När helgen närmar sig, och när dåligt väder avlöses av bättre så kommer de fram igen; de italienska fullbloden. I fredags var det en dag av just denna sort, som lockade fram dessa exotiska skapelser ur sina tilläggsisolerade, luftkonditionerade bon. Ägaren till en av dessa skapelser fattade det för mig gynnsamma beslutet att ta en tur till stället där jag arbetar och parkera just utanför.
Alla av er ser säkert att det är en Ferrari, och de av oss som någonsin sett ett avsnitt av Magnum, P.I. ser nog också att det är en 308. Den riktigt skarpögde kanske till och med har upptäckt sidomarkeringsljusen, de helorange blinkerslamporna fram, de markerade stötfångarna och den lilla registreringsskylten som avslöjar att det handlar om en USA-import. Vad som däremot är omöjligt att se är att bilen är av årsmodell 1984, och alltså en QV. QV står för quattro valvole, eller på svenska fyra ventiler. Vissa saker låter vackrare på italienska!
Om man bortser från de Amerikaspecifika detaljerna, vilka oftast gör bilar fulare, så uppskattade jag verkligen skicket bilen var i. Enligt Transportstyrelsen har bilen gått runt 6000 mil, vilket för en Ferrari är ganska långt, och det speglas i skicket. Inte så att bilen verkar sliten, men patinerad. Lacken hade den där lätt åldrade glansen och skinnet på sätena var lagom inslitet, likt det på en välanvänd plånbok. Att fälgarna är original, och däcken som klär dem är smala och med klassiskt hög profil är andra positiva saker. Och så är ju färgkombinationen den i sammanhanget rätta rosso corsa med läder i crema.
Bilen ankom svensk hamn 1999, efter 15 år i Staterna. Enligt registreringsskyltshållaren såldes bilen av Bob's Toy Cars(!) i Fort Lauderdale, Florida.
Ferrari 308 lanserades redan 1975 som en ersättare till en av världens vackraste bilar; 246 Dino. De första bilarna hade kaross i glasfiber, innan man 1976 bytte material till stål. 1981 ersattes de tidigare Weberförgasarna till Bosch K-jetronicinsprutning, vilket medföljde en sänkning av effekten från 255 till 214 hk. Två år senare höjdes effekten igen, nu till 240 hk, i och med introduktionen av fyrventilstoppar (den tidigare omnämnda QV).
1985 ersattes 308:an av den nästan identiska (men lite fulare) 328:an, vilken senare ersattes av den ännu fulare 348:an, vilken i sin tur ersattes av den snyggare 355:an. Men det är tre helt andra historier.
Alla av er ser säkert att det är en Ferrari, och de av oss som någonsin sett ett avsnitt av Magnum, P.I. ser nog också att det är en 308. Den riktigt skarpögde kanske till och med har upptäckt sidomarkeringsljusen, de helorange blinkerslamporna fram, de markerade stötfångarna och den lilla registreringsskylten som avslöjar att det handlar om en USA-import. Vad som däremot är omöjligt att se är att bilen är av årsmodell 1984, och alltså en QV. QV står för quattro valvole, eller på svenska fyra ventiler. Vissa saker låter vackrare på italienska!
Om man bortser från de Amerikaspecifika detaljerna, vilka oftast gör bilar fulare, så uppskattade jag verkligen skicket bilen var i. Enligt Transportstyrelsen har bilen gått runt 6000 mil, vilket för en Ferrari är ganska långt, och det speglas i skicket. Inte så att bilen verkar sliten, men patinerad. Lacken hade den där lätt åldrade glansen och skinnet på sätena var lagom inslitet, likt det på en välanvänd plånbok. Att fälgarna är original, och däcken som klär dem är smala och med klassiskt hög profil är andra positiva saker. Och så är ju färgkombinationen den i sammanhanget rätta rosso corsa med läder i crema.Bilen ankom svensk hamn 1999, efter 15 år i Staterna. Enligt registreringsskyltshållaren såldes bilen av Bob's Toy Cars(!) i Fort Lauderdale, Florida.
Ferrari 308 lanserades redan 1975 som en ersättare till en av världens vackraste bilar; 246 Dino. De första bilarna hade kaross i glasfiber, innan man 1976 bytte material till stål. 1981 ersattes de tidigare Weberförgasarna till Bosch K-jetronicinsprutning, vilket medföljde en sänkning av effekten från 255 till 214 hk. Två år senare höjdes effekten igen, nu till 240 hk, i och med introduktionen av fyrventilstoppar (den tidigare omnämnda QV).1985 ersattes 308:an av den nästan identiska (men lite fulare) 328:an, vilken senare ersattes av den ännu fulare 348:an, vilken i sin tur ersattes av den snyggare 355:an. Men det är tre helt andra historier.
Inlägg
Skicket du beskriver hänger nog även bra ihop med hur ägaren parkerar bilen, förvisso en hörnplats med det tror jag mer är en slump, vad jag menar är att bilen står parkerad med hjulen vridna. Hade bilen varit riktigt pedantiskt skött hade hjulen garanterat stått rakt.
SvaraRaderaJag är tveksam till att valet av parkeringsplats är en slump, eftersom den är ungefär så långt från ingången som man kan komma. Vad gäller positionen av framhjulen så ska jag hädanefter alltid se till att ställa dem rakt vid parkering (trots att jag redan som liten pilt tyckte att det såg tufft ut med hjulen lite snedställda).
SvaraRaderaMan måste ha en Tom Selleck-mustasch om man kör en sån här bil tycker jag. En Amerikaspecificerad BMW 6-serie (E24) passerade förresten mig idag. Hann såklart inte langa upp mobilkameran...
SvaraRaderaJag tror att det, på samma sätt som det fanns ett skräddarsytt väskset till dessa bilar, fanns ett skräddarsytt Tom Selleck-set i tillvalslistan. Detta innehöll hawaiiskjorta utan de femton översta knapparna, korta vita shorts och förstås omnämnd överläppsbehåring.
SvaraRadera