Några nyckeltal

Jag har ägnat morgonen åt att hyfsa till min nyckel och jag delar här med mig av hur jag gjorde. Inte nödvändigtvis för att det var svårt, utan mer för att visa att Porsches ingenjörer ogärna lämnar något åt slumpen och hellre ägnar några dagar extra åt att formge nyckelhuvudet. Ja se tyskar...

Nyckeln såg förut ganska deppig ut: smutsig med saknat porschevapen och en ganska medfaren nyckelring. Tjugonio år har tagit ut sin rätt:

Jag börjar med att ta av nyckelringen och bänder därefter isär de båda halvorna av nyckelhuvudet. Inkråmet ser ut så här:

Många saker häri ligger bara löst, så se till att inte tappa bort något. Ett exempel är kopparblecket som är en del av strömbrytaren till lampan:

Nyckelbladet hålls på plats av en fjäder mellan två små plastbitar. Den ena plockas enkelt bort genom att bändas uppåt som på bilden nedan. Tänk på att det sitter en pytteliten fjäder under spänning bakom den, en sådan där fjäder som bara väntar på att få flyga genom rummet likt en projektil för att sedan försvinna spårlöst.

Plastbiten bakom fjädern lyfts uppåt på liknande sätt som den första:

Nu är nyckelbladet fritt, men alla års fickludd och damm har i fallet med min nyckel blivit ett ganska äckligt kitt. Jag trycker på nyckelbladet bakifrån med en insexnyckel:

Nyckelbladet rengörs med lite svinto och monteras in i det nya nyckelhuvudet. För att citera alla Haynesmanualer som någonsin skrivits; "Assembly is the opposite of disassembly". Tack Haynes. Ett varningens ord inför sammansättningen: Den nya fjädern är just ny, och därför än mer flyktbenägen.
Slutresultatet:

En nyckel som kommer göra sig fint i en skål tillsammans med andra nycklar. Om man nu är lagd åt det hållet alltså.