söndag 3 april 2011

Min otrendiga oas

Ett av mina favoritområden i Göteborg är Sandarna i utkanten av Majorna, vilket slapp genomgå modernisering under åttiotalets bygghysteri. Således domineras stadsbilden fortfarande av de gamla funkishyreshusen från trettiotalet, vilka är vackert slitna utan att för den skull vara nergångna.
Att promenera omkring här på ofta folktomma gator, ett stenkast från den mera livliga Mariaplan, är som balsam för en stressad själ.

Ofta känns det ganska overkligt att gå i dessa välbevarade miljöer, lite grann som att vara förflyttad tillbaks i tiden. Inte till trettiotalet, men till sent sjuttio-tidigt åttiotal. Man förflyttas till en tid då Majorna inte var ett trendigt tillhåll för unga småbarnsfamiljer, utan en klassisk arbetarstadsdel. Och inte sällan stöter man på bilar som förstärker denna känsla. Som här; en 1966 års VW 1300 i ett skick som matchar husen runt omkring.

På många sätt liknar denna bil Taunusen som jag skrev om för exakt en vecka sedan. De fem ägarna har tagit väl hand om bilen för att den har kunnat överleva i 45 år, men den är fortfarande i första hand ett transportmedel. Dessutom har Folkvagnen samma tidstypiska, gula dimljus som Forden. Följaktligen kunde jag inte låta bli att ge även den här bilden ett åldrat utseende:

Om ni är i Göteborg och intresserar er för den här typen av miljöer; Missa inte Sandarna. Än så länge har det sluppit undan den värsta trendhysterin, men dess tid rinner snabbt ut.
Enklaste sättet att ta sig dit är att ta spårvagn 9 mot Kungssten eller 11 mot Saltholmen och kliva av vid Sannaplan.

3 kommentarer:

  1. Fint skrivet om en go del av Götet!

    SvaraRadera
  2. Efter ditt resetips gjorde jag som jag brukar göra, nämligen ge mig ut på en virtuell vandring i Google Maps! Mycket trevligt. Och jo då, folkvagnen stod på samma plats även där!

    SvaraRadera