Slut på ledigheten

Inför min föräldraledighet i somras tänkte jag "nu får jag mer tid att blogga". Och det fick jag nog i viss mån, men dessvärre sammanföll (eller kanske var det som en följd av) detta med en massiv ovilja att skriva något alls. Så jag har under de senaste månaderna tagit ledigt även från skrivandet. Jag hoppas dock att min bortavaro inte renderat mig läsarlös, utan att några av mina trogna följare ännu finns kvar.
Men från och med idag blåses författarledigheten av, och från imorgon även föräldraledigheten. Det är dags att ånyo äntra ekorrhjulet.

Nå, så vad har då hänt sedan sist? Jag kan börja med att följa upp mitt senaste inlägg och konstatera att jag både hunnit laga takluckan och renovera växellänkaget. Här nedan ser ni en liten film på hur slitna dessa bussningar var. Tyvärr har jag ingen "efter"-film, men det skall inte vara något spel i dessa över huvud taget.

Dessutom har jag kurerat en annan liten skavank som tidigare irriterat mig; vindrutetorkarna parkerade inte på rätt ställe utan varhelst man stängde av dem, där stannade de. På en gammal 911 kan det bero på ett par olika saker, det kan t.ex. vara brytaren i torkarmekanismen eller så är det dålig kontakt i torkarspaken på rattstången. Dessa två anledningar lät dock inte helt troliga, eftersom intervalltorkaren fungerade och torkarna då stannade på rätt ställe. Dessa symptom pekade mot ett defekt intervalltorkarrelä, vilket passade mig utmärkt då ett sådant är betydligt billigare än en ny torkarspak. Problemet är att detta relä sitter monterat under friskluftsfläkten i bagagerummet, vilket innebär att hela ventilationspaketet måste ut inför ett byte. Jag lät dock inte detta avskräcka mig, utan tog istället tillfället i akt att smörja upp fläktmotorn, vilken tidigare låtit som ett tröskverk. Nu har jag både en tyst fläkt och vindrutetorkare som parkerar där de ska.

Nästa projekt inom fläktområdet kommer beröra det automatiska värmesystemet, men när jag får tid till det återstår att se.

Jag har även monterat en födelsedagspresent från min fru (OK, jag KAN ha haft ett finger med i spelet när den beställdes) på motorluckan. Då min motorlucka är från en tidigare modell (troligtvis -72 eller -73) så finns det en platta på gallret för ett emblem som visar motorstorleken. Nu sitter ett sådant även på min bil, även om det från fabriken inte gjorde det. Något 3.0-emblem har Porsche aldrig gjort, utan detta är en eftermarknadsprodukt. Dock gjord helt enligt originalet (undantaget motorvolymen alltså) och i en underbart hög kvalitet. Något det måste vara med tanke på hur hiskeligt dyrt det var...

 

Slutligen, för att detta mitt första inlägg på drygt ett kvarts år inte bara ska vara en uppvisning i navelskådning(!) så kastar jag in en snabb bilspotting också. Denna Renault 4 -73 fotade jag när den med sina 34 hk tappert kämpade i snömodden på E18, strax utanför Bålsta. Det är alltid roligt att se veteranbilar, men att se dem vintertid skänker en extra dimension åt hela upplevelsen. För en sekund förflyttas man 40 år tillbaka i tiden, till när dessa bilar inte var omhuldade samlarobjekt utan helt enkelt ett transportmedel, ett sätt att förflytta sig från punkt A till punkt B.

I och med denna bild säger jag tack för nu, och hoppas att håller min skrivlust nu i sig ett tag! Väl mött nästa gång.

Mera Magnus

Om ni efter mitt senast inlägg vill se mer av Magnus Walker så kan jag lyckligtvis hjälpa er. Denna video är något äldre än gårdagens, och skildrar en åktur med Magnus längs Freeway 110 mellan Los Angeles och Pasadena. Egentligen skulle Magnus och fotografen ut för att leta fotomiljöer, men hamnade istället i... ja, det här. Det förklarar även det skakiga fotot, vilket fick improviseras fram.

Jag VET att sådant här egentligen är både farligt och dumt, och jag VET att man ska ta det försiktigt i trafiken, men jag kan inte låta bli att imponeras av Walkers till synes avspända körstil när han i hög fart kryssar mellan bilarna. Men eftersom jag är en samvetsgrann natur måste jag naturligtvis inflika ett kraftfullt

Don't try this at home, kids

Magnus opus

Om du inte är Porschetokig så har du kanske inte hört talas om Magnus Walker. Kort beskriven så är han engelsman, numera boende i Los Angeles, kring de fyrtio, med långt skägg och långa dreadlocks. Och med ett Porscheintresse som överglänser de flestas. Genom åren har han ägt ett fyrtiotal 911:or, de allra flesta av tidig årsmodell (1964-73). Han nöjer sig inte med att äga dem, utan han ser också till att renovera dem och bygga om dem till ännu sportigare skapelser. Kort sagt; Han lever det liv som många av oss bara drömmer om. Snart har dessutom en dokumentär om honom premiär, och trailern har bara på ett par dagar fått nästintill viral spridning i (och utanför) den internationella Porschevärlden. Även om man inte är speciellt intresserad av just Porsche så har man nog behållning av filmen, dess budskap går att tillämpa på vilket bilmärke som helst. Och fotot är helt fantastiskt. Så håll till godo!

Om du vill läsa mer om Magnus så rekommenderas ett besök på forumtråden om hans bilsamling. Han har även en rudimentär hemsida.

Säsongsavslutning i biltrafiken

Så var sommaren, och därigenom även bilsäsongen, till ända. Men den avslutades inte på ett snabbt och omärkligt, utan tvärtom på ett utdraget och ganska märkbart sätt.

I slutet av september var vi ett antal hängivna fantaster av ett specifikt bilmärke (gissa vilket) som träffades inne i centrala Stockholm för den årligt återkommande Il Caffè Midnight Run. Enkelt uttryckt går det ut på att, efter en snabb espresso, köra igenom stans relativt folktomma gator på sant rebelliskt manér. Att ligga i karavan tillsammans med sex andra klassiska Porschar, många av dem dessutom med extra högljudda avgassystem, gav en barnsligt fånig tillfredsställelse.

I fredags var det dags för den oundvikliga sista turen för säsongen. I brist på tid och fantasi så valde jag att köra till jobbet. Såväl dit- som hemvägen bjöd på solsken genom höstliga lövverk och regnvåt vägbana - vackert så det förslog. För att ni ska få en bild av vilken naturskön väg jag har till jobbet så filmade jag en kort sträcka (om än med telefonen vänd åt fel håll):



Slutligen hann jag med ett byte av olja och filter. Medan bilen var upphissad i OKQ8:s gör-det-självhall passade jag även på att plocka bort de sista resterna av kablarna till huvudströmbrytaren. Den glada amatör som kopplade in denna hade helt enkelt dragit en kabel från minuspolen på startmotorn fram till mittkonsollen och sedan tillbaka till minuspolen igen. Den tidigare ägaren hade säkert sina kvaliteter, men någon bilelektriker var han inte.
Därefter rullades bilen in i garaget, batteriet kopplades från och underhållsladdaren kopplades på. Nu får den stå tills i vår, och när den då plockas fram har den minsann hunnit bli veteranbil!

Ett smått ångestladdat vårtecken

I morse föll det några centimeter snö, men den blev inte långvarig i den allt mer värmande vårsolen. Framåt eftermiddagen gick jag till garaget för att se om Porschen ville starta efter ganska exakt fem månader i vinteride. Hur det gick? Se själva:



På första försöket! Det är tysk kvalitet, det!
P.g.a. att bilen fortfarande är avställd så inskränkte sig premiärturen till tjugo meters krypkörning på ettan och några minuters tomgångskörning för att bränna bort oljan ur avgassystemet. Det är en sysselsättning som passar bra att ägna sig åt när de flesta är på jobbet och inte märker hur man sveper in närområdet i vit rök.
Jag bör förklara att den romantiska stämningen i filmen inte kommer sig av vaselin på linsen, utan gammal hederlig imma. När imman ersatts av oljerök och bilen stod i solskenet plockade jag ånyo fram kameran:



Under tomgångskörningen hade jag gott om tid på mig att gå runt och lyssna efter missljud. Naturligtvis hörde jag en uppsjö sådana, det ena lät dyrare än det andra. Till slut lyckades jag dock (nästan) övertyga mig själv att motorn lät precis likadant som när jag ställde undan den och att jag bara har vant mig av med luftkylningens små egenheter. Jag antar att det är sådan ångest som alla entusiastbilsägare kämpar mot när bilen plockas fram på vårkanten. Eller?

Farväl Norge

Nu har jag alltså återvänt till Sverige. Porschen har avverkat ganska exakt 100 mil på en vecka, och har gjort det helt utan knot. Att den dessutom fick agera flyttbuss var ingenting som påverkade dess samarbetsvilja. En gammal elva är minsann ganska praktisk:Vi passade på att åka en mer naturskön väg hem, eftersom vi inte hade bråttom. Just natursköna vägar är någonting vårt västra grannland är ganska duktiga på. Dessvärre kan inte det samma sägas om slät vägbeläggning. Nå, man kan inte få allt, och att sitta och hoppa i sätet är ett lågt pris att betala för att få åka på en nästan folktom väg utan fartkameror som dessutom ser ut så här:Eftersom jag hade en co-driver i form av min flickvän, fick hon agera kameraoperatör. Således kan jag även bjuda på lite rörliga bilder som dessutom innehåller mer motorljud än mitt tidigare bidrag. Dock är det lika mörkt som förut, eftersom kameran var inställd på underexponering och jag inte upptäckte det förrän alldeles nyss.

Norsk riksväg

Efter att ha kört samma sträcka fram och tillbaks gott och väl trettio gånger de senaste månaderna, börjar jag så smått tröttna på denna sträckning. Men, nog har den sina ljusglimtar, i alla fall om man sitter i rätt bil... Mitt relativt sävliga tempo har ett antal olika förklaringar: Jag hade när detta filmades kört ca 40 mil, det regnade, norska böter = höga böter och sist men inte minst, i just detta område går en stor mängd får och betar, men att hindra dem från att ta sig upp på vägen, det är det ingen som tänkt på. Riksväg var det ja.

Video: Ferrari 458 Italia

Häromdagen, just söder om den norska gränsen, blev jag omkörd av Ferraris senaste bidrag till omvärlden; 458 Italia. Jag hängde på, vilt filmandes. Resultatet återfinns nedan. Två ting är på sin plats; först ett tack till föraren av Ferrarin, som valde att inte hänga av mig utan lät mig hållas. Det andra är en ursäkt för mitt milt sagt mediokra filmarbete.

Biltrafik - nu med rörliga bilder och ljud!

I morse, på den mördande tråkiga vägen hem från Norge, passerade jag dessa två synnerligen exklusiva Porschar och en än mer exklusiv nästan-Porsche. De båda Porscharna är en silverfärgad 964 Carrera RS och en 993 GT2. Nästan-Porschen då? Inget mindre än en Ruf RT12, enkelt uttryckt en 997 GT3 med en vässad version av 996:ans turbomotor på antingen 530, 560 eller, i uppborrad 3,8-liters form, 730 hästkrafter.
993:an var en tidig version, detta då det på motorluckan endast stod 911 GT.

För en Porschefanatiker som jag var detta en snudd på religiös upplevelse. Varken Carrera RS eller 993 GT2 är några dussinbilar, men deras produktionstal räknas ändå i tusenden. RT12 är något mer exklusiv än så med sina 13 (tretton!) tillverkade exemplar.

Jag vill också passa på att be om ursäkt för mitt risiga kamera- och klipparbete men, förnuftig som jag är låter jag trafiksäkerheten gå i första rummet.