Som jag skrev i mitt förra inlägg så har jag idag varit ledig. Eftersom vädret visade sig från sin bästa sida beslutade jag mig för att ta en liten tur med Porschen. Jag valde att styra kosan norrut, längs den s.k. kustvägen (vilken visserligen går längs med kusten, men inte så nära att man ser havet någonstans). Roslagen visade sig från sin bästa sida; strålande sol, lagom varmt och denna tårdrypande vackra väg.
Jag gjorde ett stopp vid Wira bruk, en alldeles sagolikt idyllisk plats. Strax bredvid bruket låg något som såg ut att ha varit en bilverkstad.
Den var sedan länge igenbommad, men en dörr på kortsidan var det inte. Min nyfikenhet och fascination för sådana här ställen drev mig till att titta in. Rummet till vänster innanför dörren upptogs av en stor oljetank och dito panna, men rummet till höger var desto mer intressant.
Det var inte särskilt stort, ca. 20 kvadratmeter. I hörnet hängde ett antal gamla elektriska installationer. På väggen såg det ut att en gång ha hängt en anslags- eller griffeltavla vilket gav rummet en känsla av klassrum.
Hörnet var avdelat till förråd, i vilket det stod tre gamla Nilfisk-dammsugare. Sådana fynd kittlar mig lite extra, eftersom det vittnar om att de sista personerna som lämnade huset räknade med att återvända. På golvet utanför stod ett gammalt Electrolux-kylskåp och på detta en kartong som en gång i tiden innehållit borsyra, bäst före november -73. Vad den nu innehöll undersökte jag inte närmare.
För den som, liksom jag, fascineras av denna typ av övergivna miljöer rekommenderar jag varmt ekonomie doktor Jan Jörnmarks hemsida.
Väl hemma så hittade jag i närheten av garaget ett annat utrangerat föremål; en gammal sidventilsmotor. Hur den hamnat där kan man bara spekulera i, men den låg utanför en halvt förfallen gammal stuga, så förmodligen har den någon gång legat där inne. Det kanske är dags för en ny etikett här på bloggen; sparespotting. Denna kan användas när jag hittar reservdelar, snarare än bilar. Dit hör förstås även Hundkojan som jag hittade i november.
För att visa att jag inte har glömt att denna blogg i huvudsak handlar om bilar, bjuder jag på tre bilder från parkeringen vid Wira bruk, som idag fick celebert besök:
Jag gjorde ett stopp vid Wira bruk, en alldeles sagolikt idyllisk plats. Strax bredvid bruket låg något som såg ut att ha varit en bilverkstad.
Den var sedan länge igenbommad, men en dörr på kortsidan var det inte. Min nyfikenhet och fascination för sådana här ställen drev mig till att titta in. Rummet till vänster innanför dörren upptogs av en stor oljetank och dito panna, men rummet till höger var desto mer intressant.
Det var inte särskilt stort, ca. 20 kvadratmeter. I hörnet hängde ett antal gamla elektriska installationer. På väggen såg det ut att en gång ha hängt en anslags- eller griffeltavla vilket gav rummet en känsla av klassrum.
Hörnet var avdelat till förråd, i vilket det stod tre gamla Nilfisk-dammsugare. Sådana fynd kittlar mig lite extra, eftersom det vittnar om att de sista personerna som lämnade huset räknade med att återvända. På golvet utanför stod ett gammalt Electrolux-kylskåp och på detta en kartong som en gång i tiden innehållit borsyra, bäst före november -73. Vad den nu innehöll undersökte jag inte närmare.
För den som, liksom jag, fascineras av denna typ av övergivna miljöer rekommenderar jag varmt ekonomie doktor Jan Jörnmarks hemsida.Väl hemma så hittade jag i närheten av garaget ett annat utrangerat föremål; en gammal sidventilsmotor. Hur den hamnat där kan man bara spekulera i, men den låg utanför en halvt förfallen gammal stuga, så förmodligen har den någon gång legat där inne. Det kanske är dags för en ny etikett här på bloggen; sparespotting. Denna kan användas när jag hittar reservdelar, snarare än bilar. Dit hör förstås även Hundkojan som jag hittade i november.
För att visa att jag inte har glömt att denna blogg i huvudsak handlar om bilar, bjuder jag på tre bilder från parkeringen vid Wira bruk, som idag fick celebert besök:
Inlägg
Vilket vackert förfall inne på verkstaden! Jag gillar också Jörnmarks hemsida och kan fastna där länge...
SvaraRaderaDet roligaste att se var nog att det verkade helt orört därinne, trots att huset stod olåst. Inga ungar hade varit därinne och luntat eller druckit folköl. Det var bara orört förfall i sin renaste(!) form.
SvaraRaderaGaraget, som numera är rivet, tillhörde Vägverket när det användes. Dom hade två av sina klassiskt gula lastbilar stationerade i garaget.
SvaraRaderaDär ser man! Kul att veta, tack för svar!
Radera