I inlägget om
gubbilar ställde jag bilder av två 142:or mot varandra, båda två tagna i Falköping under samma helg, men där slutade likheterna. Nu är det dags för en repris, i och med att jag idag presenterar bilder av ännu en Opelkombi (Caravan på Opelspråk) tagna i min forna hemstad, men denna gång rör det sig om en Rekord -82 i till synes gott skick. Bilderna togs utanför Falbygdens Ost, ostlagret med specialiteter som Morfars Brännvinsost och 1878, och där jag som sextonåring inledde min bana som förvärvsarbetande.
Åter till bilen. Den har haft fyra ägare och enligt Transportstyrelsen tillryggalagt 5300 mil. Eftersom Opel länge envisades med kort kilometerräknare drar jag slutsatsen att det skall vara en etta eller rentav en tvåa framför. De snygga plåtfälgarna i aluminiumimitation och med snobbringar är original och skänker ekipaget en viss flärd. Överlag så var bildesign lättare innan krocksäkerhet blev ett ledord, i och med att man kunde göra stolparna tunna och glasytorna stora. För visst är den ganska snygg i all sin kantighet?
För den som är hugad spekulant på en Rekord så finns på Blocket en lågmilad -86:a i den där blåa färgen som tycktes pryda nästan alla Rekord, och det till vrakpriset 8500 kr. Annonsen hittar ni
här.
I inlägget om gubbilar ställde jag bilder av två 142:or mot varandra, båda två tagna i Falköping under samma helg, men där slutade likheterna. Nu är det dags för en repris, i och med att jag idag presenterar bilder av ännu en Opelkombi (Caravan på Opelspråk) tagna i min forna hemstad, men denna gång rör det sig om en Rekord -82 i till synes gott skick. Bilderna togs utanför Falbygdens Ost, ostlagret med specialiteter som Morfars Brännvinsost och 1878, och där jag som sextonåring inledde min bana som förvärvsarbetande.
Åter till bilen. Den har haft fyra ägare och enligt Transportstyrelsen tillryggalagt 5300 mil. Eftersom Opel länge envisades med kort kilometerräknare drar jag slutsatsen att det skall vara en etta eller rentav en tvåa framför. De snygga plåtfälgarna i aluminiumimitation och med snobbringar är original och skänker ekipaget en viss flärd. Överlag så var bildesign lättare innan krocksäkerhet blev ett ledord, i och med att man kunde göra stolparna tunna och glasytorna stora. För visst är den ganska snygg i all sin kantighet?
För den som är hugad spekulant på en Rekord så finns på Blocket en lågmilad -86:a i den där blåa färgen som tycktes pryda nästan alla Rekord, och det till vrakpriset 8500 kr. Annonsen hittar ni här.
Inlägg
Vilket fynd! En tjusig vagn! Trots att det är en Opel får jag lite "Doktorn kan komma"-känsla när jag ser den här. Eftersom det var så länge sen jag såg en fin Rekord E är det snarare som systerbilen Holden Commodore jag minns den från någon australisk TV-serie.
SvaraRaderaEtt minne jag dock har är när jag gick på gymnasiet och en gång åkte i baksätet på en klasskompis föräldrars tvådörrars Rekord E i någon slags orangebrun kulör. Det var efter en fest och det var varmt både utom- och inombords så jag skulle öppna en av bakrutorna. Det skulle jag inte ha gjort då hel rutan lossnade och föll ut! Som tur var stod bilen still på en gräsmatta vid tillfället så rutan höll...
Ja, designen förde även mina tankar till Australien. Bakpartiet har lite amerikansk touch också, tycker jag.
RaderaKul historia! Ni fick ju i alla fall mycket effektivare ventilation tack vare detta lilla missöde...
I sanning ett välkommet inlägg - dessa vagnar "växer inte på träd" nu för tiden...
SvaraRaderaTack ska du ha! Nej, Oplar från tidigt åttiotal hör inte till dussinbilarna, men i Falköping verkar de dugga tätt!
RaderaAjajaj, en Opeldesign av det fantasilösa slaget... D-rekorden är mycket snyggare, med grill som lutar åt "rätt" håll! Först trodde jag att det här var en D-kadett, vid en flyktig titt.
SvaraRaderaFantasilös kanske, men inte direkt ful. Men jag håller med om att Rekord D är betydligt tuffare!
Radera