torsdag 3 mars 2011

I islossningens spår I: Snikmodellens revansch

Solens strålar har nu på allvar börjat värma vårt frusna hörn av världen och sakta men säkert krymper snöhögarna som återfinns här och var i vår närhet. Under dessa återfinns oftast just ingenting, men emellanåt framkommer det att de i flera månader har agerat kamouflage åt något intressant. Som t.ex. en Porsche 924:

För 28 år sedan lämnades nyckeln över till bilens stolta första ägare. Nu står den, halvt bortglömd, i ett hörn av den trettonde ägarens trädgård. Som instegsmodell har den förmodligen levt ett ganska hårt liv; ett hastigt värderas har gjort den till lovligt byte för unga förmågor och varje ägarbyte har ytterligare påskyndat dess förfall.

924:an var aldrig den tuffaste Porschen; de flesta av delarna kom från Audi och VW och den var inte speciellt snabb, ens med sjuttiotalets mått mätt. Just däri ligger dess styrka idag; Det är en bil att tycka lite synd om, en bil att förbarma sig över. Förflyter bara tillräckligt lång tid så får snikmodellerna alltid sin revansch. Det har hänt med 912 och 914 och det händer just nu med 924. Vem vet, tids nog kanske det händer med Boxster också.

2 kommentarer:

  1. Snikmodeller är onekligen trevliga, men jag tycker nog Boxster inte känns särskilt snikig, ens när den kom. Hade den haft en motor från en folkvagnsbuss, kanske...

    Men, som du skriver, "tids nog kanske".

    SvaraRadera
  2. Nej, jag håller med om att Porsches verkliga snikmodeller är 914 och 924. Men låt oss inte glömma 912, som faktiskt inte hade några fler delar lånade från VW än vad 911 hade. Dess motor var ju boxerfyran från 356SC.

    Tro mig, om tjugo år kommer en tidig Boxster med 2,5-litersmotorn på 204 hk vara kult!

    SvaraRadera