Anyone for english?

Här nedan kommer jag presentera två typiskt brittiska bilar. Typiskt brittiska eftersom dessa modeller har förändrats ytterst lite under väldigt många år. Hade nedanstående bilar varit personer (istället för endast personligheter), inbillar jag mig att de hade varit äldre lorder, iklädda tweed och ständigt lätt salongsberusade.
Världen har förändrats, men dessa bilar har inte insett det, eller så låtsas de inte om det. Long live H.R.H. the Queen and the Empire!

Vi börjar med ett märke som fortfarande lever i yttersta välmåga, trots obefintlig produktutveckling de senaste sextio åren; Morgan. Det krävs en britt för att år 2010 sälja en bil med chassi av askträ, rullandes på ekerfälgar. Och det helt utan marknadsföring! Hemligheten bakom är förstås trogna kunder. Elaka tungor (däribland min egen) ställer sig dock frågan om återväxten i leden är speciellt stor.
Richard Hammond (från Top Gear) är f.ö. ett stort fan av Morgan.
På en bensinmack i Göteborg fann jag en annan engelsman, En Rolls-Royce Corniche Drophead. Detta är även detta ett märke som inte behöver göra reklam för sig, tack vare det stora antalet ambassadörer för märket, i form av amerikanska rappare. De har ju som bekant ovanan att förstöra den legendariska komforten genom att montera fyrtioåttatumsfälgar och enorma ljudsystem. I mina ögon är det så här en RR skall avnjutas; standard med fälgar av normal diameter och däck med omodernt hög profil.Och för er som har undrat så kan jag avslöja att även om jag ser ut som tjugosex, så gömmer sig i mitt inre en femtioårig man med helskägg som då och då glimtar fram.