Vulgärt, men snabbt avklarat

Idag lovar jag att inte ta för mycket av er tid i anspråk. Därför bjuder jag på tre och en halv snabb bilspottning, och en lite långsammare. De snabba är förresten det i dubbel bemärkelse, eftersom bilderna är tagna i fart på motorvägen. Nå, låtom oss börja från början.

Snabb bilspottning nummer ett av tre: Gemballa Biturbo GT550. För den som tycker att en vanlig Porsche Cayenne Turbo inte är tillräckligt snabb, törstig, dyr, ful eller vulgär. Får vem som helst som kör den att se ut som en rysk massmördare. Endast med i detta inlägg för att jag ska kunna raljera.

Snabb bilspottning nummer två av tre: MGA -59. Svensksåld och med endast sju ägare. Får vem som helst som kör den att se ut som en femtiofemårig skäggig gubbe. Långt framför MGA:n syns den halva bilspottningen: en Sunbeam Alpine.

Snabb bilspottning nummer tre av tre (men vit Porsche nummer två): 911 Targa -77. Får vem som helst som kör den att se ut som jag. Stackare.

Långsam bilspottning nummer ett av ett: Cadillac Eldorado -73. Inte svensksåld, men har varit i svensk trafik sedan 1978. Nu inne på sin 26:e ägare, men jag undrar just vem den första var. Den som i slutet av sjuttiotalet importerade 5,7 meter röd cabriolet med 8,2 liter motor kan inte ha varit rädd för att sticka ut en smula från mängden.

Numera ser den lite bedagad ut, med illasittande sufflett, rost och med de (säkerligen mycket tunga) dörrarna dåligt inpassade mot karossen.

Den är ändå anmärkningsvärt original, bortsett från en fruktansvärd kedjeratt som lyckligtvis bara skymtar på dessa bilder.

Storleken ställer bevisligen till problem ibland, som på parkeringar. Och överallt annars.

Sådär, nu var jag klar för den här gången, trevlig helg! Ut och grilla med er nu!

En pinfärsk laståsna

Jag är nu tillbaka från Göteborg. Resan har varit mycket givande, inte minst ur ett bilspotting-perspektiv. Jag har sett och fotat ett antal kul bilar som kommer komma er till gagn längre fram. Men jag ger er dock ett litet snabbt smakprov redan nu:

Som ni borde känna till vid det här laget så ligger tyngdpunkten för denna blogg någonstans mellan 60- och 80-tal. I kväll är det dock dags att flytta den mot nutiden och nästan in i framtiden, i och med att bilen som syns här nedan knappt har hunnit lanseras än.
Jag ger er den helt nya Saab 9-5 SportCombi:

Jag tycker den nya niofemman är en mycket stilig bil, med undantag för partiet runt de bakre hjulhusen. På sedanen gör de att bakhjulen ser alldeles för små ut, men jag kan rapportera att kombin är mera lyckad i det avseendet. Eftersom kombin kommer dominera försäljningen här i Sverige så kommer gatubilden bli lite vackrare än om alla skulle köpa sedanmodellen.

Om det som inte göms i snö

Frekventa läsare av denna blogg vet att jag ofta gnäller över att man inte ser några intressanta bilar på vintern. Och visst står de flesta entusiastbilarna undangömda under den mörka delen av året. Men här kommer några bevis på att det ändå inte är helt stelfruset i leden:

Denna Aston Martin DB9 Volante stod parkerad direkt utanför entrén till mitt jobb. Vi får väl kalla utsikten löneförmån.

Denna Porsche 996 Carrera 4S sågs utanför McDonald's i Åkersberga. Det är något med sportbilar i snö som får mig att tänka på exklusiva schweiziska skidanläggningar och vackra kvinnor i päls och diamanter. Och förstås på snabbmatshak i förorter.

Vid sidan av lyxbilarna är det mest fransoser som jag har sett i vinter. Tidigare har jag ju gett er såväl en Citroën 2CV som en BX Break, och nu är det dags för en baguettebärare till; en Renault Rapid. Detta är alltså en personbil som är baserad på en transportbil som är baserad på en personbil, och tillika en bil som aldrig såldes i Sverige. Exemplaret på bilderna är av årsmodell 1996 och importerades till Sverige 2003. En modern efterföljare till R4 Laban eller, om man så vill, en föregångare till Kangoo. Jag föredrar förstås det förstnämnda. Skicket är som sig bör på en fransk bruksbil; rätt risigt.

Och på tal om Frakrike; Se här vad som dyker upp efter några dagars töande; En dumpad Peugeot 205. Snart kommer de alla vara borta från gatubilden och vi kommer undra var de tog vägen, dessa snygga småbilar som faktiskt var småbilar på riktigt.

Den gode, den onde, den fule

Firandet fortsätter med en återknytning till bloggens barndom. I ett tidigt inlägg publicerade jag en bild av en Aston Martin, parkerad på Prinsgatan i Göteborg. Idag publicerar jag ytterligare två bilder på ytterligare två bilar, parkerade på samma gata. För er som inte känner till nämnda gata så ligger den i Linnéstaden, en mer fashionabel del av Göteborgs innerstad. Detta märks inte minst på att man ofta ser intressanta eller bara dyra bilar där. Nu bjuds det på en av varje sort, samt en liten bonus. Först en intressant:

Jag har sagt det förr, och jag säger det igen. Jag gillar inte amerikanska bilar, egentligen. Men i mitt fall åtföljs alltid det uttalandet av ett exempel på en amerikansk bil som ändå tilltalar mig. Den här gången har turen kommit till Ford Mustang. Denna sextiosexa uppfyller alla kriterier för att vara "en amerikansk bil som jag ändå gillar"; Den är liten, den är inte vulgär, den är sossebeige och den har den minst eftertraktade karossen.

Och så kommer vi till den dyra bilen. Jeremy Clarkson säger ofta att Ferrari nuförtiden inte gör speciellt snygga bilar, och jag håller med. Denna 430 Spider är helt enkelt inte välproportionerad, med sitt långa främre överhäng, sina mångna luftintag och -utsläpp och sina hjul som ser två nummer för små ut för bilen. Jag låter den vara med som ett bevis för att bilar var snyggare förr. Corvetten i bakgrunden får vara med som ett bevis för att de flesta amerikanska bilar är fläskiga dinosaurier av tvivelaktig byggkvalitet. Egentligen.

Video: Ferrari 458 Italia

Häromdagen, just söder om den norska gränsen, blev jag omkörd av Ferraris senaste bidrag till omvärlden; 458 Italia. Jag hängde på, vilt filmandes. Resultatet återfinns nedan. Två ting är på sin plats; först ett tack till föraren av Ferrarin, som valde att inte hänga av mig utan lät mig hållas. Det andra är en ursäkt för mitt milt sagt mediokra filmarbete.

En särdeles superb samling Saabar

Vid ett stopp på en mack utanför Huskvarna stod denna samling ovanliga och halvovanliga Saabar parkerad. Först har vi en 9-3 Aero av första generation, utrustad med sovpåbyggnad från Toppola, lösningen som förvandlade din 9-3 (och tidigare 900) till en veritabel paradvåning. På släp bakom denna har vi modellen som gav Saab dess image som tillverkare av sportiga, bekväma vagnar; en 99 Turbo från 1980. Enligt vägmätaren hade den inte gått mer än knappt 12 000 mil, en siffra som backades upp av det oerhört fina skicket. Passa på att beundra de läckra s.k. Inka-fälgarna.
Bakerst i ledet har vi en 9-3 Viggen cabriolet. Denna bil var enkelt uttryckt en 9-3 med 2,3-litersmotorn från 9-5 Aero, vilken gav 230 hästar. Samtida tester klagade ofta på att chassit var för vekt för motorstyrkan, och vi kan nog sluta oss till uppfattningen att vridstyvheten inte hjälptes av att man kapade taket på bilen.

Biltrafik - nu med rörliga bilder och ljud!

I morse, på den mördande tråkiga vägen hem från Norge, passerade jag dessa två synnerligen exklusiva Porschar och en än mer exklusiv nästan-Porsche. De båda Porscharna är en silverfärgad 964 Carrera RS och en 993 GT2. Nästan-Porschen då? Inget mindre än en Ruf RT12, enkelt uttryckt en 997 GT3 med en vässad version av 996:ans turbomotor på antingen 530, 560 eller, i uppborrad 3,8-liters form, 730 hästkrafter.
993:an var en tidig version, detta då det på motorluckan endast stod 911 GT.

För en Porschefanatiker som jag var detta en snudd på religiös upplevelse. Varken Carrera RS eller 993 GT2 är några dussinbilar, men deras produktionstal räknas ändå i tusenden. RT12 är något mer exklusiv än så med sina 13 (tretton!) tillverkade exemplar.

Jag vill också passa på att be om ursäkt för mitt risiga kamera- och klipparbete men, förnuftig som jag är låter jag trafiksäkerheten gå i första rummet.

Carspotting: Aston Martin DB9 Volante

Nu är våren här på allvar, och fler och fler pärlor vaknar ur sin törnrosasömn. Denna boulevardkryssare stod parkerad i Linnéstaden här i Göteborg. Linjeskön och ovanlig, men frågan är om jag inte blev gladare av att se Heinkeln. Nyare sportbilar (och andra bilar också för den delen) är lite för allvarsamma för min smak. Det är lite för mycket airbags, lite för mycket komforthöjande attiraljer och alldeles för mycket pengar. Ändock en rolig bil att se, och en ganska udda fågel i stadsbilden.