Better slowly fade away than to burn out

Förrförra inlägget avslutades med en Land Rover, och dagens inlägg inleds med ännu en. Denna gång har jag dock mer information om årsmodell, skick och antal ägare. Dessutom har jag en ganska god gissning om vem den första ägaren var.

Låt oss börja med årsmodellen. Det faktum att den har strålkastarna innanför framskärmarna avslöjar att det handlar om en Serie I, II eller en tidigare IIA, eller om man så vill, årsmodell 1948-69. Detta ger oss alltså ett lagom spann om 21 år att gissa på. Som jämförelse kan vi konstatera att Volvo under samma tidsrymd hann gå från 140-serien till 850-serien.
Nå, Transportstyrelsen är vår vän och en snabb sökning ger oss svaret att Land Rovern är av årsmodell 1964 och alltså av serie IIA. Exteriört skiljer sig denna serie på intet sätt från föregångaren, på samma sätt som serie I, III och efterföljaren Defender även de är svåra att skilja åt.

Den röda färgen, tillsammans med förvaringsfacken på flaket och märket på bakstammen avslöjar att detta är en av brandförsvarets gamla bilar. Dock gör den 78 hk starka bensinmotorn att man inte får ha alltför bråttom till eldsvådorna. Kanske var det därför den nu är utrangerad, kanske blev den det p.g.a. ålder. Klart är i alla fall att det är en oerhört vackert patinerad pickup som syns på bilderna. Valet (eller var det bristen på stål?) att göra karossen i aluminiumlegering har visat sig vara ett genidrag för att få bilarna att åldras snyggt. Precis som ett par blåjeans blir de bara snyggare ju mer man använder dem. Men till skillnad från ett par blåjeans kan man ännu inte köpa en dyr design-Land Rover som redan från början är matt och sliten i lacken.

I islossningens spår VI: Ingen dussinbil längre

Det är dags för mig att damma av den gamla rubriken "I islossningens spår..." som jag använde mig av i ett antal inlägg för ganska exakt ett år sedan.
Objekten för dagen är två bilar som (hjälpligt) syns från vägen när jag kör till jobbet, och i ärlighetens namn har jag haft span på dem sedan långt innan isen överhuvudtaget lade sig över vårt land. Men det gör inte den första bilen desto mindre intressant, ty det är nämligen inget annat än en Ford Escort mk I - kombi!

Dessvärre stod bilen parkerad i någons trädgård, så jag fick nöja mig med några bilder på lite håll. Och sedd från detta avstånd så ser den ganska komplett och inte alls ut att vara bortom räddning, även om jag misstänker att tiden halvt nedsjunken i gräsmattan inte har gjort underverk för karosseriet.

Bilen är av 1971 års modell, och besiktigades senast 1998 varefter den ställdes av. Dock utfärdades ett nytt registreringsbevis 2006, så det är inte säkert att bilen har stått på detta ställe fullt så länge som fjorton år.

Som en passus kan nämnas att fram till för bara någon dag sedan låg ytterligare en Escort mk I med kombikaross ute på Blocket.

Den andra bilen är - och det här riskerar att bli något av ett antiklimax - en Land Rover Defender pickup. Årsmodell - okänd. Skick - okänt. Antal ägare - okänt. Men väl en trevlig siluett att skåda mellan trädens stammar. Man får passa på nu, innan grönskan helt omsluter den och den inte längre går att urskilja.

Ett par britter i lilla London

För ungefär en månad sedan, under en resa till min tidigare hemstad och där på väg till krogen stötte jag på dessa två exempel på brittisk ingenjörskonst, en Lotus Elise S1 från 1996 och en Land Rover SIII från 1978. Det de har gemensamt är låg motoreffekt (120 hk från Lotusens Rover K-seriemotor och 63 hk från Landiens diesel) men där slutar likheterna. De är inte ens parkerade på samma sätt, då Land Rovern står helt lagligt uppställd.