Slut på ledigheten

Inför min föräldraledighet i somras tänkte jag "nu får jag mer tid att blogga". Och det fick jag nog i viss mån, men dessvärre sammanföll (eller kanske var det som en följd av) detta med en massiv ovilja att skriva något alls. Så jag har under de senaste månaderna tagit ledigt även från skrivandet. Jag hoppas dock att min bortavaro inte renderat mig läsarlös, utan att några av mina trogna följare ännu finns kvar.
Men från och med idag blåses författarledigheten av, och från imorgon även föräldraledigheten. Det är dags att ånyo äntra ekorrhjulet.

Nå, så vad har då hänt sedan sist? Jag kan börja med att följa upp mitt senaste inlägg och konstatera att jag både hunnit laga takluckan och renovera växellänkaget. Här nedan ser ni en liten film på hur slitna dessa bussningar var. Tyvärr har jag ingen "efter"-film, men det skall inte vara något spel i dessa över huvud taget.

Dessutom har jag kurerat en annan liten skavank som tidigare irriterat mig; vindrutetorkarna parkerade inte på rätt ställe utan varhelst man stängde av dem, där stannade de. På en gammal 911 kan det bero på ett par olika saker, det kan t.ex. vara brytaren i torkarmekanismen eller så är det dålig kontakt i torkarspaken på rattstången. Dessa två anledningar lät dock inte helt troliga, eftersom intervalltorkaren fungerade och torkarna då stannade på rätt ställe. Dessa symptom pekade mot ett defekt intervalltorkarrelä, vilket passade mig utmärkt då ett sådant är betydligt billigare än en ny torkarspak. Problemet är att detta relä sitter monterat under friskluftsfläkten i bagagerummet, vilket innebär att hela ventilationspaketet måste ut inför ett byte. Jag lät dock inte detta avskräcka mig, utan tog istället tillfället i akt att smörja upp fläktmotorn, vilken tidigare låtit som ett tröskverk. Nu har jag både en tyst fläkt och vindrutetorkare som parkerar där de ska.

Nästa projekt inom fläktområdet kommer beröra det automatiska värmesystemet, men när jag får tid till det återstår att se.

Jag har även monterat en födelsedagspresent från min fru (OK, jag KAN ha haft ett finger med i spelet när den beställdes) på motorluckan. Då min motorlucka är från en tidigare modell (troligtvis -72 eller -73) så finns det en platta på gallret för ett emblem som visar motorstorleken. Nu sitter ett sådant även på min bil, även om det från fabriken inte gjorde det. Något 3.0-emblem har Porsche aldrig gjort, utan detta är en eftermarknadsprodukt. Dock gjord helt enligt originalet (undantaget motorvolymen alltså) och i en underbart hög kvalitet. Något det måste vara med tanke på hur hiskeligt dyrt det var...

 

Slutligen, för att detta mitt första inlägg på drygt ett kvarts år inte bara ska vara en uppvisning i navelskådning(!) så kastar jag in en snabb bilspotting också. Denna Renault 4 -73 fotade jag när den med sina 34 hk tappert kämpade i snömodden på E18, strax utanför Bålsta. Det är alltid roligt att se veteranbilar, men att se dem vintertid skänker en extra dimension åt hela upplevelsen. För en sekund förflyttas man 40 år tillbaka i tiden, till när dessa bilar inte var omhuldade samlarobjekt utan helt enkelt ett transportmedel, ett sätt att förflytta sig från punkt A till punkt B.

I och med denna bild säger jag tack för nu, och hoppas att håller min skrivlust nu i sig ett tag! Väl mött nästa gång.

Avrundat!

Nu är så säsongen 2012 avslutad. Jag gillar tanken på att förbereda bilen för våren redan nu, så startsträckan blir så kort som möjligt när permafrosten ger sig av, alltså såg jag till att byta motorolja och -filter, växellådsolja, rostskydda tröskellådorna och tvätta bilen innan den rullades in i garaget. Naturligtvis tog jag även en tur längs de höstliga vägarna, delvis för att värma upp alla vätskor innan de kommande transfusionerna, delvis för mitt eget höga nöjes skull. Med lite filter på verkligheten såg det så här dramatiskt ut:

Nu tar den s.k. meksäsongen vid och vinterns att göra-lista lyder som följer:

• Byta takluckevajer
• Renovera växellänkaget
• Renovera pedalstället

Låt oss hoppas att jag hinner alla tre, annars nöjer jag mig med de två översta. I vår får vi veta svaret.

Dags att avrunda...

Som jag tidigare berättat om så brukar körsäsongen här i Stockholm avslutas med en nattlig eskapad, det s.k. Midnight Run. För ett par veckor sedan var det dags för årets upplaga. Sammanlagt tretton ekipage samlades på Söder, där förarna tankades med kaffe och pratade om gamla bilar med luftkyld motor i fel ände. Därefter var det dags för uppsittning och avfärd. till den samlade åskådarskarans förtjusning. Rutten sträckte sig genom tunnlar och över broar för att avslutas på slottsbacken. Jag är barnsligt förtjust i att köra i kolonn tillsammans med ett antal andra högljudda bilar och av åskådarnas glada tillrop var det en uppskattad tillställning. Hade vi i stället kommit i tretton fabriksnya Porschar så hade nog mottagandet varit mera blandat.

Till helgen är det dags för säsongsavslutning på allvar, då byts olja och filter och bilen tvättas inför vintervilan.

Tips till den modemedvetne motoristen

För att upprätthålla illusionen av liv här på bloggen så lägger jag upp en bild från dagens hösttur. Det bästa med att sommarvärmen har lämnat oss (om den alls var här) är att man får dra på sig bilhandskarna. Om någon vill hålla sig varm på samma moderiktiga sätt så kan jag avslöja att just detta par kommer från H&M, är i mjukt skinn och kostar knappt tre hundralappar. En spottstyver om du frågar mig.

Sommarminne

Tre dagar efter det att mitt senaste inlägg publicerades var det dags för en av årets höjdpunkter; forumträff för medlemmarna av early911.se. Det är då alla sliter sig från datorn, sätter sig i Porschen och beger sig till en förutbestämd plats för samtal, s.k. däcksparkande och erfarenhetsutbyte. Tidigare har den naturliga mötesplatsen varit Habo (se reportage från tidigare träffar här och här), men i år förlades den i stället till Tidö slott utanför Västerås.

Den som intresserar sig för motorsport känner förmodligen igen namnet Tidö. Här återfinns nämligen ett av Sveriges trevligaste racingteam, Team Tidö, vilka tävlar i såväl historiskt rally som TTA och historisk racing. Till sig har man knutit förare som Björn Waldegård och Stig Blomqvist. Kort sagt var detta en idealisk plats att mötas på. 

Vi som kom från Stockholmshållet strålade samman utanför Bålsta för kolonnkörning längs de med brun blomma utmärkta småvägarna västerut.

Uppslutningen var god.

Som sagt...

Teamchef/slottsherre/förare David von Schinkel talade om teamet och förevisade ett par av bilarna.

Den Tuthill-byggda Turbo som von Schinkel körde i årets midnattsolsrally.

Även om herrar Waldegård och Blomqvist börjar bli till åren gångna, så är det fortfarande krut i dem, något Blomqvists bil bittert fick erfara.

Ett par framtida projekt stod parkerade utanför garaget.

Stilstudie av två av besökarna; 911T -69 och 356SC -65

Som biltokig behöver man åtminstone ett sådant här tillfälle per säsong, för att ha något att minnas tillbaka till när kung Bore håller landet i ett järngrepp och vinden ylar kring stugknuten.

En katt på Ulva

För lite drygt en vecka sedan bestämde jag mig för att besöka Ulva kvarn, nordost om Uppsala. Där anordnas varje tisdag under sommarhalvåret träffar för motorburna unga och inte längre så unga, så jag satte mig i Porschen och styrde kosan norrut. Dessutom gav denna utflykt mig tillfälle att känna på hur växellådan fungerade med ny olja. Eftersom tiden var en smula knapp företogs uppfärden i lagom autobahntempo längs E4:an.

Vid ankomsten blev jag ombedd att parkera på den nedre av de två uppställningsplatserna, eftersom en karavan Mercedes just gjorde sig klara för avfärd från den övre. Jag accepterade, och undrade samtidigt varför funktionären hade ställt frågan på ett så försynt sätt. När jag rullade ner mot min anvisade plats klarnade bilden. Överallt stod amerikanare. Jag hade helt enkelt blivit hänvisad till raggarparkeringen. Sällan har väl uttrycket "en katt bland hermeliner" tett sig mer passande.

Jag tröstade mig med att min bil i varje fall skulle komma att tilldra sig en del uppmärksamhet bara genom att sticka ut från mängden och parkerade på lämplig plats. Därefter lämnade jag de nedre regionerna för att istället beskåda bilar av sådant slag som ligger mer i mitt intresse.

P.g.a. avståndet mellan hemmet och Uppsala anlände jag litet för sent, såtillvida att folk redan hade börjat lämna området. Men jag fick i alla fall taget några bilder med min mobilkamera, frukterna av vilket finns att beskåda här nedan:

Ett och annat guldkorn fanns det även bland amerikanarna - som denna Chevrolet Apache -58. Fantastiskt fin, även om jag ställer mig tveksam till att de var så här fina ens som nya.

En bil som verkligen inte uppvisade något insmickrande finputs var denna Fiat 124 Abarth. Äkta Abarth eller ej, den formligen osade racing.

Peugeot 304 -75, Fiat 1100 -60 och i bakgrunden Peugeot 404 Familiale. Alla goda ting är tre.

En 38 år gammal Fiat 127 i detta skick borde inte ens finnas, så undermåligt rostskyddade som de var.

Blått eller rött? MGA eller MGB? Svulstiga linjer eller stramt återhållna? Om du kan övertala båda ägarna att sälja så är valet ditt.

Volvo 144 i taximundering. P.g.a. suboptimal kamerautrustning är det svårt att tyda skylten på taket, men det är i alla fall reklam för Domus som säljer hushållsrullar för 3:95. Bara att sätta sig i bilen och dra iväg till 1971, med andra ord.

Ett annat, om möjligt än mer övertydligt fall av katt bland hermeliner.

Vy över "min" parkeringsplats. Min bil syns till höger i bild, delvis skymd av några blad. En Ford Mustang notchback såg minst skräckinjagande ut att parkera bredvid.

Överlag var Porschebeståndet ganska magert. Jag stod för en tredjedel och på denna bild syns övriga två. Ärtiga färger!

På hemvägen fick jag ett infall och svängde av motorvägen, för att istället ta mig hem längs kurviga, mindre vägar. Kvällen var liksom för perfekt för att inte avslutas med det.

Hur den nya växellådsoljan verkade? Utflykten om totalt tjugo mil gjorde att allting fick en chans att "sätta sig" och när jag var hemma igen så skrapade det inte ens vid nedväxling till tvåan. Som sagt, en perfekt kväll.

Mera Magnus

Om ni efter mitt senast inlägg vill se mer av Magnus Walker så kan jag lyckligtvis hjälpa er. Denna video är något äldre än gårdagens, och skildrar en åktur med Magnus längs Freeway 110 mellan Los Angeles och Pasadena. Egentligen skulle Magnus och fotografen ut för att leta fotomiljöer, men hamnade istället i... ja, det här. Det förklarar även det skakiga fotot, vilket fick improviseras fram.

Jag VET att sådant här egentligen är både farligt och dumt, och jag VET att man ska ta det försiktigt i trafiken, men jag kan inte låta bli att imponeras av Walkers till synes avspända körstil när han i hög fart kryssar mellan bilarna. Men eftersom jag är en samvetsgrann natur måste jag naturligtvis inflika ett kraftfullt

Don't try this at home, kids

Regn och sol ute, regn och sol inne

I helgen firade jag och min fru ettårig bröllopsdag med helgfirande på Sundbyholms slott strax utanför Eskilstuna. Eftersom (svär-/mor-/vanliga-) föräldrarna ställde upp på att sitta barnvakt så kunde resan dit och hem företas på ett för ändamålet passande sätt; i Porsche.

Vädret var inte det bästa under nedfarten, men klarnade upp framåt eftermiddagen och under hemfärden badade Södermanland i solljus. Trafiken var gles och vägarna släta och kurviga, som det skall vara.

Dessa trakter kan mycket väl vara Sveriges vackraste och det blir inte sämre av att naturen stod i skir grönska. Inte undra på att Göran Persson valde att flytta hit.

Bilen uppförde sig exemplariskt. Det enda missödet, om det nu ens kvalificerar sig som det, var att jag upptäckte att förarsidans dörrlist inte tätar ordentligt, vilket gör att det regnar in. En ny list hamnar på inköpslistan och montering av densamma hamnar på att göra-diton.

Resan gjorde dessutom att jag lärde mig att uppskatta takluckan. Jag har aldrig brytt mig om den speciellt mycket, men nu insåg jag att en öppen sollucka skänker ljus och rymd till kupén. Jag lärde mig också att man kan köra med takluckan öppen även när det regnar, i alla fall så länge det inte regnar för mycket.

Säsongsavslutning i biltrafiken

Så var sommaren, och därigenom även bilsäsongen, till ända. Men den avslutades inte på ett snabbt och omärkligt, utan tvärtom på ett utdraget och ganska märkbart sätt.

I slutet av september var vi ett antal hängivna fantaster av ett specifikt bilmärke (gissa vilket) som träffades inne i centrala Stockholm för den årligt återkommande Il Caffè Midnight Run. Enkelt uttryckt går det ut på att, efter en snabb espresso, köra igenom stans relativt folktomma gator på sant rebelliskt manér. Att ligga i karavan tillsammans med sex andra klassiska Porschar, många av dem dessutom med extra högljudda avgassystem, gav en barnsligt fånig tillfredsställelse.

I fredags var det dags för den oundvikliga sista turen för säsongen. I brist på tid och fantasi så valde jag att köra till jobbet. Såväl dit- som hemvägen bjöd på solsken genom höstliga lövverk och regnvåt vägbana - vackert så det förslog. För att ni ska få en bild av vilken naturskön väg jag har till jobbet så filmade jag en kort sträcka (om än med telefonen vänd åt fel håll):



Slutligen hann jag med ett byte av olja och filter. Medan bilen var upphissad i OKQ8:s gör-det-självhall passade jag även på att plocka bort de sista resterna av kablarna till huvudströmbrytaren. Den glada amatör som kopplade in denna hade helt enkelt dragit en kabel från minuspolen på startmotorn fram till mittkonsollen och sedan tillbaka till minuspolen igen. Den tidigare ägaren hade säkert sina kvaliteter, men någon bilelektriker var han inte.
Därefter rullades bilen in i garaget, batteriet kopplades från och underhållsladdaren kopplades på. Nu får den stå tills i vår, och när den då plockas fram har den minsann hunnit bli veteranbil!

Perfekt pendling

Man upphör aldrig att förvånas, heter det ju, och i torsdags kväll blev jag påmind om detta. På ett sätt blev jag dubbelt överraskad, eftersom personen som överraskade mig var...jag själv. Det som hände var att jag fick ett infall att ta Porschen till jobbet dagen därpå, och överraskningsmomentet bestod i att jag, som inte ser mig själv som den spontana typen, följde mitt infall. Så fredagens morgonbestyr fick klaras undan lite snabbare än vanligt för att jag skulle ha tid att rangera om bilarna och plocka fram det tyska fullblodet ur garaget.

Själva resan bjöd inte på något särskilt att rapportera, förutom att jag (som alltid) mådde som en prins bakom ratten. Men mitt val av transportmedel fick en effekt som sträckte sig långt vidare än bara tiden för resan; Hela dagen fick ett romantiskt platinmetallicfärgat skimmer kring sig, trots regnskurar av apokalyptiska mått.
Hemfärden styrdes längs den natursköna roslagsvägen, i solsken men med en himmel inte fri från dramatiska regntunga skyar och med bra musik i stereon.

Jag kanske slår in öppna dörrar här, men jag tror mig vara någonting på spåren. Det är svårt att hitta tid till att lufta sin entusiastbil, så detta inlägg är ingenting annat än ett upprop; Ta den till jobbet någon gång ibland! Ge den lite motion samtidigt som du förgyller en arbetsdag, i mitt fall en fredag, eller varför inte en mulen tisdag? Vägen till jobbet blir roligare och väl där, om du känner dig lite däven innan lunch, så räcker det med att sticka ner handen i fickan och känna nyckeln och fyllas av glädje över att din ögonsten står på parkeringen. Jag kommer definitivt göra detta fler gånger.

Luftigare planlösningar

I förrgår bytte jag en form av inredningsarbete mot en annan. Jag har länge irriterat mig på mittkonsolen i Porschen som inte fyller någon vettigare funktion än att skramla när man kör. En gång i tiden huserade den en kasettbandshållare, men eftersom såväl den som kasettstereon sedan länge är förkomna så gjorde jag slag i saken och monterade ur den. Till saken hör att äldre 911:or inte har någon mittkonsol, så i och med mitt tilltag har jag gett kupén ett mera klassiskt utseende. Egentligen skulle även mattan bytas ut, men det låter jag bero tills finanserna tillåter (d.v.s. tills jag har köpt alla andra saker som borde köpas till Porschen).

Med mittkonsol...
...och utan.

Samma dag tog jag även en tur i sensommarvärmen. Under denna gjorde jag ett fynd som får anses som ganska märkligt om man betänker var det gjordes; långt från en flygplats.

Experimentflygplan kategoriseras av att vara amatörbyggda, oftast från byggsatser. Enkelt uttryckt är de för luftrummet vad kit-cars är för biltrafiken, och de känns igen på att registreringsbeteckningen börjar med X eller Y. Planet här är av konstruktion Avid Amphibian. Vid något tillfälle har den fått en smäll på stabilisatorn, och det skulle kunna förklara varför den nu står vid vägkanten med vingarna demonterade och en presenning över motorn. Få saker ser så sorgliga ut som till synes övergivna flygplan. Det skulle i sådana fall vara båtar på land, men sådana intresserar mig inte.

Habo revisited

I förrgår var det äntligen dags för högtiden som för Porscheälskarna är heligare än julafton. Dagen då frugan får ta ungarna och sköta hemmet. Dagen då biltokarna tillåts vara biltokar och utan restriktioner umgås med andra biltokar. Kort sagt; Släktträffen hos Ferdinand.se i Habo.

Morgonmöte i Botkyrka

Vi var fem ekipage från Stockholmstrakten som möttes upp på en mack i Botkyrka, för vidare karavankörning söderöver. In i det sista var det osäkert om vi skulle bli fulltaliga, då en bil hade problem med en trilskande laddningsregulator och en annan inte var helt regntät, men till slut gav vi oss i alla fall i sakta mak iväg. Efter en kort stund tröttnade dock två av deltagarna på detta sakta mak, och vår kvintett delades upp i en trio och en något mera dynamisk duo.

Paus i Gränna

I höjd med Ödeshög hade vi tröttnat på E4:ans monotoni och svängde av för att istället njuta av den episkt vackra turistvägen längs med Vättern. Här fick vi även en välbehövlig dos solsken, vilket ytterligare förstärkte välbefinnandet.
Strax utanför Gränna möttes vi upp med den snabbare halvan av karavanen och åkte nu i samlad tropp tills det var dags att köra ut på motorvägen igen. Då tröttnade vi alla fyra på det tidigare omnämnda sakta maket, och lämnade följaktligen deltagare nummer fem bakom oss.

Väl framme i Habo var det idel handskakningar och ryggdunkar, och den där känslan av frihet som man som bilnörd får när man vet att man är bland likasinnade.

En radda targor

Även om det inte var någon direkt variation på bilmodellerna som dök upp (en 914 undantaget) så var det stor variation i skick på bilarna. Å ena sidan kom vi en helt nyrenoverad 911S Targa -70 i den mycket tidstypiska färgen blutorange...

...och å andra sidan fanns denna helt orenoverade och av Kaliforniens sol patinerade 911SC -80. Om ni vill följa denna bils öden och äventyr så har ägaren en blogg.

Hemfärden företogs i en om möjligt ännu mindre karavan tillsammans med den icke regntäta 912:an. Summa summarum tillryggalade jag 81 mil, med 0,8 liter milen i snitt. Inte så illa pinkat för en 29 år gammal sportbil med drygt 200 hk!

Bildfrossa:

På spaning efter den tid som flytt

Som jag skrev i mitt förra inlägg så har jag idag varit ledig. Eftersom vädret visade sig från sin bästa sida beslutade jag mig för att ta en liten tur med Porschen. Jag valde att styra kosan norrut, längs den s.k. kustvägen (vilken visserligen går längs med kusten, men inte så nära att man ser havet någonstans). Roslagen visade sig från sin bästa sida; strålande sol, lagom varmt och denna tårdrypande vackra väg.

Jag gjorde ett stopp vid Wira bruk, en alldeles sagolikt idyllisk plats. Strax bredvid bruket låg något som såg ut att ha varit en bilverkstad.

Den var sedan länge igenbommad, men en dörr på kortsidan var det inte. Min nyfikenhet och fascination för sådana här ställen drev mig till att titta in. Rummet till vänster innanför dörren upptogs av en stor oljetank och dito panna, men rummet till höger var desto mer intressant.

Det var inte särskilt stort, ca. 20 kvadratmeter. I hörnet hängde ett antal gamla elektriska installationer. På väggen såg det ut att en gång ha hängt en anslags- eller griffeltavla vilket gav rummet en känsla av klassrum.

Hörnet var avdelat till förråd, i vilket det stod tre gamla Nilfisk-dammsugare. Sådana fynd kittlar mig lite extra, eftersom det vittnar om att de sista personerna som lämnade huset räknade med att återvända. På golvet utanför stod ett gammalt Electrolux-kylskåp och på detta en kartong som en gång i tiden innehållit borsyra, bäst före november -73. Vad den nu innehöll undersökte jag inte närmare.

För den som, liksom jag, fascineras av denna typ av övergivna miljöer rekommenderar jag varmt ekonomie doktor Jan Jörnmarks hemsida.

Väl hemma så hittade jag i närheten av garaget ett annat utrangerat föremål; en gammal sidventilsmotor. Hur den hamnat där kan man bara spekulera i, men den låg utanför en halvt förfallen gammal stuga, så förmodligen har den någon gång legat där inne. Det kanske är dags för en ny etikett här på bloggen; sparespotting. Denna kan användas när jag hittar reservdelar, snarare än bilar. Dit hör förstås även Hundkojan som jag hittade i november.

För att visa att jag inte har glömt att denna blogg i huvudsak handlar om bilar, bjuder jag på tre bilder från parkeringen vid Wira bruk, som idag fick celebert besök: