Eftersom mina senaste inlägg har präglats av skinande blanka sportbilar så är det nu hög tid att ta ner saker och ting på jorden igen. Ett bra sätt att göra detta på är genom att presentera bilder av två välanvända bruksbilar från två olika decennium och två olika världsdelar. Sagt och gjort, håll till godo!
Vår upptäcktsfärd tar avstamp på hemmaplan, på en parkeringsplats i Täby. Där stod denna bedagade Volvo Amazon -66 parkerad. Den är visserligen smutsig och matt i lacken, men verkar ändå förvånansvärt rostfri med tanke på den styvmoderliga behandlingen som den nuvarande ägaren (nummer tolv i ordningen) verkar utsätta den för. Den har t.ex. inte besiktigats sedan 2007, men jag känner mig ganska säker på att den inte har stått på denna parkeringsplats sedan dess. Dels för att det fortfarande är luft i däcken, dels för att det inte sitter en enda liten P-bot i framrutan.
Eftersom bilen saknar mycket av den krom som annars pryder Amazonen (bl.a. Volvotexten och kråkan på motorhuven) så kan denna bil vara en av de påvert utrustade Amazonerna, vilka ironiskt nog kallades Favorit. Dessa hade endast 3-växlad låda och drevs framåt -hjälpligt- av B18-motorn.
Vi reser vidare i såväl tid som rum, och hamnar i Japan, tjugo år framåt i tiden. 1986 registrerades nämligen denna Mazda 626 för första gången. Sedan dess har den hunnit med tio ägare och 24 000 mil. Att döma av skicket så har minst 22 000 av dessa skett på saltade vintervägar.
Jag gillar japanska åttiotalare. De är så förnuftiga och så tråkiga att de på något vis blir intressanta. Sedan gav ju en Japanresa mig fördjupad insikt i filosofin bakom dessa bilar, läs mer om detta här.
Mazda 626 har alltid varit populär i Sverige, och denna modell är inget undantag. Min kollega Bilspanaren har publicerat inte mindre än två inlägg om denna modell på ganska kort tid, varav det ena handlar om den inte jätteglamourösa tvådörrars coupéversionen.
Vår upptäcktsfärd tar avstamp på hemmaplan, på en parkeringsplats i Täby. Där stod denna bedagade Volvo Amazon -66 parkerad. Den är visserligen smutsig och matt i lacken, men verkar ändå förvånansvärt rostfri med tanke på den styvmoderliga behandlingen som den nuvarande ägaren (nummer tolv i ordningen) verkar utsätta den för. Den har t.ex. inte besiktigats sedan 2007, men jag känner mig ganska säker på att den inte har stått på denna parkeringsplats sedan dess. Dels för att det fortfarande är luft i däcken, dels för att det inte sitter en enda liten P-bot i framrutan.
Eftersom bilen saknar mycket av den krom som annars pryder Amazonen (bl.a. Volvotexten och kråkan på motorhuven) så kan denna bil vara en av de påvert utrustade Amazonerna, vilka ironiskt nog kallades Favorit. Dessa hade endast 3-växlad låda och drevs framåt -hjälpligt- av B18-motorn.
Vi reser vidare i såväl tid som rum, och hamnar i Japan, tjugo år framåt i tiden. 1986 registrerades nämligen denna Mazda 626 för första gången. Sedan dess har den hunnit med tio ägare och 24 000 mil. Att döma av skicket så har minst 22 000 av dessa skett på saltade vintervägar.
Jag gillar japanska åttiotalare. De är så förnuftiga och så tråkiga att de på något vis blir intressanta. Sedan gav ju en Japanresa mig fördjupad insikt i filosofin bakom dessa bilar, läs mer om detta här.Mazda 626 har alltid varit populär i Sverige, och denna modell är inget undantag. Min kollega Bilspanaren har publicerat inte mindre än två inlägg om denna modell på ganska kort tid, varav det ena handlar om den inte jätteglamourösa tvådörrars coupéversionen.
Inlägg
Typkoden borde avslöja om det är en favorit, i så fall borde den heta (tror jag) Volvo 131211 L. Vanligast är nog tvådörrars standardmodellen 131341.
SvaraRaderaDen där blekgula färgen på Mazdan som även Saab och Volvo hade liknande av vid samma tid har jag aldrig gillat.
Jag har haft en favorit i slutet av 70-talet och det här är
SvaraRaderaförmodligen inte en favorit. Favoriten hade inga kromlister runt rutorna, bara svart gummi. Bakrutorna var heller inte öppningsbara. Ytterligare snikinslag var att dörrsidorna invändigt inte hade något pressat mönster i galonen och inte heller ficka för kartbok o dyl. Ciggtaändare var inte standard och växelspaksknoppen var helt svart, den saknade alltså schemat över växlingslägena. Att den var treväxlad var rätt praktiskt när man huvudsakligen körde i stadstrafik, drog kanske lite mera soppa, men vem brydde sig om det 1978.
Favoriten var rätt ovanlig i Sverige och jag tror att den gjordes huvudsakligen för norska och danska marknaderna, för att pressa ner priset och något lite kompensera för Danmarks och Norges drakoniska accis.
Spanarn: Amazonen heter 13134 VF, så då är det nog ingen Favorit ändå. Färgen är nog bland det mest intetsägande man kunde ha på en bil på den tiden. Men å andra sidan kan den passa ganska bra på en supersportbil med dramatisk formgivning. De två ytterligheterna balanserar upp varandra, så att säga.
SvaraRaderaAnonym: Tack för klargörandet! Då har vi fastslagit att det förmodligen inte är någon Favorit. Men varför saknas då prålet på motorhuven? 1970 års modell saknade visserligen huvkråka, men hade fortfarande texten kvar. Någon som tyckte att det var snyggare utan? Det är sådana här saker som gör att gamla bruksbilar är mer intressanta än topprenoverade bilar i finare-än-nyskick!
Hittade följande ang favoriten på en fullkomligt eminent sida om amazoner
SvaraRaderaEndast med P 130 kaross
Endast med treväxlad manuell växellåda (M30)
Inget cigarettändaruttag
Inget solskydd på passagerarsidan
Inga kartfickor på dörrarna
Fönstren bak ej öppningsbara
Inga blanka lister runt fönstren
Inga kromade dropplister
Endast ett signalhorn
Hatthylla i papp
Begränsat färgval: svart (19), pärlvit (79) och mörkblå (90)
Endast med röd inredning
Mer amazoner i allmänhet finns på sidan:
http://www.volvoamazonpictures.se/modelyears/arsmodeller.html
Tack för denna intressanta information!
SvaraRaderahahahahaha!! det är min amazon! den är i bruk, men alla har inte råd att fixa och grejja med bilen, man får ta lite i taget. styvmoderliga vetefan, detta är min ögonsten som jag vägrar göra mig av med, smutsig matt eller ej. man är väl ingen putsbög! den är fan mer rocknroll såhär=D
SvaraRaderaSkönt att höra att den trots allt ägs av en sann entusiast! Men nog borde du kunna köra den igenom besiktningen?
SvaraRaderaja det kan du ge dig fan på att jag är! ska fixa lite på den först sen får dom rulla ut röda mattan på bilprovningen.... hehe
SvaraRaderaDå önskar jag dig lycka till!
SvaraRadera