker upp efter några dagars töande; En dumpad Peugeot 205. Snart kommer de alla vara borta från gatubilden och vi kommer undra var de tog vägen, dessa snygga småbilar som faktiskt var småbilar på riktigt.

En doft av Provence

Den typ av bloggmaterial som lättast låter sig insamlas är utan tvekan bilspottningar. Detta märks inte minst på högen av material som inväntar publicering, som domineras av mobilbilder av taskig och halvtaskig kvalitet. I ett försök att röja i röran kommer här ett par bilder på en väldigt fransk bil, som jag för en månad sedan upptäckte i Västerås, f.ö. just efter det att min flickvän klarat sin uppkörning.

Bilen är som ni alla ser en Peugeot 404 Pickup i ett lagom bruksvänligt skick. Denna bil är av årsmodell 1978 och är alltså tillverkad tre år efter det att sedanmodellen slutat tillverkas (i alla fall i Europa).
Den eleganta, av Pininfarina ritade 404:an var en stor framgång för Peugeot, med över 1,8 miljoner tillverkade exemplar mellan 1960-75, och ytterligare hela 2,9 miljoner exemplar tillverkade på licens fram till 1991.
404:an var i personbilsform tekniskt ganska avancerad, med extrautrustning såsom 3-stegs automatlåda och Kugelfischer-insprutning. Pickupen var dock förstås främst ämnad som arbetshäst, varför bilen på bilderna är utrustad med en 1,9-liters dieselfyra på femtiosju ystra hästar. Denna gav förstås inga hisnande prestanda; 0-100 km/tim på 25,5 sek och en toppfart på 130 km/tim enligt samtida tester. Dessa var visserligen av personbilen, men jag gissar på att pickupen inte var märkbart piggare. I andra änden av spektrumet återfinns den (då som nu) svindyra 404 Coupé Injection som var ganska exakt dubbelt så snabb till hundra som dieseln.

Jag gillar Peugeotpickuper. Jag ser de alltid framför mig på en skumpig, dammig grusväg genom ett sommarsoligt Provence. Fullastade med vin, goda ostar eller nybakade baguetter. För det är väl så det är i Frankrike?

Om bilderna och faktan fallit er på läppen och ni nu känner ett trängande behov av att äga en 404, varför inte köpa tidningen Klassikers gamla redaktionsbil?