onsdag 20 juni 2012

Utan brådska



På samma parkering som jag hittade Fiat femtonhundran hittade jag ett par veckor senare denna välanvända Toyota Corolla. Trogna läsare av denna blogg kanske minns att jag under min Norgeperiod, d.v.s. för två år sedan, hittade en likadan bil i vad som skulle kunna vara samma färg som denna. Den norska Corollan var dock en sedan och i betydligt bättre skick än denna kombi.


Årsmodellen är 1976 vilket betyder att det är en tredje generationens Corolla vi ser här, eller på Toyotaspråk E30. Fast om vi ska vara riktigt petnoga så gör kombikarossen att det blir en E36. Den är svensksåld, med sju ägare och faktiskt är det på två dagar när 36-årsdagen för dess första registrering.


Denna parkeringsplats ligger mycket nära mitt hem, så jag passerar ofta denna bil. Den tycks användas, men jag är ganska säker på att jag inte såg den i vintras. Kanske har ägaren insett att den passar bäst som sommarbil, långt från saltade vägar och andra hemskheter.


Framdrivningen sköts av en 53 hästkrafter stark radfyra på 1,2 liter, vilket faktiskt var det enda motoralternativet som den Europeiska marknaden erbjöds. Som jämförelse finns den senaste Aurisen i två bensin-, två diesel- och en hybridversion. Frågan om valfrihet alltid är av godo eller bara skapar onödig ångest låter jag någon annan grubbla över. Och tid att grubbla lär man få här, för fort går det nog inte.

söndag 17 juni 2012

Lock, stock and barrel

Jag önskar bara helt snabbt dela med mig av en bild som visar hur mitt oljepåfyllningslock såg ut innan det byttes. Efter många års trogen tjänst i ett utrymme som utsätts för mycket kondens såg det ut som bilden visar. Jämför med det nya locket så förstår ni hur illa det var ställt. Eftersom oljefiltret på 911:an sitter på retursidan betyder detta att oljan filtreras först när den gått igenom motorn. Detta är bra såtillvida att metallspån och annat som fångas upp av oljan inne i motorn fastnar i filtret, men dåligt såtillvida att smuts och bôs som ramlat ner i oljan via påfyllningen, som t.ex. flagor från ett rostigt lock, riskerar att transporteras in i motorn med ökat slitage och elände som följd. Nu hade jag innan bytet gått över det gamla lockets insida med stålborste, för att få bort eventuella rostflagor, men det känns ändå mycket bättre nu när jag vet att lockets insida är lika skinande blankt som utsidan. Billigt var det också, knappt hundra bagis.

torsdag 14 juni 2012

Ett glädjande besked

För ett tag sedan fick jag en förfrågan från en läsare om registreringsnumret på Escortkombin som jag skrev om för tre månader sedan. Han var nämligen intresserad av att köpa den för att renovera upp den. Jag hoppas verkligen han får möjlighet att gjuta nytt liv i denna ovanliga laståsna (och att han delar med sig av berättelsen)!

söndag 10 juni 2012

Om levnadsglada raggare och en deprimerande gnällspik

Mittuppslaget i gårdagens DN Stockholm upptogs av ett reportage om den traditionsenliga raggarrundan som sista fredagen varje månad går i centrala stan: 
Några sidor längre fram balanserades detta välskrivna reportage på ett fint sätt upp av följande insändare: 
"Det motorburna buset?" På allvar? Och jag som trodde att det var raggarna som var fast i femtiotalet! Personligen anser jag att om man väljer att bosätta sig mitt i Sveriges största stad så får man finna sig i att dela sitt närområde med andra människor, såväl med liknande intressen som en själv (gnälla på folk, tycka det var bättre förr, skriva ilskna insändare) som andra. Vidare får jag känslan av att herr Lars Anders Karlberg inte nödvändigtvis frågat övriga hyresgäster på Sveavägen 115 om lov innan han skrev under insändaren. Så om du söker medhåll och sympati, herr Karlberg, så får du leta vidare. För mig får du ingetdera av. 

fredag 8 juni 2012

Vulgärt, men snabbt avklarat

Idag lovar jag att inte ta för mycket av er tid i anspråk. Därför bjuder jag på tre och en halv snabb bilspottning, och en lite långsammare. De snabba är förresten det i dubbel bemärkelse, eftersom bilderna är tagna i fart på motorvägen. Nå, låtom oss börja från början.


Snabb bilspottning nummer ett av tre: Gemballa Biturbo GT550. För den som tycker att en vanlig Porsche Cayenne Turbo inte är tillräckligt snabb, törstig, dyr, ful eller vulgär. Får vem som helst som kör den att se ut som en rysk massmördare. Endast med i detta inlägg för att jag ska kunna raljera.

Snabb bilspottning nummer två av tre: MGA -59. Svensksåld och med endast sju ägare. Får vem som helst som kör den att se ut som en femtiofemårig skäggig gubbe. Långt framför MGA:n syns den halva bilspottningen: en Sunbeam Alpine.

Snabb bilspottning nummer tre av tre (men vit Porsche nummer två): 911 Targa -77. Får vem som helst som kör den att se ut som jag. Stackare.

Långsam bilspottning nummer ett av ett: Cadillac Eldorado -73. Inte svensksåld, men har varit i svensk trafik sedan 1978. Nu inne på sin 26:e ägare, men jag undrar just vem den första var. Den som i slutet av sjuttiotalet importerade 5,7 meter röd cabriolet med 8,2 liter motor kan inte ha varit rädd för att sticka ut en smula från mängden.

Numera ser den lite bedagad ut, med illasittande sufflett, rost och med de (säkerligen mycket tunga) dörrarna dåligt inpassade mot karossen.

Den är ändå anmärkningsvärt original, bortsett från en fruktansvärd kedjeratt som lyckligtvis bara skymtar på dessa bilder.

Storleken ställer bevisligen till problem ibland, som på parkeringar. Och överallt annars.

Sådär, nu var jag klar för den här gången, trevlig helg! Ut och grilla med er nu!

tisdag 5 juni 2012

Det förnuftiga valet


Efter några Porscheosande inlägg är det dags att runda av bloggens smaker med lite franska kryddor. I helgen träffade jag nämligen min bror som stolt visade upp sitt senast inköpta fortskaffningsmedel. Man skulle kunna tro att han, som nybliven far med tjugo tusenlappar brännandes i näven, skulle satsa på något förståndigt. En tio-femton år gammal kombi, t.ex. Men icke. Han väljer istället att införskaffa en Renault 16 från 1969. Ett modigt beslut som jag förstås helhjärtat stödjer, och ett beslut som jag önskar att jag själv skulle våga ta om situationen skulle infinna sig (jag är tveksam). Bilen köptes av dess andra ägare som haft den ända sedan 1971!

Nå, nu till själva bilen. Den är i ett perfekt skick för en sommarbruksbil, ingen synlig rost men med fin patina. Växellådan med rattspak är skrapfri och distinkt i sina lägen. Fjädringen typiskt fransk, mjuk och mycket bekväm. En annan fördel med just detta exemplar är att motorn bytts ut till den starkare TS-varianten om 75 hk. Trots fyra fullvuxna i bilen när jag provkörde så kändes den inte mycket slöare än en modern småbil. Det gick att hänga med i trafikrytmen, även om det inte blev speciellt njutbart i farter över 90 km/tim. 80 verkade vara en bra marschfart.
Det som står på min brors att göra-lista är närmast montering av rullbälten istället för de nu monterade fasta bältena. Klokt, inte minst ur säkerhets-, men även ur bekvämlighetssynpunkt. Att släppa handbromsen, modell krycka, med bältet på var nämligen ingen barnlek, upptäckte jag. Mycket armsträckande blev det.
Detta är det jag har skrivit om så många gånger, idén om att ha en intressant bil som transportmedel snarare än en förståndig silvergrå kombi. Eller är det verkligen det förståndiga valet? En bil som bara kommer förlora i värde, som har en massa elektronik som bara väntar på att få börja krångla och som inte är till någon glädje för någon, allra minst för dig själv? 
Kanske är bilen vi ser här ett mycket förståndigare val? Bilen som gör varje resa till en händelse, som glädjer dig och din omvärld och som kan lagas med en tvåtumsspik och lite eltejp om det skulle behövas? Jag hoppas att jag någon gång kan uppbringa modet att följa min brors exempel och köpa en vettigare bil. Tills dess att jag gör det så önskar jag honom lycka till med nyförvärvet!