En i dubbel bemärkelse bortglömd 911

En dag för några veckor sedan, under en av mina promenader på norsk mark, såg jag en välbekant front sticka fram bakom lite bråte. Dessvärre var avståndet för stort för min trogna Sony Ericsson, men jag noterade platsen och återvände i veckan, beväpnad med teleobjektivsbestyckad systemkamera.
Bilen är, som ni utan tvekan ser, en Porsche 911, närmare bestämt en tidig bil med gummistötfångare. Värda att notera är backspeglarna. Så vitt jag vet var dessa endast tillgängliga årsmodellerna 1974-77 (och de var inte speciellt populära ens då). Jag tycker annars de balanserar upp bilen på ett bra sätt, och klär den mycket bättre än de senare "flagg"-speglarna, "elefantöron" även kallade. Om ni inte vet hur dessa ser ut, kasta en blick på bilderna på min bil.

Mitten av sjuttiotalet var en period som ur ett 911-perspektiv präglades av ganska stora förändringar. Till lanseringen av den nya G-modellen 1974, hade man slagit samman de båda tidigare 911:orna T (Touring) och E (Einspritz) till en enda instegsmodell, lämpligen kallad 911. Benämningen 911 S (Super) behölls men beteckningen blev en smula urvattnad, mer om det senare.
Motorn borrades upp från 84 till 90 mm vilket ökade cylindervolymen från 2341 cm3 till 2687 cm3 samtidigt som både 911 och 911 S bestyckades med Bosch K-jetronic-insprutning. Kompressionen behölls på samma nivå som på tidigare E- och S-modeller (8,0 resp. 8,5:1).
För att möta ständigt hårdare utsläppskrav sänktes effekten från 165 hk för E-modellen till 150 hk för den vanliga 911, samt från 190 hk till 175 hk för S-modellen. Detta gjorde att den officiella tiden för 0-100 km/tim ökade från 7,9 till 8,5 sek för E- kontra 911-modellen, samt från 7,0 till 7,6 sek för S-modellen.

Ovanstående, tillsammans med de nya USA-anpassade s.k. impact bumpers, gjorde under lång tid inga underverk för andrahandsvärdet för dessa 911:or av årsmodellerna 1974-77. Folk som varit ute efter en ”klassisk” 911 har hellre köpt en tidigare modell och de som velat ha något mer modernt har hellre köpt de nyare SC-modellerna. Detta har gjort att dessa ”mellanspels”-Porschar har varit lovligt byte för folk som inte haft pengar eller kunskap att underhålla dem, eller folk som har kastat på skärmbreddare och vederstyggliga s.k. flat nose-kits. Detta undermåliga underhåll har dessutom haft en negativ inverkan på ett rostskydd som redan var att betrakta som i bästa fall marginellt (i alla fall innan årsmodell -76, då alla 911:or blev helgalvaniserade).

Nu har emellertid marknaden svängt, och fler och fler får upp ögonen för dessa tidiga impact bumper-bilar med den smala karossen. Jag måste erkänna att jag själv har vigt en plats i mitt drömgarage till en tidig targa med kakformsfälgar, gärna med den ovanliga halvautomatiska Sportomatic-växellådan.