måndag 21 juni 2010

Mer engelska

Idag var det min gamla Saab som behövde lite ompyssling i form av nya gasdämpare till bakluckan. Således styrdes kosan till Garaget för lite inspiration och för att hämta lite verktyg. Bytet gick smidigt och jag passade även på att lufta Porschen en smula i det vackra sommarvädret.

Jag huserar, som tidigare nämnts, i en garagelänga som delas av andra motorintresserade. Således finns ofta nya intressanta bilar att studera. Denna gång stod denna gamla E-type serie 2 FHC parkerad. Att beskriva dess skick som "patinerat" hade varit en underdrift, slitet är nog en mer träffande beskrivning. Den är importerad från Texas (och borde egentligen på amerikanskt vis benämnas XKE).
Trots att den ser ut att ha levt ett hårt liv verkade den komplett och renoveringsbar. Låt oss hoppas att den så småningom kommer ut i trafik igen, antingen helrenoverad eller -ännu häftigare- i samma yttre skick som nu. Jaguar-rat rods hör ju inte direkt till vanligheterna.

Sett på en mack

När jag väl, med ganska tom tank (se nedan), anlände till macken möttes jag av följande anslag. Ibland är det bra att svälja sin stolthet och be någon om hjälp med översättningen.

En ganska ful italienare

En gång i tiden byggde Lancia några av världens vackraste bilar med några av världens vackraste namn. Modeller som Flaminia, Fulvia och Stratos - man liksom riktigt hör att de inte är några trollungar. Under åttiotalet byggdes fortfarande eleganta vagnar - Beta coupé t.ex., men även några mindre lyckade designer med några mindre lyckade namn. Nedan ses ett sådant exempel; Delta Integrale. En fantastisk rallybil under sportens guldålder, men inget vidare att se på.

Eventuellt så är jag orättvis när jag jämför en rallybil med vanliga gatubilar. Naturligtvis kommer rallybilen, med alla dess luftintag, fenor och skärmbreddare se designmässigt rörigare ut. Kanske ska jag istället jämföra den med andra rallybilar, t.ex. Mitsubishi Evo och Subaru Impreza. I en sådan jämförelse avgår ännu en gång Lancia med segern.

söndag 13 juni 2010

Om snålhet

Vad gör man om man har 17 km till Sverige och vår billigare bensin, och färddatorn säger att man har 16 km kvar i tanken?Man ser hur långt man kommer! Jag hade hoppats på någon typ av fanfar eller ett i alla fall något tufft varningsmeddelande när mätaren till slut slog över till noll, men icke. Nå, jag klarade mig i alla fall till en mack på den svenska sidan vilket ändå får klassas som en seger.

fredag 11 juni 2010

Anyone for english?

Här nedan kommer jag presentera två typiskt brittiska bilar. Typiskt brittiska eftersom dessa modeller har förändrats ytterst lite under väldigt många år. Hade nedanstående bilar varit personer (istället för endast personligheter), inbillar jag mig att de hade varit äldre lorder, iklädda tweed och ständigt lätt salongsberusade.
Världen har förändrats, men dessa bilar har inte insett det, eller så låtsas de inte om det. Long live H.R.H. the Queen and the Empire!

Vi börjar med ett märke som fortfarande lever i yttersta välmåga, trots obefintlig produktutveckling de senaste sextio åren; Morgan. Det krävs en britt för att år 2010 sälja en bil med chassi av askträ, rullandes på ekerfälgar. Och det helt utan marknadsföring! Hemligheten bakom är förstås trogna kunder. Elaka tungor (däribland min egen) ställer sig dock frågan om återväxten i leden är speciellt stor.
Richard Hammond (från Top Gear) är f.ö. ett stort fan av Morgan.
På en bensinmack i Göteborg fann jag en annan engelsman, En Rolls-Royce Corniche Drophead. Detta är även detta ett märke som inte behöver göra reklam för sig, tack vare det stora antalet ambassadörer för märket, i form av amerikanska rappare. De har ju som bekant ovanan att förstöra den legendariska komforten genom att montera fyrtioåttatumsfälgar och enorma ljudsystem. I mina ögon är det så här en RR skall avnjutas; standard med fälgar av normal diameter och däck med omodernt hög profil.Och för er som har undrat så kan jag avslöja att även om jag ser ut som tjugosex, så gömmer sig i mitt inre en femtioårig man med helskägg som då och då glimtar fram.

tisdag 8 juni 2010

Lite mera Habo

Under Porscheträffen i Habo (se nedan) träffade jag två trevliga typer med nästintill identiska bilar till min. Här nedan återfinns bilder på alla tre. Tilläggas bör, för den intresserade, att min bil är den med en radioantenn som är tillräckligt lång för att pilla Gud Fader själv i ändalykten.
Tilläggas bör att vädret inte gjorde färgen platinummetallic rättvisa, ej heller fotografen bilarna.

Om svettiga pannor i Stuttgart

Det verkar som om Porsche har målat in sig i ett hörn. Jag talar förstås om de interna modellbeteckningarna för bilarna de tillverkar.
Ända sedan 911:an lanserades för fyrtiosex år sedan har Porsche haft tresiffriga beteckningar som börjat med en nia. Dock börjar man helt enkelt få slut på siffror. I och med att den nuvarande 911:an har internkod 997 och den kommande får 998, behöver man inte ha ett speciellt utpräglat logiskt sinne för att räkna ut att Porsche på sin höjd kan krama ur ytterligare en beteckning ur detta system.
Så, vad göra? Börja med fyrsiffriga kombinationer, eller gå baklänges och täcka in de beteckningar som ännu inte använts? Om de inte redan har löst det, kan vi kallt räkna med att ett antal svettiga tyska pannor inom en snar framtid kommer läggas i djupa tyska veck.