Eskapism i gulgrönt och blått

I dessa tider av ovisshet, med knackigt ekonomiskt läge, ett Saabmuseum vars inventarier riskerar att spridas för vinden och en ynkrygg till sjökapten som grundstöter sitt fartyg i ett försök att imponera för att sedan, likt råttan, fly fältet, så behöver man en fast punkt. Man behöver sällskap av en trotjänare, någon som är lugn, sansad och trygg i sig själv. Cue Mercedes W123. Jag har tidigare (här, här, här och här) på olika sätt visat på modellens förträfflighet, och jag kommer nu ännu en gång att lovsjunga den. För i dessa tider så behöver man som sagt ibland något oföränderligt att hålla fast vid, ett slags snuttefilt om man så vill. Och det är just det W123:an är för mig, en snuttefilt. Så nu, kära vänner, ger jag er en möjlighet att under ett par minuter glömma världens hemskheter.

Denna 240D är av årsmodell 1977, har haft åtta tidigare ägare och har tillryggalagt drygt 30 000 mil. Kort sagt; många kriser av olika slag har passerat under dess livstid.

Dessa har dock inte förtagit dess majestätiska, rakryggade hållning, även om hjulsidorna från Biltema och solskyddsfilmen från samma ställe måhända har gjort det.

Denna 280TE från 1984 importerades 2003 av samma person som nu äger den. 38 000 mil, navkapslar i plåt och total avsaknad av solskyddsfilm - som det ska vara.

Så, nu har vi tillsammans slagit ihjäl lite tid. Nu återgår vi till grubblerierna om tillståndet i världen.