En ganska trist dag i slutet av oktober såg jag dessa pärlor stå parkerade på en inhägnad industritomt. Två bilar med sjuttiotalet som enda gemensamma nämnare. En är en stor bruksbil, den andra en liten sportvagn. En är amerikan, en italienare. Och så vidare, och så vidare.
Vi med förmåga att knyta ihop fyra bokstäver till ett ord ser direkt att lastbilen är av märke Ford. Årsmodellen är 1974 och antalet ägare 21. Trots detta, och trots att den haft körförbud sedan 1992 ser den vid en snabb anblick förvånansvärt frisk ut.
Den andra sjuttiotalisten är egentligen ingen sjuttiotalist alls, utan en Fiat av 1980 års modell. Modellbeteckningen doftar av robotar och agentfilmer; X1/9. Att det är en senare modell ses enkelt på de klumpiga stötfångarna som (förstås) skulle se till att modellen kunde säljas på den viktiga USA-marknaden.
X1/9 var som modell långlivad; den tillverkades mellan 1972 och 1989, först av Fiat och sedan av Bertone. Som bil var den dock inte speciellt långlivad då de flesta exemplaren rostade bort redan på vägen från fabriken ut till kund. Bilen här ser emellertid ut att ha klarat sig ganska bra från att oxideras.
Både till form och rostvillighet påminner denna modell om en annan av mina sjuttiotalsfavoriter; VW-Porsche 914. Receptet är detsamma in i minsta detalj; liten tvåsitsig kaross, targatak, mittmotor, låg motorstyrka och god väghållning.
Vi med förmåga att knyta ihop fyra bokstäver till ett ord ser direkt att lastbilen är av märke Ford. Årsmodellen är 1974 och antalet ägare 21. Trots detta, och trots att den haft körförbud sedan 1992 ser den vid en snabb anblick förvånansvärt frisk ut.
Den andra sjuttiotalisten är egentligen ingen sjuttiotalist alls, utan en Fiat av 1980 års modell. Modellbeteckningen doftar av robotar och agentfilmer; X1/9. Att det är en senare modell ses enkelt på de klumpiga stötfångarna som (förstås) skulle se till att modellen kunde säljas på den viktiga USA-marknaden.
X1/9 var som modell långlivad; den tillverkades mellan 1972 och 1989, först av Fiat och sedan av Bertone. Som bil var den dock inte speciellt långlivad då de flesta exemplaren rostade bort redan på vägen från fabriken ut till kund. Bilen här ser emellertid ut att ha klarat sig ganska bra från att oxideras.
Både till form och rostvillighet påminner denna modell om en annan av mina sjuttiotalsfavoriter; VW-Porsche 914. Receptet är detsamma in i minsta detalj; liten tvåsitsig kaross, targatak, mittmotor, låg motorstyrka och god väghållning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar