Idag ger jag er en av de minst glamourösa modellerna från Mercedes, sida vid sida med en av de mest glamourösa modellerna från samma tillverkare. Det de har gemensamt är att de stod parkerade i samma område i Göteborg samt att de är av samma årgång som jag; -83.
Låt oss börja i botten av högen, i leran. Här, där tvingas folk arbeta för brödfödan, passar arbetsfordonet 307D in. En välanvänd lastbil, som med blott 72 hk från sin dieselmotor får slita hund för att orka dra de tunga lass som krävs av den.
Jag vet att jag hela tiden tjatar om patinerat originalskick, men om jag fick välja en bil som skulle beskriva vad det innebär så skulle denna absolut vara en kandidat: Lite, men inte allt för rostig, något bucklig och matt i lacken men med originalnavkapslarna kvar.
Bilen privatimporterades hit 2007 och jag inbillar mig att denna modell, med flak med lämmar inte är helt vanlig i Sverige, åtminstone har inte jag sett så många (om någon).
I andra änden av spektrumet hittar vi överklassen; den guldfärgade 230CE:n. Den har knappast fått göra ett hederligt handtag i hela sitt liv, utan mest stått parkerad utanför allehanda dyra hotell, som det på vars parkering denna bild togs. Dock har dess ålder nu börjat synas en smula, varför den skulle må bra av lite nip/tuck på någon avskild schweizisk klinik.
Här har vi ytterligare ett exempel på de sobra åttiotalsfärgerna som jag skrev om häromdagen. Denna bil är svensksåld och verkar ha levt ett ganska lugnt liv, som det anstår en medlem av aristokratin. Under sin levnad har den bara haft 4 tidigare ägare och tillryggalagt knappt 12 000 mil. Eftersom jag alltid har varit svag för Mercedes 70- och 80-talscoupéer så skulle jag gärna ha denna bil i mitt garage. Kombinationen tvådörrars Mercedes och ljusbrun inredning får mig att drömma om långresor till Moseldalen och övernattning på vingårdar.
Låt oss börja i botten av högen, i leran. Här, där tvingas folk arbeta för brödfödan, passar arbetsfordonet 307D in. En välanvänd lastbil, som med blott 72 hk från sin dieselmotor får slita hund för att orka dra de tunga lass som krävs av den.
Jag vet att jag hela tiden tjatar om patinerat originalskick, men om jag fick välja en bil som skulle beskriva vad det innebär så skulle denna absolut vara en kandidat: Lite, men inte allt för rostig, något bucklig och matt i lacken men med originalnavkapslarna kvar.Bilen privatimporterades hit 2007 och jag inbillar mig att denna modell, med flak med lämmar inte är helt vanlig i Sverige, åtminstone har inte jag sett så många (om någon).
I andra änden av spektrumet hittar vi överklassen; den guldfärgade 230CE:n. Den har knappast fått göra ett hederligt handtag i hela sitt liv, utan mest stått parkerad utanför allehanda dyra hotell, som det på vars parkering denna bild togs. Dock har dess ålder nu börjat synas en smula, varför den skulle må bra av lite nip/tuck på någon avskild schweizisk klinik.
Här har vi ytterligare ett exempel på de sobra åttiotalsfärgerna som jag skrev om häromdagen. Denna bil är svensksåld och verkar ha levt ett ganska lugnt liv, som det anstår en medlem av aristokratin. Under sin levnad har den bara haft 4 tidigare ägare och tillryggalagt knappt 12 000 mil. Eftersom jag alltid har varit svag för Mercedes 70- och 80-talscoupéer så skulle jag gärna ha denna bil i mitt garage. Kombinationen tvådörrars Mercedes och ljusbrun inredning får mig att drömma om långresor till Moseldalen och övernattning på vingårdar.
Inlägg
Ja jag har inte heller sett ett sånt där stort flak tidigare. Jag hittade ett gäng såna här Mercedes T1, som jag lärt mig att de heter, i glassbilsutförande i en bilspaning men uppmärksammade dem inte då. Det kanske jag borde ha gjort?
SvaraRaderaDen där ljusgröna kulören är snygg. Jag har en guldfärgad 230CE i en spaning. Det är kanske en mer omtvistad kulör smakmässigt, men jag gillar den!
Om jag ska vara helt ärlig så var det nog just flaket (och i viss mån navkapslarna) som gjorde att jag reagerade.
SvaraRaderaVissa färger passar bara på vissa bilar; t.ex. fungerar guldmetallic bra på den återhållna C123:an, men på t.ex. en Ferrari så blir det obeskrivligt vulgärt.
Svart, å andra sidan, fungerar på alla bilar, utan undantag.
Kul också att den har ställt sig bredvid en annan coupé. Har för mig att du har exempel på flera sådana "tillfälligheter".
SvaraRaderaDet kanske är ett uttryck för den mänskliga önskan att vara del av en grupp? Om man ser en liknande bil som den man själv kör så är det kanske ganska naturligt att man ställer sig bredvid?
SvaraRaderaNu vet jag i och för sig inte hur lik en C70 är en nästan 30 år gammal Merca, men i alla fall, det skulle kunna vara så...