Lite välbehövlig peppning

När vädret har gått från kallt och djävligt till snöigt, kallt och djävligt så kan det vara bra att påminna sig om att cabrioleternas tid kommer, tids nog:

Tillbaka till rötterna

Bilderna i de kommande inläggen är alla tagna i Falköping, staden där jag till viss del växte upp och har mina rötter. Ur ett bilspottningsperspektiv så är mindre städer att föredra, eftersom bilparken generellt tenderar att vara äldre och därför mer intressant.

Denna BMW 528i verkar fortfarande användas som bruksbil. Dubbdäcken och det faktum att den fortfarande var påställd i november styrker det.
Detta är faktiskt den första generationens 5-serie vilken hade den interna beteckningen E12 och som tillverkades mellan 1972-81. Bilen här är av årsmodell 1980.

Trots framtoningen som bruksfordon så är den sparsamt använd. Mätarställningen var vid den senaste besiktningen inte mer än drygt 12 000 mil. Denna ägde dock rum för hela fem år sedan, och har kanske ökat något sedan dess.
De senaste registreringsbevisen utfärdades i höstas, vilket kan tyda på ett ägarbyte. Ett av få, bör tilläggas, eftersom det totala antalet nu är uppe i tre. Kanske det rör sig om en gubbil?
Det vore en sportig gubbe i sådana fall, 2,8-literssexan på runt 180 hk var den näst kralligaste motorn man kunde ha, endast överträffad av M535i. Ägaren kostade i alla fall på sig, detta var knappast en billig bil när det begav sig.
Skicket är som man kan förvänta sig, bilen är blank i lacken och rak i plåten, även om det har börjat krypa en del vid tanklocket och bakdörren. Detta stör dock inte så mycket som den saknade listen på densamma.

Jag gillar tidiga BMW, de har en nätthet i linjeföringen som utstrålar tidlös elegans. Långt ifrån nutidens överjästa berlinermunkar. Inga excesser, inget prål och inget skryt. Ingenting som skriker ut "FLYTTA PÅ DIG! JAG ÄR VIKTIG OCH HAR BRÅTTOM!". Det enda som avslöjar prislappens storlek är emblemen på bakstammen och i grillen; 528i. Vill du vara så vänlig att flytta på dig. Respekt, som ungdomarna skulle säga.

...ända tills man i backspegeln får syn på en likadan front, men med ett emblem som säger M535i, alltså.

Här fanns den tid som flytt

Under en djupdykning i historiens annaler hittade jag följande guldkorn från den 23 augusti 2009. Under den tiden bodde vi fortfarande i Göteborg, men bilderna är från ett besök i Den Kungliga Hufvudstaden.

Först ut är en BMW 2000 Touring från 1973. Detta är en s.k. livsstilskombi från trettiotalet år innan begreppet livsstilskombi blev ett vedertaget begrepp. Dessa bilar var aldrig speciellt vanliga, och med tanke på hur snabbt de rostade så är det ett under att detta exemplar fortfarande är med oss. Men som bilderna avslöjar så har inte heller denna helt sluppit undan korrosionens glupska käftar.

Nästa glimmande partikel att vaskas fram är denna Lada Niva från 1996. Jag vet att den egentligen är alldeles för ny för att platsa här på bloggen, men det skulle lika gärna kunnat vara en -86:a eller en -77:a. Och med tanke på med vilken fart Nivornas plåt oxideras så är 13 år (som bilen var vid fototillfället) en ansenlig ålder.
Dessutom har den så snygg dekor, vars färgschema inte heller direkt skriker sent nittiotal. Och så är det den första Ladan här på bloggen. Anledningarna till publicering är många!

Nästa bil att fastna på film -nåja, minneskort- är en Dodge Dart -64. Bilen är den s.k. 270-modellen, vilken var rikligare utrustad än den enklare 170. Bilen här importerades 2000 och har den större 3,7-liters raka sexan på 145 hk.

Sist och kanske inte minst, men i alla fall med sämst bild, har vi en bil som övertrumfar BMW:n vad gäller ovanlighet: Alfa Romeo SZ. Denna smått mytiska bil tillverkades mellan år 1989-91 i endast 1036 exemplar, varav ca 100 exporterades till Japan. Tekniskt sett baserades den på den mycket mindre upphetsande Alfa 75. Framdrivningen sköttes av Alfas skönsjungande 3-liters V6.

På skogspromenad

När snötäcket ligger halvmeterdjupt och SMHI förutspår temperaturer på tjugo minusgrader så gör man klokt i att ta en kopp kaffe och titta på gamla sommarbilder. Inte dem från besöket i någons sommarstuga utan förstås något bilrelaterat, t.ex. Midnattssolsrallyt 2009. Jag har just gått igenom de runt 450 bilderna jag tog vid detta tillfälle, och hittat inte mindre än elva(!) som var tillräckligt skarpa för att visas upp för allmänheten.

Som ni borde ha förstått vid det här laget så gillar jag när gamla bilar används, och detta är ju något bilarna på bilderna görs i allra högsta grad.
Detta var min första kontakt med rally i någon form, men det gav definitivt mersmak. Dessvärre gjorde min Norgevistelse att jag inte kunde närvara vid årets upplaga, men 2011 tar vi nya tag!

Saab Sonett i... inte full karriär direkt. Regularity är lättare att fotografera, tack vare det sävligare tempot.

Saab 96. Av ljudet att döma går det i tvåhundra knutar, men oss emellan sagt så gör det inte det.

Stig Blomqvist har förstått att man inte behöver vara rädd om hyrbilar.

Just denna bil låg jag bakom på vägen och undrade vad i hela friden det var för något. Rätt svar är förstås Skoda 110S.

Rullgrus och damm gjorde denna kurva tacksam att fota i. Det är anledningen till att trettio procent av bilderna här är just härifrån.

En i rallysammanhang välkänd 911, för tillfället till salu. Färgmatchningen är en slump, mannen på bilden har ingen övrig anknytning till bilen.

Ford Cortina. Träd i förgrunden ger onekligen fartkänsla!

Ännu en regularity-Porsche. Dessutom i ett utförande som jag är mycket svag för: duck-tail, extraljus och sidodekaler. Att man dessutom bytt ut elefantöronen till mindre backspeglar förstör inte heller helhetsintrycket.

Ännu en bild på ännu en Escort, tagen i samma kurva. Kom med något nytt. Det kan jag inte, så det får vara det hela för nu.

På höstpromenad

Jag bjuder här på några bilder som jag tog under en promenad i höstsolen. Jag har märkt att jag, sedan jag började med den här bloggen, har blivit än mer observant på intressanta bilar och miljöer. Det har helt enkelt blivit svårt för mig att "stänga av".

Nå, dags att byta navelskådande mot bilskådande. Denna bild togs på en bakgård en kvarts gångväg hemifrån. På denna gård står en Plymouth Valiant Duster -71 och en Ford Capri mk II. Denna modell tillverkades mellan åren 1974-77 och i grönmetallic med vinyltak var den under sjuttiotalet lika moderiktig som hockeyklubbspolisonger och utsvängda gabardinbyxor. När jag passerade var det som att vara förflyttad trettiofem år tillbaka i tiden.
Plymouth:en är intressant då dessa användes som polisbilar under sjuttiotalet. Enligt Transportstyrelsen är bilen på bilden såväl flerfärgad som svensksåld, varför det inte är helt gripet ur luften att gissa att det är en utrangerad polisbil vi ser.

Lite senare passerade jag ytterligare en sjuttiotalspärla, en BMW 1602 -75, utrustad med tidstypiska gula dimljus. Dessutom är det roligt att se att ägaren även valt att montera däck med tidstypiskt mönster. Detta är annars något som kan förstöra helhetsintrycket av en äldre bil.

Ytterligare lite senare snubblade jag dessutom över en navkapsel till en Saab 99. Jag ser för min inre bild hur denna tidigare suttit monterad på en gubbkörd bil, naturligtvis beige till färgen. För det är just denna färg som bär upp dessa gubbnavkapslar bäst.

Om husbilar och estetikens motsvarighet till analfabetism

Utanför mitt lokala Willys såg jag denna skapelse. Mitt husbilsintresse inskränker sig till att gorma på dem när de blockerar min väg och till att förfasas över den totala avsaknad av estetik som brukar genomsyra deras design. Även husbilen ovan har ett utseende som bara en mor -och knappt ens det- kan älska, men om man tittar lite närmare så ser man åtminstone en intressant sak. För trots att stjärnan i fronten avslöjar denna husbil som i grunden varande en Mercedes så har man valt att ge den framlyktorna från en BMW 5-serie, närmare bestämt den s.k. E39-karossen. Varför man har valt att göra detta har jag inte den blekaste om, men man kan vara förvissad om att detta beslut inte grundat sig i stilkänsla.

Hursomhelst så slog det mig att detta fordon inte är det första som har en front med designelement från den värsta konkurrenten, och inte ens den första husbilen. För att hitta en motsvarighet behöver vi inte lyfta blicken längre än till den norrländska orten Ramsele och aktiebolaget Biltjänst. Denna firma är välkänd för alla som läser tidningen Klassiker, eftersom det var här Sveriges två första husbilar föddes. Jag går inte in på detaljer här, utan nöjer mig med att nämna att båda två baserades på Saabteknik. Vad har nu detta med ett missfoster på Willys parkering att göra? Jo förstår ni, husbil nummer två lånade nämligen sin grill, inte från en Saab, utan från en Volvo Amazon. Alltså är fenomenet att låna utseendemässiga attribut från ens rivaler vida spritt, både tids- och geografimässigt.

Bilden tagen från Internet. Upphovsrättsinnehavare? Kontakta mig.

Entreprenadmaskiner och lyteskomik

Jag har ånyo varit på kvällspromenad, och har således ytterligare ett par guldkorn att bjuda på. Eller nå, kanske ett guldkorn och ett fall av lyteskomik.

Guldkornet i fråga fångades på ett bygge. Det rör sig om en skönt insliten kranbil av märket Faun, gissningsvis från sent sextio- eller tidigt sjuttiotal. En arbetarklasshjälte med många års tjänstgöring i ryggen och förhoppningsvis ett antal år kvar till pensionen.
Lyteskomiken då? Jo, den följer här nedan. Jag vet att jag inte borde bli förvånad, och det blir jag kanske inte heller, men OM du nu prompt vill ha en BMW, och OM du nu inte har råd med en av nyare årgång, och OM du nödvändigtvis ska göra den mer personlig med diverse Biltema-tillbehör, och OM du så himla gärna vill ha något ”fyndigt” skrivet i bakrutan, och OM detta fyndiga nu måste vara på engelska, ta mitt råd och kolla upp hur det stavas innan du gör dig själv till ytterligare åtlöje (ty det är faktiskt möjligt att göra sig till det!).

På promenad i Norge

Jag har, som ni kanske har märkt, en vad engelsmännen brukar kalla för soft spot för Mercedes W123-serien. Detta kan ha att göra med att den absolut första bilen jag körde var en 200D. Jag var tretton-fjorton år och bilen ifråga hörde hemma på flygklubben jag var medlem i. Den var katastrofalt långsam, infernaliskt rostig och den hade den säreget gungande gången som endast uppkommer hos en bil helt utan bakre stötdämpare. Allt detta till trots lyckades den bibehålla en air av absolut kvalitet.
Jag har en hemlig önskan om att någon gång ha en W123, och helst då en kombi, Touring på Mercedesspråk, som bruksbil. Detta är en önskan som en av mina norska grannar tycks ha förverkligat in absurdum, i och med att denne en dag hade två W123 Touring parkerade utanför. Och inte nog med detta, några dagar senare stod en tredje utanför huset. Jag skulle som sagt ha nöjt mig med en, men alla är vi ju lyckligtvis olika.
Ytterligare en bit från min lägenhet såg jag denna ovanliga gamla Mazda 616. Modellen i fråga är en mk I. Denna tillverkades mellan 1970 och -74 och var en viktig kugge för Mazdas expansion på den amerikanska marknaden, där den såldes under namnet Capella. Sedermera byttes ettan ut mot en tvåa, och den i Mazdasammanhang mer välkända beteckningen 626 var född.
Ytterligare lite senare ramlade jag över ett annat av sjuttiotalets barn i samma kulör som den tidigare; sjuttiotalsbrun. Daf 66 blev senare en Volvo, även om varken modellbeteckningen eller den variomatiska transmissionen ändrades. Detta exemplar har den större 1300-kubiks Renaultmotorn som även återfanns i Volvo 340 (då kallad B14).
Intressant med den steglösa variomatic-växellådan var att backväxel utgjordes av ett enkelt backslag, varför bilens toppfart var i stort sett oberoende av om man körde framåt eller bakåt.
Nästgårds till Daf:en spottades även en Opel Manta A i en annan trevlig sjuttiotalsfärg; orange. Notera de vrålsnygga eftermarknadsfälgarna. Det ser ut att handla om samma fälgar som återfanns på diverse engelska bilar under sjuttiotalet, bl.a. LE-modellerna av MGB och diverse Triumphmodeller.
Just när jag trodde dagen inte kunde bli mer givande , så hör jag ett vackert motorljud från en rondell. Ur densamma accelererar just då en BMW CS. Att ägaren valt att sätta på BBS kryssekerfälgar som är minst tio år nyare än bilen får jag försöka att ha överseende med, även om det emellanåt är svårt. Dessvärre var jag och BMW:n åtskilda av ett mycket snårigt norskt buskage, varför detta är allt som syntes av skönsjungaren. Nå, you can’t win them all!

En patinerad klassiker

Samtidigt som Den Stora Snöstormen drog in över Västsverige, var jag ute och körde. Jag ramlade då över en klassisk BMW, en 3.0 Si från 1972. Väl patinerad men fortfarande i trafik, har denna imposanta västtyska pjäs avverkat blott 4 tidigare ägare och
8 000 mil, även om just patinan vittnar om att vägmätaren förmodligen har gått varvet runt ett par gånger.

Bilen är av den s.k. E3-serien, som tillverkades mellan 1968-77. Bilen på bilderna var, då den var ny, såväl exklusiv som snabb, med en effekt på 200 hästkrafter, tack vare sin 3-liters raka sexcylindriga motor, bestyckad med Bosch D-jetronic-insprutning. Dessutom är den besläktad med en av 70-talets mest framgångsrika touringbilar, 3.0 CSL "Batmobile".

I mångt och mycket tycker jag att det är mer intressant att se en sådan här bil, som bruksats under nästan 40 år (och fortfarande gör det), än en concoursvinnande garagedrottning.