Kolonialmaktens fortsatta inflytande

Jag har i flera år undrat var alla Peugeot 505 tog vägen. För tio-femton år sedan verkade det i varje gathörn stå en fransos med ilsken uppsyn, men som genom ett trollslag försvann de allihop. Så gissa om jag blev uppspelt när jag för några veckor sedan fick se en 505 GRI stå parkerad vid Odenplan i Stockholm. Jag blev faktiskt så uppspelt att jag inte kunde hålla kameran still, vilket resulterade i att den ena bilden blev oskarp.

Bilen med det helt igenom logiska modellnamnet 505 presenterades som 1979 års modell, där den ersatte 504:an. Liksom sin föregångare blev Peugeot 505 snabbt en populär bil i Afrika, tack vare sin stryktålighet och sin effektiva fjädring, som effektivt utjämnade de undermåliga vägarnas värsta potthål. Även 505:an kom, liksom 504:an, att tillverkas på licens i Nigeria.
Även vid lanseringen i Europa prisades den fina väghållningen. The monthly car review konstaterade även att askfatet var lagom stort, men olyckligt placerat direkt bakom växelspaken. Det räknades som viktig konsumentinformation på den tiden.

Tillverkningen fortgick fram till 1992, då tillverkningen i Frankrike lades ner. Licenstillverkningen fortsatte dock på olika håll i världen fram till 1997. Intressant är att 504:an tillverkades på licens ända fram till 2005!
Bilen här är av årsmodell 1990. Att den är nyare än 1985 avslöjas av bakljusens utseende, där tidigare modeller hade stående blinkers. Epitetet GRI betyder 4-cylindrig bensinmotor på 2 liter och 116 hk. Bilen är inne på ägare nummer nio, och ser ganska medfaren ut. Vi ska komma ihåg att det rör sig om ett fordon som inbjuder till hårt arbete. Dock verkar rosten än så länge hålla sig borta.

Som jag tidigare avslöjat så hade vi på flygklubben som jag var medlem i en gammal Mercedes 200D, vilket var den första bilen jag körde. Men vi hade även en 505 GRD Break, vilken jag också körde. Alltså ligger även 505:an mig varmt om hjärtat.