tisdag 8 mars 2011

I islossningens spår III: En djävla skithög

Som jag tidigare har berättat om så är fotograferandet av vissa bilar (och då i synnerhet risiga amerikanare) förknippat med en viss olustkänsla. Oftast så är det ju bara hjärnspöken, men i det här fallet vete fåglarna. Inte bara för att denna risiga amerikanare är just en risig amerikanare, utan för att någon har prytt den med ett antal klistermärken vars budskap är allt annat än otydligt. Här återfinns rester av gamla klassiker såsom "Sjöbo - ett föredöme", "If you value your life as much as I value this car - back off!" och den gamla godingen "Indianerna stoppade inte invandringen - nu bor dom i reservat". Här får man helt enkelt med all önskvärd tydlighet förklarat för sig att ägaren är en osedvanligt osympatisk typ. Visserligen behöver det inte vara den nuvarande ägaren som fäst märkena, men eftersom de fortfarande syns så har ju han eller hon i alla fall inte gjort tillräckligt för att få bort dem.

Nå, det är ju inte bilens fel att den är eller har varit ägd av någon vars föräldrar var kusiner, så låt oss nu istället fokusera på Forden. Det är en svensksåld Fairlane -66, obesiktigad sedan 1995 och med 22 ägare. Med fyra mer eller mindre tomma däck och helt täckt av damm så är skicket sådant att bilen mycket väl kan ha stått på samma plats i femton år. Den är bestyckad med den minsta V8-motorn som gick att utrusta sin Fairlane med, en maskin på 289 kubiktum (4,7 l) och ca 200 hk.

Numera står den alltså och förfaller i en carport i en förort, med en uppsyn lika deprimerande som de politiska åsikter som basuneras ut från klistermärkena på bakrutan. Så något regelrätt vårtecken är detta egentligen inte, eftersom bilen förmodligen kommer stå där den står även nästa vinter. Och vintern efter det. Och efter det.

5 kommentarer:

  1. Det finns mycket kul med ha gamla bilar som hobby. Personer med de åsikter som den här bilens dekaler ger uttryck för finns väl överallt i samhället och därmed inom alla hobbies. Jag har dock en gnagande känsla att det är vanligare inom bilhobbyn. Jag åker t ex på veteranbilsmarknader ibland och där finns alltid minst ett ställe som säljer dekaler och t-shirts med dessa budskap. Jag förvånas över att ingen reagerar, samtidigt som jag inte heller gör något annat än själv knyter handen i fickan, suckar och mumlar nåt om "idioter". Jag antar att hobbyn befolkas av en stor del män boende på landsbygden, en grupp som också är överrepresenterade bland väljarna till de partier som saluför dekalåsikterna. Det kanske är en så enkel förklaring, vilket känns både bra och en smula beklämmande. Vi lever i ett fritt land så självklart får man uttrycka sina åsikter, men ibland undrar jag om man inte borde ta tillvara denna rättighet för att vädra en annan åsikt. Jag kan ju skriva något om kvinnosynen inom vår hobby också, men jag väljer att inte göra det. Åtminstone inte nu.

    Och ja just ja, de är snygga de där 60-talsfordarna...

    SvaraRadera
  2. Jag tror att du har rätt. Kanske framförallt inom de "folkligare" falangerna av bilhobbyn (läs raggare) så ser man ju faktiskt den här typen av budskap emellanåt, tillsammans med andra attribut, t.ex. konfederationsflaggor, vilka kan associeras med liknande åsikter. Jag menar inte nödvändigtvis att andra bilintresserade är bättre, bara att det inom vissa delar av bilhobbyn verkar finnas en mer utbredd acceptans till dessa förkastliga synsätt.
    Vad gäller kvinnosynen så får jag återkomma i frågan, jag skriver ihop någonting när jag känner mig extra rabiat.

    SvaraRadera
  3. Haha, gör det! Det ska bli kul att läsa!

    SvaraRadera
  4. Kul inlägg! Jag drar vissa paralleller till mitt eget inlägg i höstas om raggarbilen på Östermalm. I det fallet kan man iofs ana att klistermärkenas budskap andas viss ironi...

    http://bensinhuvud.se/2010/10/14/hjalp-mig-att-forsta/

    Finns det någon här som vet mer om den mossbeväxta Monte Carlon?

    SvaraRadera
  5. Jag kan tyvärr inte hjälpa dig med Monte Carlon, men ett kul fynd ändå!

    SvaraRadera