söndag 30 januari 2011

På studiebesök hos överklassen

Apoteket jag arbetar på ligger i Danderyd, ett ställe där folk är lite snyggare, lite rikare och lite mera väluppfostrade än någon annan stans. Eftersom Danderydsbon i gemen har pengar att röra sig med, så finns här också ett stort antal företag som riktar sig direkt till den med resurser i överflöd. Här finns bilförsäljare i drivor som säljer tjogvis av BMW, Mercedes och Audi till mängder av hugade spekulanter. I Danderyd hittar man även Sveriges enda återförsäljare av Aston Martin, Bentley och Koenigsegg. Kort sagt är detta ett veritabelt Mecka för sportbilsentusiasten. Så i tisdags, efter ett kort morgonmöte på jobbet, styrdes kosan till bilhandlarkvarteren.

Då jag klev in i ovan nämnda återförsäljares showroom (bilhall är ett svenskt ord som av någon anledning är på utdöende) så hälsades jag välkommen av två fagra receptionister och en vit Koenigsegg CCXF. Strax bredvid stod en McLaren Mercedes SLR och ett par Bentley Continental. Här återfanns även en rad Aston Martins som i vår kommer levereras till sina nya ägare. Jag såg ett par DB9, en DBS och en V8 Vantage. Alla dessa bilar är var och en imponerande i sitt detaljutförande, sina prestanda och sina prislappar, men det sammanlagda intrycket av dem är verkligt imponerande. Ändå var det något som saknades. Allting var lite för perfekt, på något vis.

Allt detta ändrades när jag nådde den innersta delen av lokalen, och en trappa med en pil märkt pre-owned. När jag tog trappan ner till källaren blev jag imponerad på riktigt. Synen som mötte mig var en klassisk bilhall, ett taskigt upplyst krypin med lågt i tak, murrig färgsättning, med speglar på väggarna och bilar inklämda lite som de passade. Men istället för hafsigt upputsade BMW, Volvo och några Fordar fanns här bara exotiska bilar; Ferrari, Aston, Porsche och Rolls-Royce. Och i och för sig två Fordar också; en GT och en Y-ford från 1932.
Jag gick runt och botaniserade en stund och kom faktiskt även åt att ta ett par smygbilder. Dessvärre blev de, p.g.a. min rädsla över att bli påkommen med att fotografera, ganska skakiga.

De tidigare omnämnda Fordarna. Y-forden var i ett fantastiskt patinerat originalskick och var nyligen såld. Bilderna gör inte GT:n rättvisa, den var långt mer vulgär i verkligheten.

Den ursprungliga anledningen till att jag åkte hit; en Porsche 912 med kort hjulbas. En bil som bäst beskrivs som "mysig" i sin mossgröna färg och sin klassiska brittiska registreringsskylt (tänk om vi kunde ha ett liknande skyltarrangemang i Sverige).

Något annat klassiskt brittiskt; en Aston Martin Voltante från 1989. Notera att framblinkersen är samma som på MGB!

Efter detta besök gick jag även till grannhandlarna; Audi, Mercedes och BMW, dock utan att hitta något intressant. Värt att nämna är att även Mercedes hade fagra receptionister. Dessa bemödade sig dock inte ens med att titta åt mitt håll när jag kom in, än mindre hälsa på mig. Det är kundbemötande det, att bara hälsa på folk som har råd. Eller i alla fall folk som ser ut att ha råd. Och om du har pengar men inte klär dig passande så har du intet här att skaffa.

2 kommentarer:

  1. Jag har intresserat mig för bilar hela livet men har faktiskt aldrig stött på uttrycket "klassiska brittiska registreringsskylar": Vad menas? /thomas

    SvaraRadera
  2. Det jag avser är den gamla typen av brittiska registreringsskyltar, med kromade bokstäver på svart bakgrund. Dessa skyltar nytillverkas fortfarande, men efter vad jag har förstått så krävs det att bilen som de ska monteras på har någon typ av klassikerstatus, alternativt att de är tillräckligt gamla för att ha haft denna typ av skyltar som nya. Överlag verkar de brittiska reglerna för skyltar vara ganska snåriga. Man kan ju där köpa attraktiva personliga skyltar till marknadspris (den hittills dyraste skylten som sålts var nog A1, som såldes till en shejk för runt 100 000 pund).
    Någon annan läsare som vet mer?

    SvaraRadera