En vis människa myntade en gång aforismen "när fan blir gammal blir han religiös", och visst ligger det någonting i detta. I mitt fall tog sig åldrandet uttryck i att jag en dag tänkte; "Borde man inte byta ratten i Porschen till en original?" Jag, som för bara ett år sedan tyckte att den ursprungliga ratten i min bil var bland det fulaste som någonsin monterats, gjorde alltså en kovändning.
Jag fick med den från fabrik monterade ratten vid köpet av min bil, men skicket på denna lämnade en hel del övrigt att önska. Sliten och med spruckna sömmar förde den tankarna till en uteliggares skodon snarare än manöverorgan till en sportbil. Lyckligtvis satt en bilskrot utanför Västerås på en likadan ratt, emedan i mycket bättre skick, och genom inte helt subtila påtryckningar på min kära fru landade denna under årets julgran.
Standardratt med prålig mitt
Nu i mellandagarna är jag gräsänkling och passade alltså på att få lite tid i garaget. Bytet var precis så enkelt som man kan tro. Eftersom den tidigare monterade klassiska Momo Prototipon är 3 cm mindre i diameter än standardratten tvingas man vrida hastighetsmätaren för att kunna se en användbar del av skalan. Även detta åtgärdade jag så nu slipper fler människor ställa frågor om det.
Nästa fråga att ta ställning till är huruvida jag ska vara originalspecifikationen trogen och montera rattcentrumet med Porschevapnet i fullfärg eller om jag ska välja det mer återhållna alternativet med vapnet präglat i plasten. Just nu gillar jag det sistnämnda bäst, men i takt med att jag blir äldre kanske jag vill återställa bilen som den såg ut när den rullade av bandet i Stuttgart. Konstigare saker har ju bevisligen hänt.