onsdag 29 september 2010

Biltrafik – nästan fast i 80-talet

Varje år sedan jag fick nys om detta evenemang har jag haft för avsikt att åka till Träffpunkt 80, och varje gång har dessa planer gått i stöpet. Så dock inte i år! Ironiskt nog var det nära att jag inte skulle komma hem när det var dags att ge sig av, men mer om detta senare.
I förhand såg uppslutningen ut att bli en smula skral, dels med tanke på vädret, vilket spåddes bli ostadigt, dels med tanke på att träffen hölls på självaste valdagen. Bättre förutsättningar kan ett utomhusarrangemang ha. Men pessimisterna fick fel, antalet besökare såväl som utställare var stort och vädret förbättrades stadigt.

Här nedan har jag samlat ett antal bilder som får representera träffen så väl som åttiotalet i sin helhet. Träffens (och även årtiondets) pièce de résistance var utan tvekan de två vitlackerade italienska fullbloden; Ferrari Testarossa och Lamborghini Countach. Längst ner i detta inlägg återfinns en video som visar denna dynamiska duos hemfärd.

Annars var det variationen som var det roligaste med denna tilldragelse. Att bredvid dessa exotiska maskiner få se bilar som en gång för inte så värst länge sedan tillhörde stadsbilden, men som nu är borta och i allt för få fall saknade.

Och anledningen till att jag (och många med mig) höll på att få stanna kvar? Jo, nybilsparkeringens infart var förlagd högst upp i en gräsbevuxen backe som i och med de senaste dagarnas fuktiga väderlek blivit svår att ta sig upp för i någonting mindre kapabelt än en Range Rover. Lyckligtvis var utfarten belägen längst ner i backen varför min sorti, delvis med gravitationens hjälp, skedde smärtfritt. Jag är dock inte säker på att den modiga själ som parkerade sin Ferrari 365 i denna veritabla lerpöl hade samma tur med framkomligheten.

Den andliga anfadern till den fullkomligt bindgalna Clio V6; Renault 5 Turbo 2.

Tillbaka till framtiden med Citroën CX.

Tillbaka till forntiden med Trabant.

Lada i finare-än-nyskick, vilket på Ladaspråk betyder att dörrarna sitter fast ordenligt.

Allt blir bättre med turbo! Även en Mitsubishi Colt.

Modigt parkerat, får man säga.

Indiskret ankomst.

Citroën Visa - inte vacker när den kom och fortfarande inte vacker. Men numera gammelbilscharmig.

Porsche 911 Turbo LE. Högglanspolerade fuchsfälgar och testarossagälar i bakskärmarna får en att dra en lättnadens suck över att åttiotalet är slut.

Det enda däcksmönster som passar på en Countach; Pirelli Asimmetrico.

Golf I GTI med frontläpp som får den att se ut som en labrador en varm sommardag.

I jämförelse med dess granne så framstår Testarossans formspråk som tillbakahållet och förståndigt.

När tyskarna lossar på slipsen och gör något tokigt så blir resultatet detta; en fyrhjulsdriven bil i silver som pratar tyska när man slår till tändningen; Bitte die Bremse prüfen!

Svensk-italienska hemslöjdscoupéer med amerikansk garnityr; Volvo 780 och 262C Bertone.

Att åttiotalet var överflödet och överdrifternas årtionde har aldrig varit tydligare. Mer röd plysch än i en lyxbordell.

Något överflöd eller någon överdrift är det emellertid inte fråga om här. Fransk funkis. Smala däck är snyggt, och hör sen!

Kit-car? Icke; Lamborghiniinredning anno 1979.


Indiskret sorti. (Om du klickar på videon så har du minsann möjlighet att se den i såväl obeskuret som i högupplöst format.)

måndag 27 september 2010

Om garagefynd och amerikansk påhittighet

För ett par veckor sedan valde jag att lägga några timmar av min lediga dag på en tur ner till Haninge, för att (endast för skojs skull) titta på en bil. Efter en hel del trixande fick jag instruktioner om hur jag skulle ta mig till garaget där bilen i fråga stod. Men allt besvär var mödan värt när jag kom ner i garaget och såg vilka pärlor som där stod. Jag hann bara ta ett par snabba bilder på de mest intressanta; en Ferrari 330 GT 2+2 -66 och en Lancia Aurelia -55. Bland övriga bilar återfanns pärlor såsom Fiat 500 ”Topolino” (just denna bil kan ses i bakgrunden i en av bilderna på Ferrarin), Maserati Quattroporte, Mercedes 420 SE, Alfa Spider, några amerikanare och ett antal andra vagnar i till synes mycket gott skick.Åter till bilen till salu. Det rörde sig om en tidig Porsche 912, importerad från USA. Rejält rostig och med en typiskt amerikanskt grovhuggen modifikation för att få lite mer fart på bitarna. Man har helt sonika ersatt den 4-cylindriga boxermotorn med en Cheva 350-motor. Detta vederstyggliga tilltag är tyvärr inte helt ovanligt i Staterna. I mina ögon är det som att köpa en gammal Alfa GTV Bertonecoupe och riva ut twin cam-motorn för att ersätta den med en Volvo B20-klump.
Väghållningen i en Porsche med den kortare hjulbasen och ett par-tre hundra kilo gjutjärnsåtta i bakänden kan nog beskrivas som -diplomatiskt uttryckt- intressant.Om du har mer pengar än förstånd och har lust att betala alldeles för mycket pengar för en risig Porsche med livsfarliga vägegenskaper så finns det fortfarande möjlighet, annonsen återfinns här.

lördag 25 september 2010

Nyheter i biltrafiken

Jag var nyligen på blixtvisit i västkustens huvudstad. Där, hemma hos den tidigare omnämnde kusin Chrustjev, kom jag av en slump mig till att bläddra i ett nummer av -och detta är något som inte ofta inträffar- Dagens Industri. Som ni säkert begripit så bryr jag mig inte allt för mycket om nya bilar, men när jag läste följande nyhet så kunde jag helt enkelt inte hålla mig från att ta upp den i detta forum;

Den brittiska minibilstillverkaren Peel har återuppstått och kommer att nytillverka bilen som ännu idag är upptagen i Guinnes rekordbok som världens minsta serietillverkade bil; P50:n.
Med en prislapp på runt 140 000 kr så är den väl inte direkt billig jämfört med en modern småbil men med tanke på det värde ursprungliga P50:or betingar idag (runt miljonen enligt DI) så har du knappt råd att inte köpa en.

Här nedan återfinns ett klassiskt Top Gear-klipp, i vilket Jeremy Clarkson åker P50 till jobbet.

fredag 24 september 2010

Ett par britter i lilla London

För ungefär en månad sedan, under en resa till min tidigare hemstad och där på väg till krogen stötte jag på dessa två exempel på brittisk ingenjörskonst, en Lotus Elise S1 från 1996 och en Land Rover SIII från 1978. Det de har gemensamt är låg motoreffekt (120 hk från Lotusens Rover K-seriemotor och 63 hk från Landiens diesel) men där slutar likheterna. De är inte ens parkerade på samma sätt, då Land Rovern står helt lagligt uppställd.

För att travestera en krullhårig motorjournalist...

...we're back!

Ironiskt nog har besökarantalet under mitt uppehåll i bloggandet passerat både 1000 och 1200, vilket torde betyda att om jag ger attan i att blogga i fortsättningen så kommer jag snart ligga sjua på bloggtoppen. Men, eftersom den här bloggen inte handlar om att göra mig rik och berömd så byter jag läsare mot skrivande.