När jag var liten hade vi en röd Passat -76, av den märkliga modellen som såg ut att vara en tredörrars halvkombi men i själva verket var en tvådörrars sedan. Den gjorde mig gruvligt åksjuk, denna Passat. Jag slår vad om att om jag någon gång skulle känna lukten av svart, solvarm Volkswagengalon så skulle jag förflyttas några och tjugo år tillbaks i tiden och bli lätt illamående.
Men trots dessa traumatiska minnen av att tvinga pappa att stanna för att jag ville ut och kräkas, följt av våndan när det var dags att stiga in i den högsommarsvettiga bilen igen, så ligger denna modell mig fortfarande varmt om hjärtat. För så är det väl alltid? Oavsett hur dåligt man mått, hur mycket man har svettats och hur mycket man har gråtit över att vara tvungen att trots detta ändå sätta sig i baksätet, så är ens barndomsminnen alltid ljusa.
I veckan bjöds jag på en nostalgitripp, då jag fick syn på just en sådan Passat som vi hade. Inte i rött, men väl i en annan av sjuttiotalets färger; grön.
Jag har tidigare konstaterat att den återhållna, strikta designen som är så representativ för detta årtionde på ett bra sätt balanseras upp av den allt annat än återhållna färgskalan som samtidigt var på modet. Det här är ett lysande exempel. Ett annat lysande exempel var när vår Passat, efter närkontakt med en lyktstolpe, fick två varmt solgula framskärmar.
Men trots dessa traumatiska minnen av att tvinga pappa att stanna för att jag ville ut och kräkas, följt av våndan när det var dags att stiga in i den högsommarsvettiga bilen igen, så ligger denna modell mig fortfarande varmt om hjärtat. För så är det väl alltid? Oavsett hur dåligt man mått, hur mycket man har svettats och hur mycket man har gråtit över att vara tvungen att trots detta ändå sätta sig i baksätet, så är ens barndomsminnen alltid ljusa.
I veckan bjöds jag på en nostalgitripp, då jag fick syn på just en sådan Passat som vi hade. Inte i rött, men väl i en annan av sjuttiotalets färger; grön.Jag har tidigare konstaterat att den återhållna, strikta designen som är så representativ för detta årtionde på ett bra sätt balanseras upp av den allt annat än återhållna färgskalan som samtidigt var på modet. Det här är ett lysande exempel. Ett annat lysande exempel var när vår Passat, efter närkontakt med en lyktstolpe, fick två varmt solgula framskärmar.
Inlägg
Vi hade Saab 96 när jag var liten. I baksätet sitter man lågt, tätt och det är svårt att se ut genom rutorna. För mig ledde inte detta till åksjuka utan istället ständiga konflikter med min storasyster. Det hade säkert blivit så även i en annan bil men det blev lättare så att syrran inkräktade på mitt personliga reviret i det smala baksätet. När jag var tio inhandlades en Saab 99 vilket gjorde det lite rymligare där bak, det var ju en "bredaxlad svensk". Samtidigt hade vi barn mognat något. Lite i alla fall.
SvaraRadera