Idag firar bloggen Biltrafik 1-årsjubileum. Då, den första april 2010, handlade inlägget om åttiotalsbilar på gatan i den norska staden där jag då bodde. Idag, den första april 2011, handlar inlägget om en åttiotalsbil på gatan i den svenska staden där jag då bodde. Intet nytt under solen, således.
Denna Toyota Corolla kombi från 1984 stod parkerad strax bredvid en av Göteborgs spårvägars vagnhallar. Här ser man tydligt hur mycket bilarna har växt under de senaste decennierna, när man jämför med den Yaris av första generation som står bredvid. Corollans litenhet är påtaglig i jämförelse med "små"-bilen Yaris.
Under lång tid tyckte jag japanska bilar var ointressanta och själlösa, byggda helt utan känsla. Detta synsätt kom dock att ändras hösten 2009, i och med en resa till landet i fråga. Där slog det mig att jag helt enkelt inte förstått filosofin bakom. Det japanska samhället präglas som ni säkert vet av effektivitet. Dock är det inte vilken effektivitet som helst, utan en mycket effektiv effektivitet. Låt mig utveckla; Den japanska effektiviteten är inte som den tyska, där allting är kraftigt överdimensionerat för att klara av oändligt lång tids användning. Japanerna har dragit det hela ett varv till. De vet att ett föremål, t.ex. en bil, inte används oändligt lång tid. Alltså har man fastställt hur lång tid en bil normalt sett brukas, för att sedan dimensionera de ingående komponenterna utifrån detta. Således är inte japanska bilar -i brist på bättre svenskt uttryck- overengineered, utan snarare adequately engineered.
Härigenom reflekterar japanska bilar en nationell filosofi lika mycket som tyska, franska eller brittiska bilar gör. Det var bara jag som inte förstått vadi den filosofin bestod, och det var en mycket intressant lärdom att dra.
Det kanske också är på sin plats med en länk till det första inlägg som publicerades på biltrafik.blogspot.com för exakt ett år sedan: Den återfinns här.
Dessutom råkade ettårsjubileet sammanfalla med att den femtusende besökaren hittade in hit. Double whammy!
Denna Toyota Corolla kombi från 1984 stod parkerad strax bredvid en av Göteborgs spårvägars vagnhallar. Här ser man tydligt hur mycket bilarna har växt under de senaste decennierna, när man jämför med den Yaris av första generation som står bredvid. Corollans litenhet är påtaglig i jämförelse med "små"-bilen Yaris.
Under lång tid tyckte jag japanska bilar var ointressanta och själlösa, byggda helt utan känsla. Detta synsätt kom dock att ändras hösten 2009, i och med en resa till landet i fråga. Där slog det mig att jag helt enkelt inte förstått filosofin bakom. Det japanska samhället präglas som ni säkert vet av effektivitet. Dock är det inte vilken effektivitet som helst, utan en mycket effektiv effektivitet. Låt mig utveckla; Den japanska effektiviteten är inte som den tyska, där allting är kraftigt överdimensionerat för att klara av oändligt lång tids användning. Japanerna har dragit det hela ett varv till. De vet att ett föremål, t.ex. en bil, inte används oändligt lång tid. Alltså har man fastställt hur lång tid en bil normalt sett brukas, för att sedan dimensionera de ingående komponenterna utifrån detta. Således är inte japanska bilar -i brist på bättre svenskt uttryck- overengineered, utan snarare adequately engineered.Härigenom reflekterar japanska bilar en nationell filosofi lika mycket som tyska, franska eller brittiska bilar gör. Det var bara jag som inte förstått vadi den filosofin bestod, och det var en mycket intressant lärdom att dra.
Det kanske också är på sin plats med en länk till det första inlägg som publicerades på biltrafik.blogspot.com för exakt ett år sedan: Den återfinns här.
Dessutom råkade ettårsjubileet sammanfalla med att den femtusende besökaren hittade in hit. Double whammy!
Inlägg
Grattis! Rutinerad 1-åring må jag säga!
SvaraRaderaTack för det!
SvaraRaderaGrattis och grattis! Det är inte bara intressant och kul innehåll på bloggen, du är dessutom en duktig skribent. Jag fortsätter läsa till tvåårsdagen!
SvaraRaderaTack, tack och tack!
SvaraRaderaSå jag har dig som trogen läsare ett år till, sedan slutar du följa bloggen?
Precis! Eller njä, det var inte så jag menade. Jag läser kanske i två år till...
SvaraRaderaGrattis, i efterskott!
SvaraRadera