Vältigt ovanlig

I förrgår landade senaste numret av tidningen Klassiker i brevlådan, vilket som vanligt bjöd på trevlig läsning under de korta stunder som sonen sov. Under rubriken "En så'n hade ju...", där man tar upp bilar som en gång varit en del av gatubilden men som nu har rostat bort eller på annat sätt försvunnit, gjorde man denna gång ett nedslag bland Skodas svansmotormodeller. Enligt uppgift i tidningen finns endast 18 st Skoda av årsmodellerna 1964-1988 kvar i trafik, eller, för att uttrycka det på annat sätt, trekvarts bil av varje årsmodell. Med detta i åtanke torde dagens gatufynd vara ett av de ovanligaste i denna bloggs historia!

Det handlar alltså -rätt gissat!- om en Skoda 130L från 1986 som jag på juldagen ramlade över. Eftersom det var mitt i vintern så tycks detta exemplar gå som bruksbil året runt. Frågan är om ägaren, nummer fyra i ordningen, vet vilket unikum han eller hon kör omkring i, kanske hade det föranlett en större försiktighet från dennes sida.

Det är lätt att fnissa åt gamla Skodor, men om man ser till den samtida konkurrensen så låter inte 63 hk, 0-100 på 14 sek och 0,8 l/mil som några heltigenom usla siffror. Räkna dessutom in en relativt god byggkvalitet, en design som inte kan kallas direkt ful och ett lågt pris så borde man haft en vinnare. Jag skriver "borde", för det hade man ändå inte. Anledningen till detta stavades pendelaxlar och svansmotor och en därav resulterande vurpa vid undanmanöverprovet i Trafikmagasinet 1978. 

Skoda såg mycket allvarligt på modellens oförmåga att hålla sig på hjulen och bara sju år senare försvann pendelaxlarna på 130-modellen. Följaktligen är bilen på bilderna av den mer svårvälta sorten.

Vi vet väl alla vad som sedan hände med Skoda; De köptes upp av VW och slog sig ännu en gång in på Sverigemarknaden med en konkurrenskraftigt prissatt modell; Felician. Resten är, som det brukar heta, historia. Idag kan man få såväl V6-motor som fyrhjulsdrift och DSG-växellåda i sin Skoda, och spendera en bit över en halv miljon längs vägen. Som Bob Dylan sjöng; The times they are a-changing.

På skogspromenad

När snötäcket ligger halvmeterdjupt och SMHI förutspår temperaturer på tjugo minusgrader så gör man klokt i att ta en kopp kaffe och titta på gamla sommarbilder. Inte dem från besöket i någons sommarstuga utan förstås något bilrelaterat, t.ex. Midnattssolsrallyt 2009. Jag har just gått igenom de runt 450 bilderna jag tog vid detta tillfälle, och hittat inte mindre än elva(!) som var tillräckligt skarpa för att visas upp för allmänheten.

Som ni borde ha förstått vid det här laget så gillar jag när gamla bilar används, och detta är ju något bilarna på bilderna görs i allra högsta grad.
Detta var min första kontakt med rally i någon form, men det gav definitivt mersmak. Dessvärre gjorde min Norgevistelse att jag inte kunde närvara vid årets upplaga, men 2011 tar vi nya tag!

Saab Sonett i... inte full karriär direkt. Regularity är lättare att fotografera, tack vare det sävligare tempot.

Saab 96. Av ljudet att döma går det i tvåhundra knutar, men oss emellan sagt så gör det inte det.

Stig Blomqvist har förstått att man inte behöver vara rädd om hyrbilar.

Just denna bil låg jag bakom på vägen och undrade vad i hela friden det var för något. Rätt svar är förstås Skoda 110S.

Rullgrus och damm gjorde denna kurva tacksam att fota i. Det är anledningen till att trettio procent av bilderna här är just härifrån.

En i rallysammanhang välkänd 911, för tillfället till salu. Färgmatchningen är en slump, mannen på bilden har ingen övrig anknytning till bilen.

Ford Cortina. Träd i förgrunden ger onekligen fartkänsla!

Ännu en regularity-Porsche. Dessutom i ett utförande som jag är mycket svag för: duck-tail, extraljus och sidodekaler. Att man dessutom bytt ut elefantöronen till mindre backspeglar förstör inte heller helhetsintrycket.

Ännu en bild på ännu en Escort, tagen i samma kurva. Kom med något nytt. Det kan jag inte, så det får vara det hela för nu.

Om glädjen att köra Skoda

Jag tar tillfället i akt att dela med mig av ett reklamutskick som häromdagen damp ner i brevinkastet. Avsändare var Skoda och budskapet (förstås) att man ska köpa deras bilar. Så långt allting väl, jag har ingenting emot Skoda och de bygger bra bilar till bra pris. Men när jag kom till slutet var där tryckt någonting som fick mig att dra på smilbanden. Sidrubriken var Skoda Safety Academy och texten handlade om någon form av utbildning där rallyföraren Patrik Sandell ska lära en att köra säkert. Detta är tydligen något som Patrik Sandell inte tycker så värst mycket om, och han får anstränga sig till det yttersta för att uppbringa ett leende. Jag har sett juntaledare med mer avslappnad fotomin!