Dags att avrunda...

Som jag tidigare berättat om så brukar körsäsongen här i Stockholm avslutas med en nattlig eskapad, det s.k. Midnight Run. För ett par veckor sedan var det dags för årets upplaga. Sammanlagt tretton ekipage samlades på Söder, där förarna tankades med kaffe och pratade om gamla bilar med luftkyld motor i fel ände. Därefter var det dags för uppsittning och avfärd. till den samlade åskådarskarans förtjusning. Rutten sträckte sig genom tunnlar och över broar för att avslutas på slottsbacken. Jag är barnsligt förtjust i att köra i kolonn tillsammans med ett antal andra högljudda bilar och av åskådarnas glada tillrop var det en uppskattad tillställning. Hade vi i stället kommit i tretton fabriksnya Porschar så hade nog mottagandet varit mera blandat.

Till helgen är det dags för säsongsavslutning på allvar, då byts olja och filter och bilen tvättas inför vintervilan.

Sommarminne

Tre dagar efter det att mitt senaste inlägg publicerades var det dags för en av årets höjdpunkter; forumträff för medlemmarna av early911.se. Det är då alla sliter sig från datorn, sätter sig i Porschen och beger sig till en förutbestämd plats för samtal, s.k. däcksparkande och erfarenhetsutbyte. Tidigare har den naturliga mötesplatsen varit Habo (se reportage från tidigare träffar här och här), men i år förlades den i stället till Tidö slott utanför Västerås.

Den som intresserar sig för motorsport känner förmodligen igen namnet Tidö. Här återfinns nämligen ett av Sveriges trevligaste racingteam, Team Tidö, vilka tävlar i såväl historiskt rally som TTA och historisk racing. Till sig har man knutit förare som Björn Waldegård och Stig Blomqvist. Kort sagt var detta en idealisk plats att mötas på. 

Vi som kom från Stockholmshållet strålade samman utanför Bålsta för kolonnkörning längs de med brun blomma utmärkta småvägarna västerut.

Uppslutningen var god.

Som sagt...

Teamchef/slottsherre/förare David von Schinkel talade om teamet och förevisade ett par av bilarna.

Den Tuthill-byggda Turbo som von Schinkel körde i årets midnattsolsrally.

Även om herrar Waldegård och Blomqvist börjar bli till åren gångna, så är det fortfarande krut i dem, något Blomqvists bil bittert fick erfara.

Ett par framtida projekt stod parkerade utanför garaget.

Stilstudie av två av besökarna; 911T -69 och 356SC -65

Som biltokig behöver man åtminstone ett sådant här tillfälle per säsong, för att ha något att minnas tillbaka till när kung Bore håller landet i ett järngrepp och vinden ylar kring stugknuten.

En katt på Ulva

För lite drygt en vecka sedan bestämde jag mig för att besöka Ulva kvarn, nordost om Uppsala. Där anordnas varje tisdag under sommarhalvåret träffar för motorburna unga och inte längre så unga, så jag satte mig i Porschen och styrde kosan norrut. Dessutom gav denna utflykt mig tillfälle att känna på hur växellådan fungerade med ny olja. Eftersom tiden var en smula knapp företogs uppfärden i lagom autobahntempo längs E4:an.

Vid ankomsten blev jag ombedd att parkera på den nedre av de två uppställningsplatserna, eftersom en karavan Mercedes just gjorde sig klara för avfärd från den övre. Jag accepterade, och undrade samtidigt varför funktionären hade ställt frågan på ett så försynt sätt. När jag rullade ner mot min anvisade plats klarnade bilden. Överallt stod amerikanare. Jag hade helt enkelt blivit hänvisad till raggarparkeringen. Sällan har väl uttrycket "en katt bland hermeliner" tett sig mer passande.

Jag tröstade mig med att min bil i varje fall skulle komma att tilldra sig en del uppmärksamhet bara genom att sticka ut från mängden och parkerade på lämplig plats. Därefter lämnade jag de nedre regionerna för att istället beskåda bilar av sådant slag som ligger mer i mitt intresse.

P.g.a. avståndet mellan hemmet och Uppsala anlände jag litet för sent, såtillvida att folk redan hade börjat lämna området. Men jag fick i alla fall taget några bilder med min mobilkamera, frukterna av vilket finns att beskåda här nedan:

Ett och annat guldkorn fanns det även bland amerikanarna - som denna Chevrolet Apache -58. Fantastiskt fin, även om jag ställer mig tveksam till att de var så här fina ens som nya.

En bil som verkligen inte uppvisade något insmickrande finputs var denna Fiat 124 Abarth. Äkta Abarth eller ej, den formligen osade racing.

Peugeot 304 -75, Fiat 1100 -60 och i bakgrunden Peugeot 404 Familiale. Alla goda ting är tre.

En 38 år gammal Fiat 127 i detta skick borde inte ens finnas, så undermåligt rostskyddade som de var.

Blått eller rött? MGA eller MGB? Svulstiga linjer eller stramt återhållna? Om du kan övertala båda ägarna att sälja så är valet ditt.

Volvo 144 i taximundering. P.g.a. suboptimal kamerautrustning är det svårt att tyda skylten på taket, men det är i alla fall reklam för Domus som säljer hushållsrullar för 3:95. Bara att sätta sig i bilen och dra iväg till 1971, med andra ord.

Ett annat, om möjligt än mer övertydligt fall av katt bland hermeliner.

Vy över "min" parkeringsplats. Min bil syns till höger i bild, delvis skymd av några blad. En Ford Mustang notchback såg minst skräckinjagande ut att parkera bredvid.

Överlag var Porschebeståndet ganska magert. Jag stod för en tredjedel och på denna bild syns övriga två. Ärtiga färger!

På hemvägen fick jag ett infall och svängde av motorvägen, för att istället ta mig hem längs kurviga, mindre vägar. Kvällen var liksom för perfekt för att inte avslutas med det.

Hur den nya växellådsoljan verkade? Utflykten om totalt tjugo mil gjorde att allting fick en chans att "sätta sig" och när jag var hemma igen så skrapade det inte ens vid nedväxling till tvåan. Som sagt, en perfekt kväll.

Vid stugan under bron mötas vi...

Sommaren börjar lida mot sitt slut, och så även min semester. I ett försök att krama ut det sista ur denna min favoritårstid så plockade jag igår ut Porschen och styrde mina färde till Café Brostugans parkering. Som vanligt var det gott om nyare bilar, men sämre ställt med de tidiga. Några åttiotalare, däribland min egen, och en gammal 356 hjälpte dock till med att få upp medelåldern till en hälsosammare nivå.

Min bil närmast kameran, bredvid en tidigare omskriven, välanvänd SC -80 och en Carrera som nästan blir en klyscha, röd och bevingad.

993:an beskrivs av många som "den sista riktiga Porschen". Jag vet inte vad man ska säga om det, men den sista luftkylda är det i alla fall. Här 1996 års Carrera 2, modifierad med diverse detaljer från RS-modellen.

En annan nästintill klyschig Carrera; en vit -85:a med vinge.

En helt fabriksny 997 Speedster gjorde en allt annat än diskret entré. Detta är en bil som inte tilltalar mig ett dugg, av den enkla anledningen att man helt enkelt byggt en bil som reklamavdelningen konstaterat att kunderna efterfrågar, med lagom mycket retrodetaljer inslängt. Dessutom lider den av den för Speedstermodellerna så typiska puckelryggen.

Den i särklass äldsta -och i mina ögon även den tuffaste- bilen; en 356A från 1959. Motorn är en standard 1600 på 60 hk. För den som inte har något att bevisa.

Som en gul Blend, del 3/3

Dags för den tredje och sista delen av reportaget från American car show här i Åkersberga. Detta är delen då jag presenterar de sista hopskrapade bilderna som behövs för att trilogin ska bli just en trilogi och inte en... ja, vad nu en serie om två delar heter.

En bil som får det att löpa kalla kårar längs ryggraden för alla Stephen King-fans. Nej, det är i och för sig ingen Plymouth Fury utan en Belvedere men årsmodellen är rätt, 1958, och hur som helst var Furyn i alla fall bara en lyxigare variant av Belvedere.

En bil som får mig att börja nynna på "holiday road" och tänka på familjesemester längs amerikanska highways. En brun Oldsmobile Vista Cruiser -72 med äkta fejkträ längs sidorna. Synd bara att ägaren inte verkar dela min uppfattning om att vissa bilar mår bäst av att stå på smala originalfälgar med navkapslar.

Dags att väga upp bilarna från Västerlandet med en bil från Västtyskland. En Opel Rekord från -66. Här får jag mitt lystmäte i och med nämnda originalfälgar med navkapslar. Och som knark på laxen: gula varselljus och Marchal-extraljus!

Denna mycket läckra hot rod, från början en Ford -25, bjöd på många kul detaljer och ett par som kändes lite väl utstuderade, som t.ex. att luftintaget utgjordes av en brevlåda. Dessvärre fick jag inte höra den, ljudet från det rudimentära avgassystemet måste vara påtagligt.

Ännu en herrgårdsvagn, en Ford Country Sedan(!) av årsmodell 1964. Det är nog svårt att hitta en bil med bättre runtomsikt. Det skulle i sådana fall vara Forden ovanför Forden ovan, men där skymmer ju å andra sidan brevlådan sikten framåt. (Jag gissar att det är första gången någon sagt det om en bil!)

Jag kastar mig handlöst mellan ytterligheterna. Bilen här är inte en Fiat 500, utan en Steyr Puch 650T. Det är en Fiat 500 med motorcykelmotor, det.

En välinkörd duo. Lastbilen berördes i det förra inlägget och nu är det dags för dess granne, en Ford Taunus -51. Att den i aktern hade en dekal med texten "bliv djurvän, smek en mus" lämnar jag därhän, jag gillar den ändå.

Jag avslutar detta tredje och sista inlägg i sviten på samma sätt som jag avslutat de andra två; med en bild på ett klistermärke. Just detta satt i vindrutan på Taunusen ovan. Finns det ett mera passande attribut till en bil i sådant skick?

Som en gul Blend, del 2/3

Vi dröjer oss kvar på Ekbacken i Åkersberga och American car show. Min blogollega Bildrömmar och Drömbilar var även han på plats, och hans (betydligt bättre) bilder hittar ni här.

En högrövad, högröd Ford convertible -46.

En charmigt patinerad PV444 från 1947, i bakgrunden Dodge Coronet -68 och Chevrolet Chevelle -69.

Ytterligare en Volvo, en P1800 från 1964. Denna var dock inte det minsta patinerad, utan tvärt om verkade ägaren ha ägnat lite för mycket tid åt att putsa upp den. Hela motorrummet var högglanspolerat...

Prydlig motorinstallation i en Plymouth Barracuda -71. Jag har svårt att värja mig för sjuttiotalets muskelbilar, i synnerhet när de är lackade i "grabber"-nyans och har manuell låda med den urfåniga "pistol grip"-växelspaken, vilken skymtas på bilden här nedan:

En tidig Alfa Romeo GT Veloce, med den s.k. osthyveln på motorhuven. Denna sjuttiotvåa har förvandlats till tävlingsredskap, med bur och R-däck.

Trans Am. V8. Sex liter. Nu blåser vi snuten.

Denna lilla lastbil lyckades smälta mitt hjärta. Den fantastiska patinan genomsyrade allting, t.o.m. lukten inuti var den där hemtrevliga blandningen av läder, tagelstoppning och olja. Och nej, det är inget riktigt barn som står och gråter vid kofångaren, även om jag faktiskt lurades en kort stund.

En Chevrolet Bel Air -55. Jag vill så gärna tro att denna bil är svensksåld, att det är den ursprungliga Stockholmsregistreringsskylten som hänger där i grillen, men om det är så har jag ingen aning om. Den har varit inregistrerad sedan 1999, men är inte privatimporterad, så kanske är det så.

En bil som jag vet är svensksåld, en Dodge Dart Hardtop GT från -66. Den svarta taksektionen ger intrycket av att bilen är en targa, men det är bara en raffinerad illusion.

Har man sådan här säkerhetsutrustning monterad så gäller det att varna bakomvarande fordon, och vilket bättre sätt att göra det på än med hjälp av en minimal varningsskylt monterad nere vid kofångaren?