Dagens inlägg tar för ovanlighetens skull avstamp i ganska modern tid, närmare bestämt andra halvan av nittiotalet. För under ett besök i den närliggande storstaden fick jag syn på en udda fågel:
Under lång tid har Lancia saknat representation på den svenska marknaden, och när man ser vilka fula kreationer som nuförtiden lämnar deras fabrik så förstår man varför. Från att ha varit ett stolt italienskt märke (vilka italienska märken är inte det) med elegant formgivning och tekniskt avancerade konstruktioner har en Lancia blivit ingenting annat än en Fiat i annan kostym.
Inte är kostymen särskilt snygg heller, vilket här framgår med smärtsam tydlighet. Midjelinjen på denna Kappa Coupé är för hög och glasytorna för små, vilket gör att hela bilen ser ut som en skolpojke med byxorna för långt uppdragna i midjan. Sidornas stora plåtytor gör dessutom att hjulen ser alldeles för små ut, och om man rör sig till bakänden av bilen så finner man att någon tycks ha kört in i aktern och tryckt in denna ett par centimeter. Snett bakifrån ser Kappa Coupe ut som resultatet av ett amoröst möte mellan en Volvo 343 och en Ford Mustang av tredje generationen. Vad som förra året fick den nuvarande ägaren att privatimportera denna vedervärdiga tingest kan jag bara spekulera i, men det skulle inte förvåna mig om det visade sig att han eller hon är blind.
Om jag ska försöka göra bilen lite rättvisa så är sedanmodellen betydligt snyggare, eftersom man med den lyckades med bedriften att rita en kaross helt utan utmärkande drag. I detta fall är det något positivt, för man slipper att kräkas lite i munnen varje gång man ser den.
Det är lätt att föranledas att tro att allting italienarna gör blir snyggt, eftersom de tycks ha en medfödd känsla för stil. Men stilkänsla måste paras med en vilja att skapa något estetiskt smakfullt, och det är nog det som har felat här. Luften har gått ur Lancia, och med den även lusten att skapa skönhet. Kort sagt; Vill man ha en snygg italiensk sedan så gör man klokt i att välja syskonmodellen Alfa 166 istället.
Under lång tid har Lancia saknat representation på den svenska marknaden, och när man ser vilka fula kreationer som nuförtiden lämnar deras fabrik så förstår man varför. Från att ha varit ett stolt italienskt märke (vilka italienska märken är inte det) med elegant formgivning och tekniskt avancerade konstruktioner har en Lancia blivit ingenting annat än en Fiat i annan kostym.Inte är kostymen särskilt snygg heller, vilket här framgår med smärtsam tydlighet. Midjelinjen på denna Kappa Coupé är för hög och glasytorna för små, vilket gör att hela bilen ser ut som en skolpojke med byxorna för långt uppdragna i midjan. Sidornas stora plåtytor gör dessutom att hjulen ser alldeles för små ut, och om man rör sig till bakänden av bilen så finner man att någon tycks ha kört in i aktern och tryckt in denna ett par centimeter. Snett bakifrån ser Kappa Coupe ut som resultatet av ett amoröst möte mellan en Volvo 343 och en Ford Mustang av tredje generationen. Vad som förra året fick den nuvarande ägaren att privatimportera denna vedervärdiga tingest kan jag bara spekulera i, men det skulle inte förvåna mig om det visade sig att han eller hon är blind.
Om jag ska försöka göra bilen lite rättvisa så är sedanmodellen betydligt snyggare, eftersom man med den lyckades med bedriften att rita en kaross helt utan utmärkande drag. I detta fall är det något positivt, för man slipper att kräkas lite i munnen varje gång man ser den.Det är lätt att föranledas att tro att allting italienarna gör blir snyggt, eftersom de tycks ha en medfödd känsla för stil. Men stilkänsla måste paras med en vilja att skapa något estetiskt smakfullt, och det är nog det som har felat här. Luften har gått ur Lancia, och med den även lusten att skapa skönhet. Kort sagt; Vill man ha en snygg italiensk sedan så gör man klokt i att välja syskonmodellen Alfa 166 istället.


