Vulgärt, men snabbt avklarat

Idag lovar jag att inte ta för mycket av er tid i anspråk. Därför bjuder jag på tre och en halv snabb bilspottning, och en lite långsammare. De snabba är förresten det i dubbel bemärkelse, eftersom bilderna är tagna i fart på motorvägen. Nå, låtom oss börja från början.

Snabb bilspottning nummer ett av tre: Gemballa Biturbo GT550. För den som tycker att en vanlig Porsche Cayenne Turbo inte är tillräckligt snabb, törstig, dyr, ful eller vulgär. Får vem som helst som kör den att se ut som en rysk massmördare. Endast med i detta inlägg för att jag ska kunna raljera.

Snabb bilspottning nummer två av tre: MGA -59. Svensksåld och med endast sju ägare. Får vem som helst som kör den att se ut som en femtiofemårig skäggig gubbe. Långt framför MGA:n syns den halva bilspottningen: en Sunbeam Alpine.

Snabb bilspottning nummer tre av tre (men vit Porsche nummer två): 911 Targa -77. Får vem som helst som kör den att se ut som jag. Stackare.

Långsam bilspottning nummer ett av ett: Cadillac Eldorado -73. Inte svensksåld, men har varit i svensk trafik sedan 1978. Nu inne på sin 26:e ägare, men jag undrar just vem den första var. Den som i slutet av sjuttiotalet importerade 5,7 meter röd cabriolet med 8,2 liter motor kan inte ha varit rädd för att sticka ut en smula från mängden.

Numera ser den lite bedagad ut, med illasittande sufflett, rost och med de (säkerligen mycket tunga) dörrarna dåligt inpassade mot karossen.

Den är ändå anmärkningsvärt original, bortsett från en fruktansvärd kedjeratt som lyckligtvis bara skymtar på dessa bilder.

Storleken ställer bevisligen till problem ibland, som på parkeringar. Och överallt annars.

Sådär, nu var jag klar för den här gången, trevlig helg! Ut och grilla med er nu!

En grand gå-på-tur-er

Idag firar vi jubileum. Detta inlägg är nämligen det hundrade sedan denna blogg startade, en torsdag i april förra året. Och som en hommage till... ja, det blir väl till mig själv, så ödmjukt av mig! tar vi oss idag tillbaks till stället där allting startade, min norska dåvarande hemstad. Där såg jag en dag denna MGA stå parkerad, glänsande i julisolen.

Brittiska bilar är inte lätta att datera alla gånger. Britterna hade, på den tiden de hade en bilindustri att tala om, för vana att inte ändra någonting förrän dalande försäljningssiffror eller amerikanska krocksäkerhetskrav tvingade dem. Följaktligen var skillnaderna mellan årsmodellerna i bästa fall små, men oftast obefintliga. Hursomhelst ser vi att bilen här är av årsmodell 1959 eller nyare. Detta eftersom -59 var ett sådant där år som man ändrade lite på MGA:n. Då fick den en ny 1600-kubiks motor, nytt utseende på de främre blinkersen, samt separata bakblinkers. Små förändringar var det ja!
Skarpsynta läsare har säkert redan lagt märke till backspegeln, som inte är original utan från en senare MGB.

Det tycks som att ägaren har valt att göra sin MGA till en grand tourer, med bagageräcke, vita däckssidor och cremefärgad skinninredning. Han har ju onekligen lyckats med helhetsintrycket, men jag ställer mig ändå tveksam. Fast mest undrar jag varför vissa människor vill ha bilar som ser ut som yrkesmilitärer, med grillen överbelamrad med medaljer och dekorationer.
Men skydden till extraljusen är ju läckra, förstås!

Kejsarens fula kläder

För några månader sedan lovade jag dyrt och heligt att tiden för norsk bilspotting var över. Nu har jag i mina arkiv funnit fler, ännu opublicerade, bilder från vårt västliga grannland varför jag har beslutat att bryta mitt löfte och falla tillbaks i gamla mönster.

Ett otal gånger har jag förklarat att jag inte är förtjust i amerikanska krompråmar och exakt lika många gånger har detta påstående följts av bilder på en bil från detta det västligaste av alla västländer. Eftersom detta inlägg ändå handlar om brutna löften och bedragna ideal så är det väl på sin plats med en bild på en bil som har så mycket krom att den gav min mobilkamera frispel. Studera graden av överexponering så förstår ni vad jag menar.

Nå, bilen alltså. Efter noggrant bildgooglande har jag kommit fram till att årsmodellen är 1953 och att modellen förmodligen heter Manhattan. Märket då? Jo, det är det idag bortglömda Kaiser.
Kaiser Motors amerikanska biltillverkning drevs i endast tio år, mellan 1945-55. Under denna tid hann de dock med att tillsammans med postorderföretaget Sears ta fram en bil för försäljning i varuhus; denna fick namnet Allstate. Dessutom utvecklade man den första sportbilen med glasfiberkaross, Darrin, vilken lanserades några månader före Chevrolet Corvette. Dock får framgångarna relativt denna betraktas som modesta, med 435 tillverkade exemplar under ett modellår jämfört med Corvettens nästan 60 år och sex generationer.

Nå, Manhattan alltså. Eftersom jag inte vet så mycket om bilen så väljer jag att ta upp det uppenbara. Eller, för att använda en mer träffande beskrivning; Jag väljer att sparka på den som redan ligger. Formgivningen är milt uttryckt spretig, med märkligt formade vind- och bakrutor, och två kylarprydnader som var för sig får anses vulgära, men tillsammans blir en styggelse utan motstycke. Och inte slutar det där heller; sidorutorna är märkligt upprätta, vilket skär sig mot den kurviga nederdelen. Kofångarna tänker jag inte ens nämna.

Att Kaiser inte överlevde är nog inte så konstigt, trots allt. Folk insåg nog att kejsaren var naken, och även om han skulle vara påklädd, så var han ändå inte speciellt fager.

Bilspotting on-the-go

Jag ber om ursäkt för min något långsammare uppdateringstakt. Detta hänger samman med en nära förestående omlokalisering till östkusten, varför detta lägre tempo förmodligen kommer hålla i sig ett tag.
Nå, helgen spenderades i Skåne tillsammans med vänner och under nedfärden observerades följande klassiker, först en Mercedes 220 S cabriolet. Detta var den större, lyxigare modellen av bilen som i folkmun kallades (och kallas) bullmercan. Bilen på bilden är av 1958 års modell, och har således den kraftigare versionen av 2,2-literssexan, med 106 hk (mot tidigare 100 hk).Bil nummer två spanades in i Laholm, staden som verkar vara ett veritabelt Mecka för gamla (och i det här fallet nyare) bilar. Här har vi en 911, med den s.k. 964-karossen. Denna tillverkades mellan 1989-94 och hade en 3,6-liters boxersexa (förstås) på 250 hk.