tisdag 25 oktober 2011

En mycket exklusiv Club

Det är dags för något exceptionellt ovanligt. Under de arton månader (varav tretton med läsare) som denna blogg har existerat så har jag presenterat såväl italienska fullblod som förädlade tyskar och brittiska adelsmän. Frågan är dock om det jag nu kommer ge er överglänser det mesta i form av exklusivitet. För visst är Ruf RT12 en rar fågel, men den står sig slätt mot detta fenomen i bilvärlden, något som många hört viskas om men få trott på och ännu färre sett i verkligheten. Mina damer och herrar, jag ger er:

En Opel Kadett -88 i det inte alls ovanliga Club-utförandet? Vad nu? Har den gode apotekarn fullkomligt förlorat förståndet? Nej, naturligtvis hade en Kadett E inte varit mycket att skriva hem om, om det inte varit för det faktum att den är helt rostfri. Inte en blemma, inte tillstymmelse till fläck. Inte ens kofångarna, som ju annars alltid är solblekt ljusgrå, har tappat sin ursprungliga lyster.

Förklaringen till detta hittar vi förstås hos Transportstyrelsen. En snabb koll avslöjar att bilen har haft tre ägare och tillryggalagt blott 7400 mil. Visserligen har dessa bilar s.k. kort kilometerräknare (som slår om efter 99 999 km), men det finns inte en chans i världen att denna gått längre än så. Jag hoppas innerligt att bilen även fortsättningsvis kommer att få leva en skyddad tillvaro, långt från vägsalt och långa mil. För så urbota tråkig som denna modellen av Kadett är så är sannolikheten att det finns två lika välskötta exemplar (för att citera vår utrikesminister) "asymptotiskt närmande sig noll". Och för att citera Sofia Arkelsten så kämpade moderaterna för lika rösträtt. Och mot apartheid. Och så ledde de upproret i Libyen. Och det i Ådalen.

torsdag 20 oktober 2011

För ovanlighetens skull

Som trogna läsare av denna blogg vet, så har jag en oförklarlig faiblesse för Porsche 924. Helst ska de vara av tidig modell, med små backspeglar och den fula tvåekrade ratten. Dock börjar det bli tunnsått med fina 924:or i originalskick, så när tillfälle ges får man slå till. Och hade jag bara haft plats så hade jag slagit till på denna finfina -76:a. Alla snikmodellens attribut återfinns här; de ovan nämnda backspeglarna, den fula ratten, tygklädseln.

Inte ens aluminiumfälgar har den första ägaren valt till, och vad än mer fascinerande är; Ingen av de efterföljande fyra ägarna (även om annonsen anger det totala antalet ägare till två) har heller monterat sådana. Istället har bilen betydligt förnuftigare tillval; bakrutetorkare och rejäla stänkskydd. Och det är ju det som är så kittlande; detta kan vara den minst glamourösa sportbilen i världen!

Enligt annons och transportstyrelse har den bara gått 5000 mil, men jag skulle tro att det i verkligheten står en etta framför. Den är obesiktigad sedan 2007, men går säkert att få igenom utan större mankemang. I alla fall i min fantasi. Som sagt, hade jag haft plats för en bil till så hade jag nog slagit till på den. Om den är så fin som den låter i annonsen (men är en bil någonsin det?) så är det värt att spara den som investering för framtiden. Jag har sagt det förr och jag säger det igen; Förr eller senare kommer 924:an att bli kult, och då kommer priserna gå upp. De får inte ligga på denna löjligt låga nivå mycket länge till, då tappar jag alldeles förtroendet för mänskligheten.

Bilder tagna från Blocket. Om du innehar upphovsrätten till någon av dem och motsätter dig publicering här, kontakta mig.

fredag 14 oktober 2011

Ladufynd (kom igen, vilken rubrik skulle jag annars sätta?)

Det är alltid roligt att röra sig mellan ytterligheterna, så efter några inlägg med nya och glamourösa bilar (OK, Wartburgen undantaget) är det nu dags efter vad som mycket väl kan vara världens minst glamourösa bil; befriad från extravagant krom och imperialistiska aluminiumfälgar.

Ja visst är det en Lada, närmare bestämt en 2104, vilket är kombimodellen av 2101 2105. Men vilken årsmodell kan det vara? 1978? 1983? Nej, det är inte ens i närheten. Denna skönhet rullade av bandet i Тольятти (Toljatti) så sent som 1995.

I grund och botten, och även på ytan, så är detta en Fiat 124. Tillverkaren AvtoVAZ valde dock att anpassa den efter sovjetiska förhållanden. Motorn byttes mot en egen konstruktion med överliggande kamaxel, de bakre skivbromsarna byttes mot vad som kan vara bilvärldens snyggaste trumbromsar och alla plåtdelar gjordes någon halvcentimeter tjockare.

Detta exemplar är inne på sin tredje ägare och har enligt transportstyrelsen tillryggalagt runt 4 000 (även om det i verkligheten förmodligen är 14 000) mil. Under huven hittar man den i sammanhanget oerhört moderna 1,7-litersmotorn med såväl katalysator som insprutning.

Det är inte bara bromsarna som är snygga på denna bil, utan hela bilen är tack vare sitt italienska påbrå en elegant skapelse. Och trots att det sovjetiska påbråt döljer det mesta av elegansen så är gamla och nyare Lador några av mina favoriter. Jag antar att en kort periods ägande av en gammal Lada skulle bota denna vanföreställning. Vissa bilar är bättre i fantasin.

tisdag 11 oktober 2011

Säsongsavslutning i biltrafiken

Så var sommaren, och därigenom även bilsäsongen, till ända. Men den avslutades inte på ett snabbt och omärkligt, utan tvärtom på ett utdraget och ganska märkbart sätt.
I slutet av september var vi ett antal hängivna fantaster av ett specifikt bilmärke (gissa vilket) som träffades inne i centrala Stockholm för den årligt återkommande Il Caffè Midnight Run. Enkelt uttryckt går det ut på att, efter en snabb espresso, köra igenom stans relativt folktomma gator på sant rebelliskt manér. Att ligga i karavan tillsammans med sex andra klassiska Porschar, många av dem dessutom med extra högljudda avgassystem, gav en barnsligt fånig tillfredsställelse.

I fredags var det dags för den oundvikliga sista turen för säsongen. I brist på tid och fantasi så valde jag att köra till jobbet. Såväl dit- som hemvägen bjöd på solsken genom höstliga lövverk och regnvåt vägbana - vackert så det förslog. För att ni ska få en bild av vilken naturskön väg jag har till jobbet så filmade jag en kort sträcka (om än med telefonen vänd åt fel håll):



Slutligen hann jag med ett byte av olja och filter. Medan bilen var upphissad i OKQ8:s gör-det-självhall passade jag även på att plocka bort de sista resterna av kablarna till huvudströmbrytaren. Den glada amatör som kopplade in denna hade helt enkelt dragit en kabel från minuspolen på startmotorn fram till mittkonsollen och sedan tillbaka till minuspolen igen. Den tidigare ägaren hade säkert sina kvaliteter, men någon bilelektriker var han inte.
Därefter rullades bilen in i garaget, batteriet kopplades från och underhållsladdaren kopplades på. Nu får den stå tills i vår, och när den då plockas fram har den minsann hunnit bli veteranbil!

söndag 9 oktober 2011

Rapport från Frankfurtmässan, del 3

Vi har kommit fram till den sista delen i reportageserien om Frankfurtmässan: den så kallade slasken. Här hamnar allt material som inte passar in någon annanstans, som t.ex. det som beskriver antalet besökare i Mercedes monter:

Eller ett ironiskt namn på en sabbad Smart:

Eller jämförande bilder mellan vad som är smaklöst (fronten på Mercedes GL) och rakt igenom vulgärt (Carlssons tolkning av samma bil):

Eller en retorisk fråga om hur motorstarka vanliga bilar kan bli, följt av en bild på Brabus G V12 med 800 hk och en toppfart på 270 km/tim:

Eller en slumpmässig bild på en fullvuxen karl i lederhosen:

Eller något om en firma som specialiserat sig på att montera moderna motorer från Mercedes AMG-division i klassiska Mercedesbilar:

Som sagt, det är svårt att hitta någon gemensam nämnare till kvarstoden av materialet. Jag hoppas att ni har överseende med det spretande innehållet.

fredag 7 oktober 2011

Rapport från Frankfurtmässan, del 2

Att Kina sakta men säkert annekterar räddar världens biltillverkare från konkurs kommer knappast som en överraskning, inte heller att de har ett stort antal egna biltillverkare. På Frankfurtmässan 2007 var den stora snackisen huruvida China Automobile stulit designen från BMWs X5 (det hade de!) och Toyotas RAV4 (det hade de också!). Dock är allt nu glömt och förlåtet eftersom vår främsta svenska stolthet Volvo är i kinesiska händer och vår andra svenska stolthet Saab verkar kunna gå samma öde till mötes.
Kinesisk bilindustri är alltså förmodligen den starkaste i världen, så varför spenderar de inte mer än fyrtio spänn på montrar och konceptbilar? Kanske är det en medveten strategi för att invagga omvärlden i falsk säkerhet, eller kanske de känner att de inte har något att bevisa. Hur som helst är det svårt att inte dra på smilbanden när Changan smäller upp denna informationsskylt framför en bil i Papier-maché?

Oljeförbrukning på 0,69 l/mil? Inte ens min gamla Porsche drar så mycket olja!

Här har ni eländet framifrån...

...och bakifrån. Designen är typiskt kinesisk; snodd rakt av från BMW X3.

Changans monter tillhörde ändå de mer påkostade; vissa andra biltillverkade tycktes verkligen inte anstränga sig alls:

För att uppväga en smula måste jag konstatera att kineserna inte är de enda som bygger bilar med vänsterhanden. Lancia tillverkade en gång i tiden några av de vackraste och mest intressanta bilarna i världen. Sedan gick det utför, och de började bygga pråliga Fiatmodeller. Sedan gick det utför ännu mer, och numera bygger de pråliga Chryslermodeller.

Chrysler Sebring, a.k.a. Lancia Flavia.

Chrysler 300C, a.k.a. Lancia Thema.

Tysk stilstudie - 3.

I mitt förra inlägg beskrev jag trenden att ha krigsärrade tävlingsbilar i montern, och nu ger jag er två trender till.
Trenden med matta lacker har vuxit från att bara handla om svart till att innefatta hela paletten. Mercedes hade t.ex. ett antal vita och grå demobilar, samt en illgul SLS med något slags ekosladd hängande ut, samtliga matta. Det som gör matt lack till en god idé är att bilens kurvor konstigt nog framhävs bättre när ljuset inte reflekteras. Case in point - TechArt GT Street RS:

Den andra trenden har jag varit inne och nosat på; det är sportbilar med elsladdar hängandes ut från dem. Denna trend får illustreras av en bild på en Artega elektro-sport-någonting:

En av världsnyheterna på mässan var Fiats nya Panda, en föga intressant bil. Något mer intressant var att de hade ställt upp en Panda av första generation för att uppmärksamma det, och det mest intressanta av allt var att de valt att ställa upp en Panda 30, snikmodellernas snikmodell! Ett djärvt men klokt val, eftersom Pandan ska vara just det; billig och praktisk. Den nya Pandan ser ungefär ut som den utgående modellen, så jag väljer att ge er en bild på originalet istället.
På så vis avslutar jag detta inlägg på samma sätt som det förra (och de flesta innan det); med en bild på en gammal bil.

söndag 2 oktober 2011

Rapport från Frankfurtmässan, del 1

Att skriva ett sammandrag över Internationale Automobil-Ausstellung i Frankfurt är totalt meningslöst, av den enkla anledning att mässan är så enorm. För att den som inte har varit där ska få ett hum om vilka arealer som täcks in så ger jag er en bild:

Detta är en översiktsbild över en av totalt sju hallar, och ytan som disponeras av Toyota (mitt i hallen) är drygt 2 000 kvadratmeter. Förutom dessa sju hallar så finns det ett stort utomhusområde, samt en hel extrabyggnad där Audi huserar. Eller för att ge en annan bild; vi promenerade omkring på mässan i nästan tio timmar och hann inte se allt. Så att försöka ge en heltäckande rapportering är inte bara allt för tidskrävande, det är också tråkigt för er att läsa. Alltså gör jag några korta nedslag på olika ställen.
Nå, så låt oss börja!

Volvo hade en ovanligt stor monter där dragplåstret hette V60 plug-in hybrid. Tänk er en V60 med en sladd hängandes ut från framskärmen. Bilen här är ett koncept med det urtöntiga namnet You. Min gissning är att detta kommer bli nästa S80.

Någon utbrast att designen är helt ny, men mig lurar ni inte. Linjen på motorhuven är ju tagen rakt av från PV444. Ändå kul att se att man kan spåra det berömda DNA:t...
Förresten, i framtiden kommer man inte kunna få sin Volvo med något annat än en fyrcylindrig motor. Toppmodellerna kommer istället utgöras av hybrider. Det ni!

Några andra som satsar på hybridteknik är amerikanerna. Cadillacs sätt att rädda världen på skiljer sig dock något från alla andras (jag har markerat de viktigaste uppgifterna):

Bara 1,1 liter milen i snittförbrukning! Man får passa sig så inte den globala uppvärmningen vänds allt för fort så att vi får en ny istid på halsen! Stilla er, GM!

Tysk stilstudie - 1.

"A new SUV genre that will expand your horizons". Vilka är nu detta som utlovar sådana framsteg i utvecklingen? VW? Audi? Lexus?

Nä. Ssang Yong. Och det där är ingen ny typ av SUV. Det är en pickup med maxihytt.

Inredningen domineras av exklusiva materi...nähänä, inte det heller. Klocka från 1984.

Typsnittet på växelväljaren kommer från samma år som digitalklockan...uppfanns.

Tysk gastronomi. Korv på snurra.

Alla med självaktning som rapporterar från bilmässor (eller andra typer av mässor för den delen) måste ägna några rader åt att spåra trender. Jag spårade upp många krigsärrade tävlingsbilar i montrarna. Här en Peugeot Le Mans-racer.

Minis bidrag: den nya Countryman i rallyskrud.

Den mest krigsärrade återfanns dock hos Porsche; en GT3R stilriktigt lagad med svart gaffatejp.

Tysk stilstudie - 2.

En stor monter upptogs av bilar från min favorittid; förr. Här en Wartburg Tourist (ironiskt namn på en östtysk bil) i Ambulansmundering (ironiskt uppdrag för en ganska kort bil) och med texten "Snabb medicinsk hjälp" på sidan (ironisk text på en mycket långsam bil).

Det går nog i alla fall snabbare än att låta den skadade krypa till sjukhuset själv.

Detta får avsluta dagens rapport, men jag har mer att bjuda på, vänta ni bara!