söndag 30 januari 2011

På studiebesök hos överklassen

Apoteket jag arbetar på ligger i Danderyd, ett ställe där folk är lite snyggare, lite rikare och lite mera väluppfostrade än någon annan stans. Eftersom Danderydsbon i gemen har pengar att röra sig med, så finns här också ett stort antal företag som riktar sig direkt till den med resurser i överflöd. Här finns bilförsäljare i drivor som säljer tjogvis av BMW, Mercedes och Audi till mängder av hugade spekulanter. I Danderyd hittar man även Sveriges enda återförsäljare av Aston Martin, Bentley och Koenigsegg. Kort sagt är detta ett veritabelt Mecka för sportbilsentusiasten. Så i tisdags, efter ett kort morgonmöte på jobbet, styrdes kosan till bilhandlarkvarteren.

Då jag klev in i ovan nämnda återförsäljares showroom (bilhall är ett svenskt ord som av någon anledning är på utdöende) så hälsades jag välkommen av två fagra receptionister och en vit Koenigsegg CCXF. Strax bredvid stod en McLaren Mercedes SLR och ett par Bentley Continental. Här återfanns även en rad Aston Martins som i vår kommer levereras till sina nya ägare. Jag såg ett par DB9, en DBS och en V8 Vantage. Alla dessa bilar är var och en imponerande i sitt detaljutförande, sina prestanda och sina prislappar, men det sammanlagda intrycket av dem är verkligt imponerande. Ändå var det något som saknades. Allting var lite för perfekt, på något vis.

Allt detta ändrades när jag nådde den innersta delen av lokalen, och en trappa med en pil märkt pre-owned. När jag tog trappan ner till källaren blev jag imponerad på riktigt. Synen som mötte mig var en klassisk bilhall, ett taskigt upplyst krypin med lågt i tak, murrig färgsättning, med speglar på väggarna och bilar inklämda lite som de passade. Men istället för hafsigt upputsade BMW, Volvo och några Fordar fanns här bara exotiska bilar; Ferrari, Aston, Porsche och Rolls-Royce. Och i och för sig två Fordar också; en GT och en Y-ford från 1932.
Jag gick runt och botaniserade en stund och kom faktiskt även åt att ta ett par smygbilder. Dessvärre blev de, p.g.a. min rädsla över att bli påkommen med att fotografera, ganska skakiga.

De tidigare omnämnda Fordarna. Y-forden var i ett fantastiskt patinerat originalskick och var nyligen såld. Bilderna gör inte GT:n rättvisa, den var långt mer vulgär i verkligheten.

Den ursprungliga anledningen till att jag åkte hit; en Porsche 912 med kort hjulbas. En bil som bäst beskrivs som "mysig" i sin mossgröna färg och sin klassiska brittiska registreringsskylt (tänk om vi kunde ha ett liknande skyltarrangemang i Sverige).

Något annat klassiskt brittiskt; en Aston Martin Voltante från 1989. Notera att framblinkersen är samma som på MGB!

Efter detta besök gick jag även till grannhandlarna; Audi, Mercedes och BMW, dock utan att hitta något intressant. Värt att nämna är att även Mercedes hade fagra receptionister. Dessa bemödade sig dock inte ens med att titta åt mitt håll när jag kom in, än mindre hälsa på mig. Det är kundbemötande det, att bara hälsa på folk som har råd. Eller i alla fall folk som ser ut att ha råd. Och om du har pengar men inte klär dig passande så har du intet här att skaffa.

torsdag 27 januari 2011

Blocket i backspegeln III: Härmapan

Denna åttioetta lades ut på blocket den 23 juni 2009, av en Citroën- och Mitsubishiåterförsäljare i Norrland. När jag nu i efterhand läser annonsen så slår det mig att bilen är unik, samtidigt som den inte är det. Unik såtillvida att den gått under 10 000 mil (om än med knapp marginal), och inte eftersom bilen är lackad i platinametallic, att den står på fuchsfälgar och inte har vinge. Det känns en smula gjort på något vis, men eftersom min bil är en årsmodell nyare än denna så får jag väl tillstå att om det är någon som apar efter så är det väl jag.

Platinametallic verkar ha varit en populär färg under det tidiga åttiotalet, något som jag redan tidigare har konstaterat. Jag kan förstå varför, det är en färg som framhäver 911:ans former och den kontrasterar fint till de svarta detaljerna. Och så syns ju inte smutsen heller.

Bilder tagna från Blocket. Upphovsrättsinnehavare? Kontakta mig.

tisdag 25 januari 2011

Värt att notera

Idag ger jag er bilder på en bil som inte många, inte ens bilintresserade, skulle reagera på. Det är en 745:a, och ärligt talat drog jag mig för att publicera dessa bilder. Att jag bestämde mig för att ändå göra det berodde på två saker; att det råder svår nyhetstorka i gammelbilsvärlden och att bilen ändå inte är helt ointressant. För om man ser bortom det uppenbara så upptäcker man de små detaljerna som är så representativa för årtiondet bilen sprungit ur.

Nu talar jag inte om jättestora mobiltelefoner eller ännu större axelvaddar, utan om tillbehören som under några år verkade sitta i eller på majoriteten av bilarna på vägen. Ta t.ex. navkapslarna i plåt. Eller extraantennen. Eller guldfärgen. Eller, sist men absolut inte minst, anteckningsblocket i vindrutan.

Åttiotalets bilförare ville inte behöva rota efter papper och penna när de satt i bilen. Med medföljande sugkopp monterade man då en hållare för papper i A6-format, samt en penna som satt i sin speciella hållare vid sidan. En praktisk och elegant lösning, som faktiskt höll sig praktisk och elegant. I ungefär fyra månader, tills bläcket torkade i pennan, så man var tvungen att ha en vanlig reklampenna istället. Reklampennan var dock alltid lite större än den ursprungliga pennan, varför den envisades med att lossna och ramla ner på golvet. Kort efter det att pennan slutat fungera var det -p.g.a. temperaturväxlingarna i kupén- sugkoppens tur, vilket gjorde att hållaren blev liggande löst på instrumentpanelen. Således följde den, efter lite för hög fart genom en rondell, pennans väg ner i sörjan på golvet. Så var åttiotalsbilisten tillbaks på ruta ett, rotandes efter papper och penna på golvet i bilen. Hur ägaren till denna bil undvikit att råka ut för det är en gåta, men jag gissar på superlim.

Om ni nu vill återuppleva dessa glada bilminnen så bjuder Biltema på lösningen. Där kan man nämligen fortfarande köpa ett noteringsblock med hållare. Den perfekta accessoaren för den moderna bilisten.

Bilderna får även belysa byggkvaliteten hos en gammal Volvo. På 22 år har den hunnit med 42 000 mil, och det enda som avslöjar det är de mjölkiga baklyktorna!

söndag 23 januari 2011

Premiärnerver i biltrafiken

Ikväll klockan åtta, brittisk tid, på BBC2 är det dags för första avsnittet av den sextonde säsongen av Top Gear. Ni som inte får in BBC kan jag glädja med att avsnitten ganska omgående hittar ut på det världsomspännande datornätverket, för allmänt -ehuru olagligt- betittande. Har jag hört.

Picture taken off the Internet. Own the copyright? Contact me.

lördag 22 januari 2011

Blocket i backspegeln II: Posören

Jag spinner vidare på annonserna från förr. Den här gången presenterar jag en ganska ovanlig modell; Carrera 3,0. Denna tillverkades endast som 1976 och -77 års modell och var en föregångare till SC:n. Motorn var enkelt uttryckt en 3-liters turbomotor utan turbo. Effektuttaget var 200 hk, d.v.s. 20 hk mer än vad efterföljande modell hade.

Bilen är en -77:a som vid annonstillfället gått 20 000 mil. Motorn var dock bytt mot en nyrenoverad 180-hästars SC-motor, vilket gjorde denna blågröna fara till något av ett får i ulvakläder.
Denna annons låg ute tills tiden gått ut, och en sökning på registreringsnumret avslöjar att bilen sedan i april 2010 är avregistrerad. Låt oss hoppas att den är exporterad och inte skrotad.

En titt igenom mina fotogömmor avslöjar att jag faktiskt har sett den här bilen in the flesh på Tjolöholm 2008:

Passa på att begrunda den tidiga carreraspoilerns design. Denna vinge är snarlik den s.k. Whaletail som monterades på 911 Turbo 3,0. Till 3,3-litersturbon blev spoilern istället helt plan, vilket gav ett ganska klumpigt utseende, men var tvunget för att ge plats åt intercoolern.


Bilder tagna från Blocket. Upphovsrättsinnehavare? Kontakta mig.

torsdag 20 januari 2011

Att dela taxi

Under kategorin "bilder som inte riktigt passar in någonstans" faller denna. Jag stod utanför Kista Galleria och fick syn på en taxibil där halva folieringen av en eller annan anledning försvunnit, och framför bilen stod ett träd som gav kompositionen en humoristisk effekt. Klicka på bilden för att se taxin inzoomad.

tisdag 18 januari 2011

Blocket i backspegeln I: Bruno

När fotoskatten i mobiltelefonen sinar och årstiden inte inbjuder till bilrelaterade utsvävningar så är det hög tid för förnyelse. Och eftersom min uppfattning om förnyelse är att djupare gräva ner sig i gammal skåpmat, så är det just det jag kommer göra. Jag har under åren samlat på mig ett antal blocketannonser om Porschar, var och en ämne för mina dagdrömmar och mitt hjärtas otåliga väntan. Så varför bara låta dessa ligga på min hårddisk? Varför inte dela dem med er, kära läsare?

Först ut i denna kavalkad av tyska sportbilar med motorn där bak, är en vansinnigt brun SC.

Denna bil lades ut i början av juni 2009. Den korta och koncisa annonstexten löd: "1980 års modell. Färg mockabrun. Originalskick. Eltaklucka. Larm. Märkta rutor. Bil för entusiast."
Begärt pris var 150 000 kr, och med endast 13 000 mil på mätaren verkade den vara ett bra köp. Jag vill minnas att annonsen försvann ganska fort, så förmodligen var jag inte ensam om att tycka det.

Bilder tagna från Blocket. Upphovsrättsinnehavare? Kontakta mig.

lördag 15 januari 2011

Den gode, den onde, den fule

Firandet fortsätter med en återknytning till bloggens barndom. I ett tidigt inlägg publicerade jag en bild av en Aston Martin, parkerad på Prinsgatan i Göteborg. Idag publicerar jag ytterligare två bilder på ytterligare två bilar, parkerade på samma gata. För er som inte känner till nämnda gata så ligger den i Linnéstaden, en mer fashionabel del av Göteborgs innerstad. Detta märks inte minst på att man ofta ser intressanta eller bara dyra bilar där. Nu bjuds det på en av varje sort, samt en liten bonus. Först en intressant:

Jag har sagt det förr, och jag säger det igen. Jag gillar inte amerikanska bilar, egentligen. Men i mitt fall åtföljs alltid det uttalandet av ett exempel på en amerikansk bil som ändå tilltalar mig. Den här gången har turen kommit till Ford Mustang. Denna sextiosexa uppfyller alla kriterier för att vara "en amerikansk bil som jag ändå gillar"; Den är liten, den är inte vulgär, den är sossebeige och den har den minst eftertraktade karossen.

Och så kommer vi till den dyra bilen. Jeremy Clarkson säger ofta att Ferrari nuförtiden inte gör speciellt snygga bilar, och jag håller med. Denna 430 Spider är helt enkelt inte välproportionerad, med sitt långa främre överhäng, sina mångna luftintag och -utsläpp och sina hjul som ser två nummer för små ut för bilen. Jag låter den vara med som ett bevis för att bilar var snyggare förr. Corvetten i bakgrunden får vara med som ett bevis för att de flesta amerikanska bilar är fläskiga dinosaurier av tvivelaktig byggkvalitet. Egentligen.

torsdag 13 januari 2011

En grand gå-på-tur-er

Idag firar vi jubileum. Detta inlägg är nämligen det hundrade sedan denna blogg startade, en torsdag i april förra året. Och som en hommage till... ja, det blir väl till mig själv, så ödmjukt av mig! tar vi oss idag tillbaks till stället där allting startade, min norska dåvarande hemstad. Där såg jag en dag denna MGA stå parkerad, glänsande i julisolen.

Brittiska bilar är inte lätta att datera alla gånger. Britterna hade, på den tiden de hade en bilindustri att tala om, för vana att inte ändra någonting förrän dalande försäljningssiffror eller amerikanska krocksäkerhetskrav tvingade dem. Följaktligen var skillnaderna mellan årsmodellerna i bästa fall små, men oftast obefintliga. Hursomhelst ser vi att bilen här är av årsmodell 1959 eller nyare. Detta eftersom -59 var ett sådant där år som man ändrade lite på MGA:n. Då fick den en ny 1600-kubiks motor, nytt utseende på de främre blinkersen, samt separata bakblinkers. Små förändringar var det ja!
Skarpsynta läsare har säkert redan lagt märke till backspegeln, som inte är original utan från en senare MGB.

Det tycks som att ägaren har valt att göra sin MGA till en grand tourer, med bagageräcke, vita däckssidor och cremefärgad skinninredning. Han har ju onekligen lyckats med helhetsintrycket, men jag ställer mig ändå tveksam. Fast mest undrar jag varför vissa människor vill ha bilar som ser ut som yrkesmilitärer, med grillen överbelamrad med medaljer och dekorationer.
Men skydden till extraljusen är ju läckra, förstås!

tisdag 11 januari 2011

Ett möte i höstkvällen

Under den sista turen för säsongen ägde ett möte mellan gammalt och nytt (nåja) rum. På en bensinmack stod en åländsk folkvagn parkerad, vackert glänsande i en av sjuttiotalets modefärger; guldmetallic. Att bubblan på bilden har välvd vindruta men fortfarande blinkersen på framskärmarna daterar den till 1973 eller -74 års modell. Det betyder även att den har de abnormt stora bakljusen, vilka lyckligtvis inte syns ur denna vinkel.
1973 kunde man även få sin 1303 som specialmodell, Big kallad. Denna kändes igen på lyxigare inredning (allt är ju relativt) och andra fälgar. Den som beställde bilen här valde dock det vanliga, snyggare utförandet, med kromade navkapslar.

söndag 9 januari 2011

Några nyckeltal

Jag har ägnat morgonen åt att hyfsa till min nyckel och jag delar här med mig av hur jag gjorde. Inte nödvändigtvis för att det var svårt, utan mer för att visa att Porsches ingenjörer ogärna lämnar något åt slumpen och hellre ägnar några dagar extra åt att formge nyckelhuvudet. Ja se tyskar...
Nyckeln såg förut ganska deppig ut: smutsig med saknat porschevapen och en ganska medfaren nyckelring. Tjugonio år har tagit ut sin rätt:

Jag börjar med att ta av nyckelringen och bänder därefter isär de båda halvorna av nyckelhuvudet. Inkråmet ser ut så här:

Många saker häri ligger bara löst, så se till att inte tappa bort något. Ett exempel är kopparblecket som är en del av strömbrytaren till lampan:

Nyckelbladet hålls på plats av en fjäder mellan två små plastbitar. Den ena plockas enkelt bort genom att bändas uppåt som på bilden nedan. Tänk på att det sitter en pytteliten fjäder under spänning bakom den, en sådan där fjäder som bara väntar på att få flyga genom rummet likt en projektil för att sedan försvinna spårlöst.

Plastbiten bakom fjädern lyfts uppåt på liknande sätt som den första:

Nu är nyckelbladet fritt, men alla års fickludd och damm har i fallet med min nyckel blivit ett ganska äckligt kitt. Jag trycker på nyckelbladet bakifrån med en insexnyckel:

Nyckelbladet rengörs med lite svinto och monteras in i det nya nyckelhuvudet. För att citera alla Haynesmanualer som någonsin skrivits; "Assembly is the opposite of disassembly". Tack Haynes. Ett varningens ord inför sammansättningen: Den nya fjädern är just ny, och därför än mer flyktbenägen.
Slutresultatet:

En nyckel som kommer göra sig fint i en skål tillsammans med andra nycklar. Om man nu är lagd åt det hållet alltså.

fredag 7 januari 2011

Bak lås och bom

En ganska trist dag i slutet av oktober såg jag dessa pärlor stå parkerade på en inhägnad industritomt. Två bilar med sjuttiotalet som enda gemensamma nämnare. En är en stor bruksbil, den andra en liten sportvagn. En är amerikan, en italienare. Och så vidare, och så vidare.

Vi med förmåga att knyta ihop fyra bokstäver till ett ord ser direkt att lastbilen är av märke Ford. Årsmodellen är 1974 och antalet ägare 21. Trots detta, och trots att den haft körförbud sedan 1992 ser den vid en snabb anblick förvånansvärt frisk ut.

Den andra sjuttiotalisten är egentligen ingen sjuttiotalist alls, utan en Fiat av 1980 års modell. Modellbeteckningen doftar av robotar och agentfilmer; X1/9. Att det är en senare modell ses enkelt på de klumpiga stötfångarna som (förstås) skulle se till att modellen kunde säljas på den viktiga USA-marknaden.
X1/9 var som modell långlivad; den tillverkades mellan 1972 och 1989, först av Fiat och sedan av Bertone. Som bil var den dock inte speciellt långlivad då de flesta exemplaren rostade bort redan på vägen från fabriken ut till kund. Bilen här ser emellertid ut att ha klarat sig ganska bra från att oxideras.
Både till form och rostvillighet påminner denna modell om en annan av mina sjuttiotalsfavoriter; VW-Porsche 914. Receptet är detsamma in i minsta detalj; liten tvåsitsig kaross, targatak, mittmotor, låg motorstyrka och god väghållning.

onsdag 5 januari 2011

Den som väntar på något gott...

Efter en dryg månads väntan fick jag igår min senaste beställning levererad. Denna gång hade jag sänt efter en skräddarsydd mattsats och ett nyckelhuvud. Dessutom passade jag på att köpa tre nya oljepluggar. Detta som en följd av att jag i höstas fick lära mig vikten av att ha några i reserv, så man inte tvingas återanvända en plugg med sliten skalle.

Mattsatsen imponerar i sitt utförande. Högkvalitativt brittiskt inredningshantverk. Jag specificerade mitt set i beige, med beiga kanter och hälförstärkningar på frammattorna.

måndag 3 januari 2011

Saab i solig sommarskrud

Efter förra veckans inlägg som påminner en om att det fortfarande i allra högsta grad är vinter ute, tycker jag det är på sin plats med en sommarbild. Något som förvissar oss om att värmen och ljuset faktiskt är på väg. Dessa bilder togs i min före detta hemstad Göteborg, sent i somras och föreställer alltså en Saab 96. De enorma främre blinkersen (av vissa kallade King Kongs knäskålar) avslöjar att årsmodellen är 1978-80, och det faktum att bilen inte är svartlackad mellan baklyktorna och att den har navkapslar i plåt säger oss att denna bil rullade av bandet 1978. Det innebär att bilen är en av de sista svensktillverkade 96:orna, då årsmodellerna 1979 och -80 tillverkades i finska Nystad.

Jag blir inte riktigt klok på 96:ans design. Den ursprungliga, rena vingformen störs här av en mängd veck och plåtskarvar i karossen. Att säga att jag tycker att den är snygg skulle vara att ljuga, men nog kan jag drista mig till att kalla den säregen.
Bilen på bilderna har haft åtta ägare och verkar nu leva ett ganska behagligt liv som sommarbruksbil. Den har alltså på ett värdigt sätt fått gå i pension, med guldklocka och klapp på axeln.