måndag 5 april 2010

Om miljömedvetenhet kontra dumhet


Om man letar efter en bil som på allvar slösar på jordens resurser och förpestar vår miljö lite extra så finns det ett alldeles utmärkt alternativ från Toyota; "miljö-" bilen Prius.
För er som inte känner till denna vederstyggliga skapelse så är det i grund och botten en vanlig bil med en vanlig bensinmotor (om än en mikroskopiskt liten sådan). Dock har Toyota valt att i tillägg till denna motor ha en elektrisk dito. För att driva denna var man tvungen att fylla bagageutrymmet med litiumjonbatterier. Under normal körning kan alltså bilen drivas antingen av enbart elmotorn, el- och bensinmotorn i kombination (under acceleration) eller så driver bensinmotorn bilen samtidigt som batterierna laddas. Allt sker automatiskt och hjälper till att hålla nere bränsleförbrukningen. I sanning en miljövänlig bil.
Bortsett från att det inte är en miljövänlig bil.

Alla ni som någon gång lyft en bärbar dator eller en mobiltelefon där batteriet varit urplockat vet att batteriet utgör en betydande del av totalvikten. Inte ens Toyotas team av -i sanning briljanta- ingenjörer har lyckats upphäva fysikens lagar, varför en Prius väger ungefär 200 kg mer än motsvarande VW Golf. Oavsett om du vill göra en bil som är rolig att köra, snabb eller miljövänlig så är det vikt du vill göra dig av med, inte lägga på.
Toyota hävdar att en Prius ska nöja sig med 0,38 liter per mil vid blandad körning, vilket onekligen låter imponerande, men jag har hittills inte sett en enda provkörning där de lyckats komma i närheten av dessa siffror, som då i stället legat kring 0,42-0,44 liter per mil. Den snålaste dieselgolfen har samma angivna förbrukning som en Prius, utan batteridrift.

Att proppa en bil full av batterier innebär också att dessa förr eller senare måste bytas ut mot nya (Toyota lämnar 5 års/10 000 mils garanti för tillverkningsfel, men så vitt jag förstår ingen garanti för livslängden). Litiumet till batterierna utvinns till stor del i Sydamerika, även om Kina anses ha stora resurser av litium, framför allt i området i och kring Tibet (anar vi etiska grubblerier?). De gamla batterierna måste så klart också tas om hand. Inget av detta medför, som vi alla förstår, någon som helst påverkan på naturen.

Så vad ska man då köra, om man vill vara en äkta miljövän? Om man prompt måste ha en ny bil, så är väl egentligen diesel- eller gasdrift att föredra. Dock innebär ju själva tillverkningen av bilen en påfrestan på miljön. Så nedan har jag listat ett antal bilar som gör dig till en äkta miljökämpe:

Mercedes W123
Detta praktexempel på tysk ingenjörskonst tillverkades mellan 1976-85 och var precis så kassaskåpssäker som den ser ut. Inga direkta typfel, inte ens särskilt rostbenägen tack vare sin tjocka plåt.
Volvo 240
Den svenska motsvarigheten till Mercedesen ovan. En evighetsmaskin så länge man håller rosten borta. Kan med lätthet gå över 50 000 mil.
Porsche 924
Om du inte behöver baksäte, varför släpa runt på ett då? Inte den snabbaste Porschen som gjorts, utan snarare en av de långsammare (dock bör det tilläggas att prestanda är i paritet med en Prius). Tack vare att den till stor del består av VW- och Audidelar är denna Porsche t.o.m ekonomisk. Börjar gå upp i värde, en fin kostar mellan 15-30 000. Se upp för rost! De är visserligen helgalvade, men har rosten väl fått fäste knaprar den glatt i sig plåten ändå.

All pictures taken off the Internet. Own the copyright to any of them? Contact me.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar