Hopp och förtvivlan

Igår tog jag mig tid att byta växellådsolja och montera hasplåten som skyddar styrväxeln och bensinpumpen. Eller åtminstone var detta planen. Dessvärre visade sig oljepåfyllningspluggen alldeles ha rostat fast och mina försök att få väck den resulterade bara i runddragning (känns det igen?). Problemet är att, till skillnad från motorpluggen, så är pluggarna till växellådan av typen insexskalle, varför en rörtång inte kan rädda mig. Tro mig, jag har prövat! Så mitt hopp står nu till att lämna in bilen till en verkstad som förhoppningsvis, med hjälp av acetylenlåga och/eller en påsvetsad mutter, kan besegra fanskapet.

Positivt var i alla fall att fästanordningarna som håller hasplåten lossnade utan problem. Jag gissar att föregående ägare varit förutseende och bytt dessa mot rostfria vid ett tidigare tillfälle. Vis av tidigare erfarenheter tog jag dock det säkra före det osäkra och fäste plåten med nya rostfria skruvar och muttrar.

Nå, inom en snar framtid hoppas jag i alla fall kunna återkomma med positiva nyheter i oljepluggsfrågan.

Jag avslutar med en bild av mitt senaste Traderafynd - jag har äntligen fått tag på en originalbroschyr! 36 sidor fyrfärgstryck och tysk text, och fyra sidor särtryckt teknisk specifikation i svartvitt - manna för en stressad själ!

Den är dock inte för precis rätt årsmodell, utan från 1981, men ingenting skiljer mellan 1981 och -82 års modeller (jag är t.o.m. osäker på om det fanns en sådan broschyr för -82:orna).

Ur valet och kvalet

Den kalla årstiden, eller årstiden som borde vara det, är över oss. En utmärkt tid att, i väntan på våren, bygga upp sitt referensbibliotek med bilrelaterad lektyr. Det senaste tillskottet i mitt sådana landade i brevlådan i dag; 1982 års katalog över färger och inredningsalternativ för Porsche 911SC och Turbo. Intressant nog har man valt att pryda omslaget med en basutrustad SC, komplett med ATS-fälgar och utan vinge. Kanske ville man förmedla intrycket av ett oskrivet blad, en vit duk för beställaren att pryda (eller vanpryda) med de tillbehör som föll denne på läppen.

Det är roligt att tänka på hur min bils första ägare satt och bläddrade i just denna trycksak, innan han eller hon (ägarhistoriken från tiden innan bilen kom till Sverige är oklar, för att inte säga obefintlig) bestämde sig för specialfärgen platinmetallic, med inredning i brun och beige paschamönstrad plysch och fuskskinn. Detta alternativ var f.ö. endast tillgängligt för den som redan specificerat tillvalet sportstolar.
Härnäst ska jag försöka få tag på en försäljningsbroschyr. De dyker upp på Tradera emellanåt, men hittills har de slunkit mig ur händerna.

Mera Tradera

Jag är av den bestämda uppfattningen att man som människa behöver laster för att inte bli odräglig. Alltsedan jag slutade snusa för snart två år sedan så har min (förutom moderata dryckesvanor) varit Tradera.
Lite för sent har jag insett att faran med auktioner är att jag mot slutet så gärna vill vinna att jag följer med allt för länge och i slutändan betalar alldeles för mycket för något jag egentligen inte vill ha. Speldjävulen sätter helt enkelt klorna i mig. Numera har jag dock lärt mig att tygla min entusiasm och bara ge mig in i budgivningar jag verkligen vill vinna. Under rubriken navelskådning presenterar jag här nedan de två senaste fynden från nämnda auktionssajt:

Objekt ett: Sportratt i läder från italienska tillverkaren Raid. I väntan på att någon ger mig en 370- eller 380-millimeters Momo Prototipo gratis så får denna duga. Den är ganska medfaren, men går nog att klä om och för hundra kronor plus frakt så får man vara nöjd. Hittar jag bara ett nav också så är saken biff.

Objekt två: Samlarkort från Hemmets Journal anno 1960. Det är roligt med samtida material, från när gamla bilar inte var gamla bilar utan nya bilar. Det är just vad det handlar om här, fem kort med färgbild på ena sidan och information på den andra. Som det ska vara alltså, och till ett nästan hutlöst lågt pris; 16 kr.

Traderafynd II

P.g.a. en Tysklandsresa följd av en veckas modemstrul har inte bloggen uppdaterats i riktigt samma takt som brukligt är. Ordningen är nu återställd och jag har ett uppdämt lager av inlägg som bara väntar på att publiceras.

Ända sedan jag köpte Porschen har jag irriterat mig på den allt för moderna stereon som sitter monterad. Dessutom är den glapp, varför den ofta stänger av sig när man är ute och kör. Alltså har många timmar spenderats på Blocket och Tradera, på jakt efter något äldre (och även förhoppningsvis bättre). Och häromsistens fick jag napp, och är nu efter en kort budgivning -med mig som enda intressent- ägare till följande tingest. Puritanerna kan dock fortsätta att förfäras med att stereon i fråga; Blaupunkt Montreux RDR49, fortfarande är alltför ny (anno ca. 1988) för att platsa. Och däri har de rätt, men den är fortfarande bättre än den Blaupunkt Kiel som för närvarande sitter i bilen. Dessutom har denna stereo (till skillnad från mer tidsenliga dito) fördelen att vara utrustad med RDS, vilket är ganska tacksamt när man kör längre sträckor. Som vinterpyssel ska nyförvärvet nu rengöras och så småningom även monteras.

Traderafynd I

Jag är en frekvent besökare av auktionssajten Tradera och idag damp mitt senaste inköp ned i brevlådan, en katalog från 1978, med samtliga Porschemodeller. År 1978 var dock de huvudsakliga Porschemodellerna endast tre till antalet. Det är alltså ingen bibel det rör sig om, men väl en åttasidig tidsresa i fyrfärgstryck.

Denna katalog utgavs i en tid då förändringens vindar blåste starka över Porscheverken i Stuttgart. Ett par år tidigare hade puristerna satt kaffet i vrångstrupen då den första vattenkylda Porschen, 924:an, lanserats. Denna modell ersatte den tidigare VW-Porsche 914-4 som instegsmodell. I katalogen beskrivs 924:an som "arvtagaren efter 356:an (...) som använder vissa komponenter från större tillverkare för att hålla priset på en rimlig nivå". Dessa större tillverkare var Volkswagen och Audi, där även motorn hämtades ifrån. Folk som inte begriper bättre säger ofta att motorn plockades från den lätta lastbilen VW LT31, men endast blocket hämtades därifrån (även Audi 100 hade detta block). Ur denna motor lyckades Porsches ingenjörer plocka ut 125 hk ur två liters cylindervolym, en litereffekt motsvarande den i trelitersmotorn i 911 SC. Bilarna i katalogen är (förstås) finfina exempel på hur de tidiga 924:orna såg ut; mindre backspeglar (senare modeller har de större elefantöronen) och bakluckan utan gummispoiler. På insidan återfinns en idag mycket ovanlig tvåekrad ratt som åtminstone jag tycker påminner rejält om Peugeotrattar från första halvan av åttiotalet. Katalogen bjuder på ett riktigt guldkorn (fritt översatt); "0-100: 9,9 sek (ca)". Det gäller minsann att fila på formuleringarna för att få en bil att låta snabbare än vad den är.

Så vänder vi på bladet och vad hittar vi väl där? Jo, 911 SC och Turbo. När denna trycksak lämnade pressarna hade Porsche ånyo, efter ett par års tvekan som kan läsas om här, beslutat satsa på det ursprungliga receptet; luftkyld motor bakom bakaxeln. Även här finns en ovanlig ratt med, nämligen den s.k. säkerhetsratten som satt standardmonterad i SC:n.

En av de idag billigaste prestandaporscharna, 928:an, var flång ny 1978, vilket även var året då modellen, något oväntat, valdes till årets bil. Ett par år efter bränslekrisen väljer årets bil-juryn, i ett infall av politisk inkorrekthet av episka mått, att rösta fram en 240 hästkrafter stark GT-vagn med en 4,5-liters V8 i nosen. Detta var bilen som från början var tänkt att ersätta 911:an, men som aldrig på samma sätt accepterades som en "riktig" Porsche. Trots detta tillverkades den i inte mindre än sjutton år.

Som liten samlade jag frenetiskt på mig bilkataloger av alla slag; Nissan Micra blandades med BMW 5-serien och VW Passat. Alltså blir jag fortfarande lite uppspelt av att läsa de av reklamskaparna noggrant utvalda fraseringarna.