Vulgärt, men snabbt avklarat

Idag lovar jag att inte ta för mycket av er tid i anspråk. Därför bjuder jag på tre och en halv snabb bilspottning, och en lite långsammare. De snabba är förresten det i dubbel bemärkelse, eftersom bilderna är tagna i fart på motorvägen. Nå, låtom oss börja från början.

Snabb bilspottning nummer ett av tre: Gemballa Biturbo GT550. För den som tycker att en vanlig Porsche Cayenne Turbo inte är tillräckligt snabb, törstig, dyr, ful eller vulgär. Får vem som helst som kör den att se ut som en rysk massmördare. Endast med i detta inlägg för att jag ska kunna raljera.

Snabb bilspottning nummer två av tre: MGA -59. Svensksåld och med endast sju ägare. Får vem som helst som kör den att se ut som en femtiofemårig skäggig gubbe. Långt framför MGA:n syns den halva bilspottningen: en Sunbeam Alpine.

Snabb bilspottning nummer tre av tre (men vit Porsche nummer två): 911 Targa -77. Får vem som helst som kör den att se ut som jag. Stackare.

Långsam bilspottning nummer ett av ett: Cadillac Eldorado -73. Inte svensksåld, men har varit i svensk trafik sedan 1978. Nu inne på sin 26:e ägare, men jag undrar just vem den första var. Den som i slutet av sjuttiotalet importerade 5,7 meter röd cabriolet med 8,2 liter motor kan inte ha varit rädd för att sticka ut en smula från mängden.

Numera ser den lite bedagad ut, med illasittande sufflett, rost och med de (säkerligen mycket tunga) dörrarna dåligt inpassade mot karossen.

Den är ändå anmärkningsvärt original, bortsett från en fruktansvärd kedjeratt som lyckligtvis bara skymtar på dessa bilder.

Storleken ställer bevisligen till problem ibland, som på parkeringar. Och överallt annars.

Sådär, nu var jag klar för den här gången, trevlig helg! Ut och grilla med er nu!

I islossningens spår VI: Ingen dussinbil längre

Det är dags för mig att damma av den gamla rubriken "I islossningens spår..." som jag använde mig av i ett antal inlägg för ganska exakt ett år sedan.
Objekten för dagen är två bilar som (hjälpligt) syns från vägen när jag kör till jobbet, och i ärlighetens namn har jag haft span på dem sedan långt innan isen överhuvudtaget lade sig över vårt land. Men det gör inte den första bilen desto mindre intressant, ty det är nämligen inget annat än en Ford Escort mk I - kombi!

Dessvärre stod bilen parkerad i någons trädgård, så jag fick nöja mig med några bilder på lite håll. Och sedd från detta avstånd så ser den ganska komplett och inte alls ut att vara bortom räddning, även om jag misstänker att tiden halvt nedsjunken i gräsmattan inte har gjort underverk för karosseriet.

Bilen är av 1971 års modell, och besiktigades senast 1998 varefter den ställdes av. Dock utfärdades ett nytt registreringsbevis 2006, så det är inte säkert att bilen har stått på detta ställe fullt så länge som fjorton år.

Som en passus kan nämnas att fram till för bara någon dag sedan låg ytterligare en Escort mk I med kombikaross ute på Blocket.

Den andra bilen är - och det här riskerar att bli något av ett antiklimax - en Land Rover Defender pickup. Årsmodell - okänd. Skick - okänt. Antal ägare - okänt. Men väl en trevlig siluett att skåda mellan trädens stammar. Man får passa på nu, innan grönskan helt omsluter den och den inte längre går att urskilja.

Ingen Austin Maxi

Vad kan det då vara som är motsatsen till en Mini? Som Bilspanaren redan gissat så är det "en stor, lyxig och opraktisk vagn", och jag har inflikat att den dessutom är törstig och inte är tillverkad i Storbritannien. Vad lämnar detta då oss med? Jo, förstås en Cadillac Fleetwood Brougham från -91.

Jag är väldigt medveten om att detta på många sätt inte alls är motsatsen till en Mini. Båda två har hjul, t.ex. Ingen av dem kan flyga eller för den skull gå i trappor heller, så detta behöver inte påpekas.

Nå, åter till bilen. Namnet Fleetwood Brougham användes på tretton olika generationer mellan 1947 och 1996 för att markera Caddilacs lyxigare modeller. Detta exemplar är av tolfte generation, vilken tillverkades mellan 1980 och -92. Under dessa år fanns ett antal motoralternativ, där en sexliters bensin-V8 på 140 hk känns som det mest riktiga och en 5,7-litersdiesel känns helt fel. Under huven på detta exemplar hittar man dock en 5 liter stor V8 på 170 hk, med en gissningsvis omättlig bensintörst.
Få Cadillacs från den här tiden såldes nya i Sverige, och likt de flesta andra har denna bil hittat hit i efterhand.

USA-lyx blir knappt mer överdådig än så här; med vinyltak, hundratals kilo krom, navkapslar som försöker se ut som ekerfälgar och tvåtonslackering. Och så storleken sen; Jämfört med denna fullsize-pråm ser Mondeon bredvid ut som en Fiesta. Men en stor del av de vidsträckta yttermåtten tas upp av den enorma motorhuven, så nog är den opraktisk alltid.
Här har vi den alltså; den stora, lyxiga och opraktiska vagnen. Som inte heller kan flyga.