tisdag 16 oktober 2012

Avrundat!

Nu är så säsongen 2012 avslutad. Jag gillar tanken på att förbereda bilen för våren redan nu, så startsträckan blir så kort som möjligt när permafrosten ger sig av, alltså såg jag till att byta motorolja och -filter, växellådsolja, rostskydda tröskellådorna och tvätta bilen innan den rullades in i garaget. Naturligtvis tog jag även en tur längs de höstliga vägarna, delvis för att värma upp alla vätskor innan de kommande transfusionerna, delvis för mitt eget höga nöjes skull. Med lite filter på verkligheten såg det så här dramatiskt ut:


Nu tar den s.k. meksäsongen vid och vinterns att göra-lista lyder som följer:
  • Byta takluckevajer
  • Renovera växellänkaget
  • Renovera pedalstället
Låt oss hoppas att jag hinner alla tre, annars nöjer jag mig med de två översta. I vår får vi veta svaret.

tisdag 9 oktober 2012

Dags att avrunda...

Som jag tidigare berättat om så brukar körsäsongen här i Stockholm avslutas med en nattlig eskapad, det s.k. Midnight Run. För ett par veckor sedan var det dags för årets upplaga. Sammanlagt tretton ekipage samlades på Söder, där förarna tankades med kaffe och pratade om gamla bilar med luftkyld motor i fel ände. Därefter var det dags för uppsittning och avfärd. till den samlade åskådarskarans förtjusning. Rutten sträckte sig genom tunnlar och över broar för att avslutas på slottsbacken. Jag är barnsligt förtjust i att köra i kolonn tillsammans med ett antal andra högljudda bilar och av åskådarnas glada tillrop var det en uppskattad tillställning. Hade vi i stället kommit i tretton fabriksnya Porschar så hade nog mottagandet varit mera blandat.
Till helgen är det dags för säsongsavslutning på allvar, då byts olja och filter och bilen tvättas inför vintervilan.

måndag 8 oktober 2012

Snabba ryck i biltrafiken

Idag är det premiär för en ny kategori här på bloggen; i korthet kallad. Som namnet inte bara antyder, utan formligen basunerar ut, handlar det om korta nedslag i min närhet, detta bilvärldens mikrokosmos. Det kan handla om bilar som är i rörelse och därför inte låter sig fotograferas annat än helt hastigt, korta tankar eller lustifikationer. Eller som här, en parkering som i sig omöjliggör såväl vidare undersökning som sorti från förarsätet.
Fiat 127 Fiorino, 1980, 9500 mil, avställd, senast besiktigad 2000, 5 ägare, svensksåld

Är det bara jag som tycker att denna bild andas barnprogram? Sagan om den lilla röda lastbilen som blir retad av de stora skåpbilarna men som i slutändan räddar dagen?

söndag 30 september 2012

Tips till den modemedvetne motoristen

För att upprätthålla illusionen av liv här på bloggen så lägger jag upp en bild från dagens hösttur. Det bästa med att sommarvärmen har lämnat oss (om den alls var här) är att man får dra på sig bilhandskarna. Om någon vill hålla sig varm på samma moderiktiga sätt så kan jag avslöja att just detta par kommer från H&M, är i mjukt skinn och kostar knappt tre hundralappar. En spottstyver om du frågar mig.


onsdag 26 september 2012

Trettiofem år senare

För ett drygt år sedan tyckte jag att det ibland var svårt att hitta saker att fylla bloggen med, p.g.a. min höga uppdateringstakt. Ack, hur tiderna förändras! Nu har jag mer opublicerat material än någonsin... 
Ikväll gör jag dock en kraftansträngning för att krympa arkivet och delar med mig av ett fynd som i en och en halv månad legat och bränt i telefonens minne. För inte hör en Opel Kadett City till vanligheterna i stadsbilden av idag?

Mexitegel och Kadett - som om tiden stått still. Svart bakstam är snyggt och sportigt, stänkskydd är bara snyggt.
Torsdagen den 23 juni 1977 var dagen då denna bil hämtades ut av sin, säkerligen stolta, första ägare. Vill man vara snäll så säger man att den byggdes på beprövad teknik; längsmonterad motor (i detta fall en 1,2-litersmaskin på runt 60 hk) och bakhjulsdrift. Vill man vara elak så säger man att denna bil var hopplöst föråldrad redan som ny, eftersom Volkswagen redan tre år tidigare stakat ut vägen till framtiden med sin Golf.


Gissningsvis kryssades ett och annat tillval för på specifikationen; såväl metalliclack som kromlister skänker elegans åt den redan från början ganska snygga vagnen. Vad som däremot inte skänker någon som helst elegans är hjulsidorna. Grå plast är sällan snyggt. Men -och detta är ett viktigt men- de visar på något särskilt; de sitter på av praktiska skäl. Och det i sin tur visar på att bilen fortfarande används som bruksfordon. Och detta bekräftas när man börjar granska ägarlängderna. För när man gör det ser man att den stolta första ägaren -är den nuvarande ägaren! Och han (eller hon, men troligtvis han) har gjort ett bra jobb med att hålla bilen i ordning. Sjuttiotalets Oplar är ju annars kända för att ganska snabbt återgå till elementen, men denna är fortfarande blank och fin i lacken, även om det syns att den använts genom åren. Till saken hör också att dessa bilder togs i Göteborg, en stad som inte är känd för sitt torra klimat eller sin saltfria luft. Vi får hoppas att den nuvarande ägaren får ha bilen ett tag till, och att den därefter går ett värdigare öde till mötes än en tidigare omskriven Opel av samma årsmodell.

måndag 10 september 2012

Sommarminne

Tre dagar efter det att mitt senaste inlägg publicerades var det dags för en av årets höjdpunkter; forumträff för medlemmarna av early911.se. Det är då alla sliter sig från datorn, sätter sig i Porschen och beger sig till en förutbestämd plats för samtal, s.k. däcksparkande och erfarenhetsutbyte. Tidigare har den naturliga mötesplatsen varit Habo (se reportage från tidigare träffar här och här), men i år förlades den i stället till Tidö slott utanför Västerås.
Den som intresserar sig för motorsport känner förmodligen igen namnet Tidö. Här återfinns nämligen ett av Sveriges trevligaste racingteam, Team Tidö, vilka tävlar i såväl historiskt rally som TTA och historisk racing. Till sig har man knutit förare som Björn Waldegård och Stig Blomqvist. Kort sagt var detta en idealisk plats att mötas på. 

Vi som kom från Stockholmshållet strålade samman utanför Bålsta för kolonnkörning längs de med brun blomma utmärkta småvägarna västerut.
Uppslutningen var god.
Som sagt...
Teamchef/slottsherre/förare David von Schinkel talade om teamet och förevisade ett par av bilarna.
Den Tuthill-byggda Turbo som von Schinkel körde i årets midnattsolsrally.
Även om herrar Waldegård och Blomqvist börjar bli till åren gångna, så är det fortfarande krut i dem, något Blomqvists bil bittert fick erfara.

Ett par framtida projekt stod parkerade utanför garaget.


Stilstudie av två av besökarna; 911T -69 och 356SC -65
Som biltokig behöver man åtminstone ett sådant här tillfälle per säsong, för att ha något att minnas tillbaka till när kung Bore håller landet i ett järngrepp och vinden ylar kring stugknuten.

torsdag 9 augusti 2012

Italiensk plåtschlagare*


De gånger som ett blogginlägg har handlat om en amerikansk bil så är den inte sällan av märke Plymouth. Idag är det dags för ännu en: Denna Volare -77 stod (lämpligt nog) parkerad utanför en hamburgerrestaurang ett stenkast från mitt pörte. Normalt sett brukar den här typen av bilar inte väcka mitt intresse nämnvärt, men något hos just detta exemplar talade till mig. 

Först trodde jag att det var vardagligheten hos bilen som gjorde att min blick drogs till den, men med tanke på hur mycket krom och prål som pryder den så är jag tveksam. Sedan tänkte jag att det kanske har att göra med att den påminner om civilbilen alla poliser åker omkring i i samtliga åttiotalsfilmer (men kanske framförallt dödligt vapen). Och så småningom undrade jag om det inte var p.g.a. att bilen, ehuru inte vardaglig, ändå är i originalutförande. Och nog kan det te sig så, vid en snabb anblick. Men om man skärskådar bilderna något så börjar man upptäcka detaljer som plyschtärningarna i backspegeln, dekalen på bakrutan och de mycket fula eftermarknads-V8-emblemen på framskärmarna. Så frågan kvarstår; vad i hela friden var det jag såg (och ser) hos denna lätt bedagade USA-pråm? Som så ofta så misstänker jag att sanningen ligger någonstans mitt emellan. I denna miljö så är det lätt att få på sig amerikanska glasögon, och med sådana sett så är den lika uppseendeväckande som en Volvo 745. Just därför passade den för 25-30 år sedan utmärkt som civilpolisbil. Och kisar man så ser man inte ens eftermarknadstillbehören. 


Plymouth Volare och dess syskon Dodge Aspen lanserades 1975 som -76 års modeller. De ersatte då Dodge Dart, Plymouth Valiant och Plymouth Duster, även om dessa tillverkades parallellt under det första året. Karossalternativen bestod av en tvådörrars kupé, en fyrdörrars sedan och även en stationsvagn. Framdrivning sköttes av antingen en 3,7-liters rak sexa eller en av två V8-alternativ på antingen 5,2 eller 5,9 liter. Vi får hoppas att bilen på bilderna har något av de sistnämnda alternativen under huven, annars blir V8-emblemen inte bara fula utan även löjeväckande. 


*Nej, denna bil har ingenting med Italien att göra. Dock betyder namnet, Volare, ungefär "att sväva" på italienska, och som av en händelse är Volare även titeln på en gammal schlager. Och bilar är oftast i plåt. Många bäckar små och långsökt var ordet!

onsdag 1 augusti 2012

En katt på Ulva

För lite drygt en vecka sedan bestämde jag mig för att besöka Ulva kvarn, nordost om Uppsala. Där anordnas varje tisdag under sommarhalvåret träffar för motorburna unga och inte längre så unga, så jag satte mig i Porschen och styrde kosan norrut. Dessutom gav denna utflykt mig tillfälle att känna på hur växellådan fungerade med ny olja. Eftersom tiden var en smula knapp företogs uppfärden i lagom autobahntempo längs E4:an.
Vid ankomsten blev jag ombedd att parkera på den nedre av de två uppställningsplatserna, eftersom en karavan Mercedes just gjorde sig klara för avfärd från den övre. Jag accepterade, och undrade samtidigt varför funktionären hade ställt frågan på ett så försynt sätt. När jag rullade ner mot min anvisade plats klarnade bilden. Överallt stod amerikanare. Jag hade helt enkelt blivit hänvisad till raggarparkeringen. Sällan har väl uttrycket "en katt bland hermeliner" tett sig mer passande.
Jag tröstade mig med att min bil i varje fall skulle komma att tilldra sig en del uppmärksamhet bara genom att sticka ut från mängden och parkerade på lämplig plats. Därefter lämnade jag de nedre regionerna för att istället beskåda bilar av sådant slag som ligger mer i mitt intresse.
P.g.a. avståndet mellan hemmet och Uppsala anlände jag litet för sent, såtillvida att folk redan hade börjat lämna området. Men jag fick i alla fall taget några bilder med min mobilkamera, frukterna av vilket finns att beskåda här nedan:
Ett och annat guldkorn fanns det även bland amerikanarna - som denna Chevrolet Apache -58. Fantastiskt fin, även om jag ställer mig tveksam till att de var så här fina ens som nya.

En bil som verkligen inte uppvisade något insmickrande finputs var denna Fiat 124 Abarth. Äkta Abarth eller ej, den formligen osade racing.

Peugeot 304 -75, Fiat 1100 -60 och i bakgrunden Peugeot 404 Familiale. Alla goda ting är tre.

En 38 år gammal Fiat 127 i detta skick borde inte ens finnas, så undermåligt rostskyddade som de var.

Blått eller rött? MGA eller MGB? Svulstiga linjer eller stramt återhållna? Om du kan övertala båda ägarna att sälja så är valet ditt.

Volvo 144 i taximundering. P.g.a. suboptimal kamerautrustning är det svårt att tyda skylten på taket, men det är i alla fall reklam för Domus som säljer hushållsrullar för 3:95. Bara att sätta sig i bilen och dra iväg till 1971, med andra ord.

Ett annat, om möjligt än mer övertydligt fall av katt bland hermeliner.

Vy över "min" parkeringsplats. Min bil syns till höger i bild, delvis skymd av några blad. En Ford Mustang notchback såg minst skräckinjagande ut att parkera bredvid.

Överlag var Porschebeståndet ganska magert. Jag stod för en tredjedel och på denna bild syns övriga två. Ärtiga färger!

På hemvägen fick jag ett infall och svängde av motorvägen, för att istället ta mig hem längs kurviga, mindre vägar. Kvällen var liksom för perfekt för att inte avslutas med det.
Hur den nya växellådsoljan verkade? Utflykten om totalt tjugo mil gjorde att allting fick en chans att "sätta sig" och när jag var hemma igen så skrapade det inte ens vid nedväxling till tvåan. Som sagt, en perfekt kväll.

torsdag 12 juli 2012

Åter hoppfull

Nu är så ordningen återställd, i och med att den lokala bilverkstaden lyckades med det jag misslyckades med - ett vanligt enkelt byte av växellådsolja. Och det var inte en dag för tidigt, oljan som (knappt) rann ur avtappningshålet kunde närmast liknas vid en gråbrun sirapsliknande sörja. Förmodligen kommer jag byta olja ganska snart igen för att få bort alla rester av den gamla.
Jag har inte hunnit köra bilen längre än ett par kilometer, så jag kan inte riktigt uttala mig om hur lådan känns, men jag kan i alla fall konstatera att växlingarna till tvåan, vilka tidigare fick göras mycket försiktigt för att undvika skrap, nu kunde göras snabbare.
Som seden föreskriver presenterar jag nu en bild på den runddragna oljepluggen.


Nu slog det mig att verkstaden som utförde arbetet är av en sådan sort som egentligen inte borde finnas nuförtiden; den är nämligen inhyst i en bensinstation. Tänk Roy och Rogers mack så förstår ni. På samma sätt borde inte apoteket där jag nu arbetar finnas nuförtiden; det är nämligen helgstängt. Måhända är Åkersberga ett ställe som tiden sprungit ifrån - sådana ställen är sympatiska.

söndag 8 juli 2012

Hopp och förtvivlan

Igår tog jag mig tid att byta växellådsolja och montera hasplåten som skyddar styrväxeln och bensinpumpen. Eller åtminstone var detta planen. Dessvärre visade sig oljepåfyllningspluggen alldeles ha rostat fast och mina försök att få väck den resulterade bara i runddragning (känns det igen?). Problemet är att, till skillnad från motorpluggen, så är pluggarna till växellådan av typen insexskalle, varför en rörtång inte kan rädda mig. Tro mig, jag har prövat! Så mitt hopp står nu till att lämna in bilen till en verkstad som förhoppningsvis, med hjälp av acetylenlåga och/eller en påsvetsad mutter, kan besegra fanskapet.

Positivt var i alla fall att fästanordningarna som håller hasplåten lossnade utan problem. Jag gissar att föregående ägare varit förutseende och bytt dessa mot rostfria vid ett tidigare tillfälle. Vis av tidigare erfarenheter tog jag dock det säkra före det osäkra och fäste plåten med nya rostfria skruvar och muttrar.
Nå, inom en snar framtid hoppas jag i alla fall kunna återkomma med positiva nyheter i oljepluggsfrågan.


Jag avslutar med en bild av mitt senaste Traderafynd - jag har äntligen fått tag på en originalbroschyr! 36 sidor fyrfärgstryck och tysk text, och fyra sidor särtryckt teknisk specifikation i svartvitt - manna för en stressad själ!
Den är dock inte för precis rätt årsmodell, utan från 1981, men ingenting skiljer mellan 1981 och -82 års modeller (jag är t.o.m. osäker på om det fanns en sådan broschyr för -82:orna).

onsdag 20 juni 2012

Utan brådska



På samma parkering som jag hittade Fiat femtonhundran hittade jag ett par veckor senare denna välanvända Toyota Corolla. Trogna läsare av denna blogg kanske minns att jag under min Norgeperiod, d.v.s. för två år sedan, hittade en likadan bil i vad som skulle kunna vara samma färg som denna. Den norska Corollan var dock en sedan och i betydligt bättre skick än denna kombi.


Årsmodellen är 1976 vilket betyder att det är en tredje generationens Corolla vi ser här, eller på Toyotaspråk E30. Fast om vi ska vara riktigt petnoga så gör kombikarossen att det blir en E36. Den är svensksåld, med sju ägare och faktiskt är det på två dagar när 36-årsdagen för dess första registrering.


Denna parkeringsplats ligger mycket nära mitt hem, så jag passerar ofta denna bil. Den tycks användas, men jag är ganska säker på att jag inte såg den i vintras. Kanske har ägaren insett att den passar bäst som sommarbil, långt från saltade vägar och andra hemskheter.


Framdrivningen sköts av en 53 hästkrafter stark radfyra på 1,2 liter, vilket faktiskt var det enda motoralternativet som den Europeiska marknaden erbjöds. Som jämförelse finns den senaste Aurisen i två bensin-, två diesel- och en hybridversion. Frågan om valfrihet alltid är av godo eller bara skapar onödig ångest låter jag någon annan grubbla över. Och tid att grubbla lär man få här, för fort går det nog inte.

söndag 17 juni 2012

Lock, stock and barrel

Jag önskar bara helt snabbt dela med mig av en bild som visar hur mitt oljepåfyllningslock såg ut innan det byttes. Efter många års trogen tjänst i ett utrymme som utsätts för mycket kondens såg det ut som bilden visar. Jämför med det nya locket så förstår ni hur illa det var ställt. Eftersom oljefiltret på 911:an sitter på retursidan betyder detta att oljan filtreras först när den gått igenom motorn. Detta är bra såtillvida att metallspån och annat som fångas upp av oljan inne i motorn fastnar i filtret, men dåligt såtillvida att smuts och bôs som ramlat ner i oljan via påfyllningen, som t.ex. flagor från ett rostigt lock, riskerar att transporteras in i motorn med ökat slitage och elände som följd. Nu hade jag innan bytet gått över det gamla lockets insida med stålborste, för att få bort eventuella rostflagor, men det känns ändå mycket bättre nu när jag vet att lockets insida är lika skinande blankt som utsidan. Billigt var det också, knappt hundra bagis.

torsdag 14 juni 2012

Ett glädjande besked

För ett tag sedan fick jag en förfrågan från en läsare om registreringsnumret på Escortkombin som jag skrev om för tre månader sedan. Han var nämligen intresserad av att köpa den för att renovera upp den. Jag hoppas verkligen han får möjlighet att gjuta nytt liv i denna ovanliga laståsna (och att han delar med sig av berättelsen)!

söndag 10 juni 2012

Om levnadsglada raggare och en deprimerande gnällspik

Mittuppslaget i gårdagens DN Stockholm upptogs av ett reportage om den traditionsenliga raggarrundan som sista fredagen varje månad går i centrala stan: 
Några sidor längre fram balanserades detta välskrivna reportage på ett fint sätt upp av följande insändare: 
"Det motorburna buset?" På allvar? Och jag som trodde att det var raggarna som var fast i femtiotalet! Personligen anser jag att om man väljer att bosätta sig mitt i Sveriges största stad så får man finna sig i att dela sitt närområde med andra människor, såväl med liknande intressen som en själv (gnälla på folk, tycka det var bättre förr, skriva ilskna insändare) som andra. Vidare får jag känslan av att herr Lars Anders Karlberg inte nödvändigtvis frågat övriga hyresgäster på Sveavägen 115 om lov innan han skrev under insändaren. Så om du söker medhåll och sympati, herr Karlberg, så får du leta vidare. För mig får du ingetdera av. 

fredag 8 juni 2012

Vulgärt, men snabbt avklarat

Idag lovar jag att inte ta för mycket av er tid i anspråk. Därför bjuder jag på tre och en halv snabb bilspottning, och en lite långsammare. De snabba är förresten det i dubbel bemärkelse, eftersom bilderna är tagna i fart på motorvägen. Nå, låtom oss börja från början.


Snabb bilspottning nummer ett av tre: Gemballa Biturbo GT550. För den som tycker att en vanlig Porsche Cayenne Turbo inte är tillräckligt snabb, törstig, dyr, ful eller vulgär. Får vem som helst som kör den att se ut som en rysk massmördare. Endast med i detta inlägg för att jag ska kunna raljera.

Snabb bilspottning nummer två av tre: MGA -59. Svensksåld och med endast sju ägare. Får vem som helst som kör den att se ut som en femtiofemårig skäggig gubbe. Långt framför MGA:n syns den halva bilspottningen: en Sunbeam Alpine.

Snabb bilspottning nummer tre av tre (men vit Porsche nummer två): 911 Targa -77. Får vem som helst som kör den att se ut som jag. Stackare.

Långsam bilspottning nummer ett av ett: Cadillac Eldorado -73. Inte svensksåld, men har varit i svensk trafik sedan 1978. Nu inne på sin 26:e ägare, men jag undrar just vem den första var. Den som i slutet av sjuttiotalet importerade 5,7 meter röd cabriolet med 8,2 liter motor kan inte ha varit rädd för att sticka ut en smula från mängden.

Numera ser den lite bedagad ut, med illasittande sufflett, rost och med de (säkerligen mycket tunga) dörrarna dåligt inpassade mot karossen.

Den är ändå anmärkningsvärt original, bortsett från en fruktansvärd kedjeratt som lyckligtvis bara skymtar på dessa bilder.

Storleken ställer bevisligen till problem ibland, som på parkeringar. Och överallt annars.

Sådär, nu var jag klar för den här gången, trevlig helg! Ut och grilla med er nu!

tisdag 5 juni 2012

Det förnuftiga valet


Efter några Porscheosande inlägg är det dags att runda av bloggens smaker med lite franska kryddor. I helgen träffade jag nämligen min bror som stolt visade upp sitt senast inköpta fortskaffningsmedel. Man skulle kunna tro att han, som nybliven far med tjugo tusenlappar brännandes i näven, skulle satsa på något förståndigt. En tio-femton år gammal kombi, t.ex. Men icke. Han väljer istället att införskaffa en Renault 16 från 1969. Ett modigt beslut som jag förstås helhjärtat stödjer, och ett beslut som jag önskar att jag själv skulle våga ta om situationen skulle infinna sig (jag är tveksam). Bilen köptes av dess andra ägare som haft den ända sedan 1971!

Nå, nu till själva bilen. Den är i ett perfekt skick för en sommarbruksbil, ingen synlig rost men med fin patina. Växellådan med rattspak är skrapfri och distinkt i sina lägen. Fjädringen typiskt fransk, mjuk och mycket bekväm. En annan fördel med just detta exemplar är att motorn bytts ut till den starkare TS-varianten om 75 hk. Trots fyra fullvuxna i bilen när jag provkörde så kändes den inte mycket slöare än en modern småbil. Det gick att hänga med i trafikrytmen, även om det inte blev speciellt njutbart i farter över 90 km/tim. 80 verkade vara en bra marschfart.
Det som står på min brors att göra-lista är närmast montering av rullbälten istället för de nu monterade fasta bältena. Klokt, inte minst ur säkerhets-, men även ur bekvämlighetssynpunkt. Att släppa handbromsen, modell krycka, med bältet på var nämligen ingen barnlek, upptäckte jag. Mycket armsträckande blev det.
Detta är det jag har skrivit om så många gånger, idén om att ha en intressant bil som transportmedel snarare än en förståndig silvergrå kombi. Eller är det verkligen det förståndiga valet? En bil som bara kommer förlora i värde, som har en massa elektronik som bara väntar på att få börja krångla och som inte är till någon glädje för någon, allra minst för dig själv? 
Kanske är bilen vi ser här ett mycket förståndigare val? Bilen som gör varje resa till en händelse, som glädjer dig och din omvärld och som kan lagas med en tvåtumsspik och lite eltejp om det skulle behövas? Jag hoppas att jag någon gång kan uppbringa modet att följa min brors exempel och köpa en vettigare bil. Tills dess att jag gör det så önskar jag honom lycka till med nyförvärvet!