If it's not broken, fix it!

I ett inlägg från ungefär ett år sedan presenterade jag en stor silverfärgad Citroën, parkerad på en av Göteborgs gator. Och för att hålla traditionen vid liv presenterar jag ännu en, parkerad på en av stadens många andra gator. Förra gången gällde inlägget en DS, denna gång dess efterföljare.

Citroën CX lanserades 1974, vilket betydde att CX och DS såldes parallellt under några månader. Ungefär samtidigt som lanseringen fick dock Citroën slut på pengar, vilket gjorde att motortypen som planerades till CX:en, en treskivig wankel, fick slopas. Eftersom modellen redan från början planerats för denna motortyp fick man inte plats med något annat än en fyrcylindrig radmotor.
Pengabristen gjorde till slut att Citroën tvingades gå samman med Peugeot.

I gatulyktornas ljus får bilen en lätt ondskefull framtoning. Visst passar miljön bilen helt perfekt?

Den första generationens CX tillverkades fram till 1985 och kännetecknas som så ofta av mer utanpåliggande kofångare. Hastighetsmätaren utgjordes av en roterande trumma snarare än en konventionell mätare, ungefär som en badrumsvåg. Känns det förresten igen? Man erbjuder en lösning på ett problem ingen någonsin har haft. Denna var dock svår att läsa av och ersattes till 1986 års modell av en helt vanlig hastighetsmätare. Man erbjöd alltså en lösning på lösningen på problemet som ingen hade men som i sig visade sig vara ett problem. Bilen här är en -87:a och alltså av andra generation.

Något som ni säkert kan hålla med om är irriterande ibland är att blinkersen går tillbaka innan man har hunnit svänga. Säg att man t.ex. ska göra en vänstersväng på en väg som har en fil för just vänstersvängar. Då signalerar man vänster och byter fil varvid körriktningsvisaren återgår till utgångsläget, trots att man ännu inte har svängt. Till CX:en löste Citroëns eminenta ingenjörer problemet genom att man helt enkelt tog bort blinkersens automatiska återgång. Så från att ha haft en funktion som är lite irriterande ibland så fick man en funktion som var irriterande hela tiden. Visserligen en lösning på ett reellt problem, men kanske ingen vidare bra sådan.

Jag vill minnas att CX var en ganska vanlig bil när jag växte upp under åttiotalets senare hälft. Dessvärre verkar inte så många finnas kvar idag. Bilen här är svensksåld och har hunnit med elva ägare och tjugotusen mil under åren.

Länge har Citroën byggt ganska tråkiga bilar, den enda spännande modellen utgjordes länge av C6 (vilken ju ärvde CX:ens konkava bakruta). Glädjande nog verkar man vara på väg tillbaka till sina milt sagt egensinniga rötter. Se t.ex. på deras senaste tillskott till modellpaletten; DS5, där man till och med har kopierat det klassiska sjuttiotalsmönstret till stoppningen. I mina ögon ett helt riktigt beslut, för (för att citera en cittra)...