Återbesöket del 1: Mek- och tvätthallen

När jag, inför mitt återinträde i bloggosfären, började föra över och kategorisera bilderna på gatufynd från min telefon så slog det mig att ganska många av dem var tagna på samma ställen där jag tidigare hittat andra intressanta bilar. Alltså är det nu dags för en ny följetong här på bloggen; Återbesöket. Helt enkelt går det ut på att jag presenterar en bilspotting från ett ställe som tidigare har figurerat här. Vi kickar igång med ett ställe som är på gränsen till fusk, men som ändå är ganska trivsamt; Gör Det Själv-hallen på min favoritmack. Denna mack har jag tidigare lovsjungit då de även inhyser en regelrätt bilverkstad, men nu är det som sagt mek- och tvätthallen som är scen för händelserna.

Första gången den figurerade här var i november 2011. Då berättade jag om tillfället då min bil mötte en boxermotoriserad, luftkyld själsfrände i form av en fantastisk Citroën GS. Denna gång handlar det om mer klassiska linjer och drömmar om wind-in-the-hair motoring och the open road.

Tanken var att jag bara skulle smita in, så snabbt som möjligt blaska av Saaben och sedan ge mig hemåt igen när jag svängde in på en ledig tvättplats. Det var dock innan jag höjde blicken och fick syn på vad som stod på de båda lyftarna:

Inte en, utan två klassiska roadsters: en Chevrolet Corvette och en Morgan. Med dessa i bakgrunden tog biltvätten betydligt längre tid än planerat. Att Morgan:en (vad blir egentligen Morgan i bestämd form?) åkte efter en stund snabbade bara marginellt upp rengörandet, och mitt långsamma arbete avstannade helt då jag och Corvetteägaren hamnade i samspråk.

De som kan sina Corvetter, och även en del som inte gör det, känner igen denna kaross som en C2:a. I mina ögon är detta den mest lyckade designen, men en vit C2 roadster som leksaksbil i barndomen kanske har gjort mig partisk.

Detta exemplar är av den första årsmodellen, 1963 och importerades till Sverige 1986. Den har även viss proveniens, då den förra ägaren var en känd svensk riskkapitalist med smak för att rädda Saabmuseum.

Motorn var bytt till en 350 kubiktum (5,7 liter) stor V8. Intressant var att den inte mullrade så mycket som man kunde förvänta sig, tvärt om var ljudet ganska väl dämpat. Åtminstone på tomgång, kanske jag skall tillägga eftersom jag inte hade nöjet att höra den i rörelse. Något säger mig att senare årsmodeller med tillvalen big block-motor (6,5 och senare 7,0 liter) och side-pipes inte var fullt så tystlåtna.

Det är inte så konstigt att detta är min favoritmack - en känsla av nostalgi tack vare en ganska stor reservdelsavdelning och egen verkstad och med kunder med bilar som dessa!

Sittandes på huk, snett framför eller snett bakom så förstår man var namnet Sting Ray kom ifrån. Eller?

Klassiska American Racing-fälgar är snygga, men de ursprungliga turbinfälgarna är nog ändå strået vassare enligt mig.

Vilket av fynden som är min favorit? Det avslöjar jag längre fram, fast jag tror nog att trogna läsare kan gissa sig till svaret. Tills dess får ni gärna skriva i kommentarsfältet vilket ni själva föredrar - franskt sjuttiotal eller amerikanskt sextiotal?

Pråligt tanklock.

 Favoritmack eller ej så finns det vissa saker som aldrig kommer ändras - som att en tvätthall är immig och har dålig belysning vilket gör att bilder som tas med mobiltelefon där inne inte blir bra.