Om det som inte göms i snö

Frekventa läsare av denna blogg vet att jag ofta gnäller över att man inte ser några intressanta bilar på vintern. Och visst står de flesta entusiastbilarna undangömda under den mörka delen av året. Men här kommer några bevis på att det ändå inte är helt stelfruset i leden:

Denna Aston Martin DB9 Volante stod parkerad direkt utanför entrén till mitt jobb. Vi får väl kalla utsikten löneförmån.

Denna Porsche 996 Carrera 4S sågs utanför McDonald's i Åkersberga. Det är något med sportbilar i snö som får mig att tänka på exklusiva schweiziska skidanläggningar och vackra kvinnor i päls och diamanter. Och förstås på snabbmatshak i förorter.

Vid sidan av lyxbilarna är det mest fransoser som jag har sett i vinter. Tidigare har jag ju gett er såväl en Citroën 2CV som en BX Break, och nu är det dags för en baguettebärare till; en Renault Rapid. Detta är alltså en personbil som är baserad på en transportbil som är baserad på en personbil, och tillika en bil som aldrig såldes i Sverige. Exemplaret på bilderna är av årsmodell 1996 och importerades till Sverige 2003. En modern efterföljare till R4 Laban eller, om man så vill, en föregångare till Kangoo. Jag föredrar förstås det förstnämnda. Skicket är som sig bör på en fransk bruksbil; rätt risigt.

Och på tal om Frakrike; Se här vad som dyker upp efter några dagars töande; En dumpad Peugeot 205. Snart kommer de alla vara borta från gatubilden och vi kommer undra var de tog vägen, dessa snygga småbilar som faktiskt var småbilar på riktigt.

På studiebesök hos överklassen

Apoteket jag arbetar på ligger i Danderyd, ett ställe där folk är lite snyggare, lite rikare och lite mera väluppfostrade än någon annan stans. Eftersom Danderydsbon i gemen har pengar att röra sig med, så finns här också ett stort antal företag som riktar sig direkt till den med resurser i överflöd. Här finns bilförsäljare i drivor som säljer tjogvis av BMW, Mercedes och Audi till mängder av hugade spekulanter. I Danderyd hittar man även Sveriges enda återförsäljare av Aston Martin, Bentley och Koenigsegg. Kort sagt är detta ett veritabelt Mecka för sportbilsentusiasten. Så i tisdags, efter ett kort morgonmöte på jobbet, styrdes kosan till bilhandlarkvarteren.

Då jag klev in i ovan nämnda återförsäljares showroom (bilhall är ett svenskt ord som av någon anledning är på utdöende) så hälsades jag välkommen av två fagra receptionister och en vit Koenigsegg CCXF. Strax bredvid stod en McLaren Mercedes SLR och ett par Bentley Continental. Här återfanns även en rad Aston Martins som i vår kommer levereras till sina nya ägare. Jag såg ett par DB9, en DBS och en V8 Vantage. Alla dessa bilar är var och en imponerande i sitt detaljutförande, sina prestanda och sina prislappar, men det sammanlagda intrycket av dem är verkligt imponerande. Ändå var det något som saknades. Allting var lite för perfekt, på något vis.

Allt detta ändrades när jag nådde den innersta delen av lokalen, och en trappa med en pil märkt pre-owned. När jag tog trappan ner till källaren blev jag imponerad på riktigt. Synen som mötte mig var en klassisk bilhall, ett taskigt upplyst krypin med lågt i tak, murrig färgsättning, med speglar på väggarna och bilar inklämda lite som de passade. Men istället för hafsigt upputsade BMW, Volvo och några Fordar fanns här bara exotiska bilar; Ferrari, Aston, Porsche och Rolls-Royce. Och i och för sig två Fordar också; en GT och en Y-ford från 1932.
Jag gick runt och botaniserade en stund och kom faktiskt även åt att ta ett par smygbilder. Dessvärre blev de, p.g.a. min rädsla över att bli påkommen med att fotografera, ganska skakiga.

De tidigare omnämnda Fordarna. Y-forden var i ett fantastiskt patinerat originalskick och var nyligen såld. Bilderna gör inte GT:n rättvisa, den var långt mer vulgär i verkligheten.

Den ursprungliga anledningen till att jag åkte hit; en Porsche 912 med kort hjulbas. En bil som bäst beskrivs som "mysig" i sin mossgröna färg och sin klassiska brittiska registreringsskylt (tänk om vi kunde ha ett liknande skyltarrangemang i Sverige).

Något annat klassiskt brittiskt; en Aston Martin Voltante från 1989. Notera att framblinkersen är samma som på MGB!

Efter detta besök gick jag även till grannhandlarna; Audi, Mercedes och BMW, dock utan att hitta något intressant. Värt att nämna är att även Mercedes hade fagra receptionister. Dessa bemödade sig dock inte ens med att titta åt mitt håll när jag kom in, än mindre hälsa på mig. Det är kundbemötande det, att bara hälsa på folk som har råd. Eller i alla fall folk som ser ut att ha råd. Och om du har pengar men inte klär dig passande så har du intet här att skaffa.

Carspotting: Aston Martin DB9 Volante

Nu är våren här på allvar, och fler och fler pärlor vaknar ur sin törnrosasömn. Denna boulevardkryssare stod parkerad i Linnéstaden här i Göteborg. Linjeskön och ovanlig, men frågan är om jag inte blev gladare av att se Heinkeln. Nyare sportbilar (och andra bilar också för den delen) är lite för allvarsamma för min smak. Det är lite för mycket airbags, lite för mycket komforthöjande attiraljer och alldeles för mycket pengar. Ändock en rolig bil att se, och en ganska udda fågel i stadsbilden.