Italiensk plåtschlagare*

De gånger som ett blogginlägg har handlat om en amerikansk bil så är den inte sällan av märke Plymouth. Idag är det dags för ännu en: Denna Volare -77 stod (lämpligt nog) parkerad utanför en hamburgerrestaurang ett stenkast från mitt pörte. Normalt sett brukar den här typen av bilar inte väcka mitt intresse nämnvärt, men något hos just detta exemplar talade till mig. 

Först trodde jag att det var vardagligheten hos bilen som gjorde att min blick drogs till den, men med tanke på hur mycket krom och prål som pryder den så är jag tveksam. Sedan tänkte jag att det kanske har att göra med att den påminner om civilbilen alla poliser åker omkring i i samtliga åttiotalsfilmer (men kanske framförallt dödligt vapen). Och så småningom undrade jag om det inte var p.g.a. att bilen, ehuru inte vardaglig, ändå är i originalutförande. Och nog kan det te sig så, vid en snabb anblick. Men om man skärskådar bilderna något så börjar man upptäcka detaljer som plyschtärningarna i backspegeln, dekalen på bakrutan och de mycket fula eftermarknads-V8-emblemen på framskärmarna. Så frågan kvarstår; vad i hela friden var det jag såg (och ser) hos denna lätt bedagade USA-pråm? Som så ofta så misstänker jag att sanningen ligger någonstans mitt emellan. I denna miljö så är det lätt att få på sig amerikanska glasögon, och med sådana sett så är den lika uppseendeväckande som en Volvo 745. Just därför passade den för 25-30 år sedan utmärkt som civilpolisbil. Och kisar man så ser man inte ens eftermarknadstillbehören. 

Plymouth Volare och dess syskon Dodge Aspen lanserades 1975 som -76 års modeller. De ersatte då Dodge Dart, Plymouth Valiant och Plymouth Duster, även om dessa tillverkades parallellt under det första året. Karossalternativen bestod av en tvådörrars kupé, en fyrdörrars sedan och även en stationsvagn. Framdrivning sköttes av antingen en 3,7-liters rak sexa eller en av två V8-alternativ på antingen 5,2 eller 5,9 liter. Vi får hoppas att bilen på bilderna har något av de sistnämnda alternativen under huven, annars blir V8-emblemen inte bara fula utan även löjeväckande. 

*Nej, denna bil har ingenting med Italien att göra. Dock betyder namnet, Volare, ungefär "att sväva" på italienska, och som av en händelse är Volare även titeln på en gammal schlager. Och bilar är oftast i plåt. Många bäckar små och långsökt var ordet!

En katt på Ulva

För lite drygt en vecka sedan bestämde jag mig för att besöka Ulva kvarn, nordost om Uppsala. Där anordnas varje tisdag under sommarhalvåret träffar för motorburna unga och inte längre så unga, så jag satte mig i Porschen och styrde kosan norrut. Dessutom gav denna utflykt mig tillfälle att känna på hur växellådan fungerade med ny olja. Eftersom tiden var en smula knapp företogs uppfärden i lagom autobahntempo längs E4:an.

Vid ankomsten blev jag ombedd att parkera på den nedre av de två uppställningsplatserna, eftersom en karavan Mercedes just gjorde sig klara för avfärd från den övre. Jag accepterade, och undrade samtidigt varför funktionären hade ställt frågan på ett så försynt sätt. När jag rullade ner mot min anvisade plats klarnade bilden. Överallt stod amerikanare. Jag hade helt enkelt blivit hänvisad till raggarparkeringen. Sällan har väl uttrycket "en katt bland hermeliner" tett sig mer passande.

Jag tröstade mig med att min bil i varje fall skulle komma att tilldra sig en del uppmärksamhet bara genom att sticka ut från mängden och parkerade på lämplig plats. Därefter lämnade jag de nedre regionerna för att istället beskåda bilar av sådant slag som ligger mer i mitt intresse.

P.g.a. avståndet mellan hemmet och Uppsala anlände jag litet för sent, såtillvida att folk redan hade börjat lämna området. Men jag fick i alla fall taget några bilder med min mobilkamera, frukterna av vilket finns att beskåda här nedan:

Ett och annat guldkorn fanns det även bland amerikanarna - som denna Chevrolet Apache -58. Fantastiskt fin, även om jag ställer mig tveksam till att de var så här fina ens som nya.

En bil som verkligen inte uppvisade något insmickrande finputs var denna Fiat 124 Abarth. Äkta Abarth eller ej, den formligen osade racing.

Peugeot 304 -75, Fiat 1100 -60 och i bakgrunden Peugeot 404 Familiale. Alla goda ting är tre.

En 38 år gammal Fiat 127 i detta skick borde inte ens finnas, så undermåligt rostskyddade som de var.

Blått eller rött? MGA eller MGB? Svulstiga linjer eller stramt återhållna? Om du kan övertala båda ägarna att sälja så är valet ditt.

Volvo 144 i taximundering. P.g.a. suboptimal kamerautrustning är det svårt att tyda skylten på taket, men det är i alla fall reklam för Domus som säljer hushållsrullar för 3:95. Bara att sätta sig i bilen och dra iväg till 1971, med andra ord.

Ett annat, om möjligt än mer övertydligt fall av katt bland hermeliner.

Vy över "min" parkeringsplats. Min bil syns till höger i bild, delvis skymd av några blad. En Ford Mustang notchback såg minst skräckinjagande ut att parkera bredvid.

Överlag var Porschebeståndet ganska magert. Jag stod för en tredjedel och på denna bild syns övriga två. Ärtiga färger!

På hemvägen fick jag ett infall och svängde av motorvägen, för att istället ta mig hem längs kurviga, mindre vägar. Kvällen var liksom för perfekt för att inte avslutas med det.

Hur den nya växellådsoljan verkade? Utflykten om totalt tjugo mil gjorde att allting fick en chans att "sätta sig" och när jag var hemma igen så skrapade det inte ens vid nedväxling till tvåan. Som sagt, en perfekt kväll.

Åter hoppfull

Nu är så ordningen återställd, i och med att den lokala bilverkstaden lyckades med det jag misslyckades med - ett vanligt enkelt byte av växellådsolja. Och det var inte en dag för tidigt, oljan som (knappt) rann ur avtappningshålet kunde närmast liknas vid en gråbrun sirapsliknande sörja. Förmodligen kommer jag byta olja ganska snart igen för att få bort alla rester av den gamla.

Jag har inte hunnit köra bilen längre än ett par kilometer, så jag kan inte riktigt uttala mig om hur lådan känns, men jag kan i alla fall konstatera att växlingarna till tvåan, vilka tidigare fick göras mycket försiktigt för att undvika skrap, nu kunde göras snabbare.

Som seden föreskriver presenterar jag nu en bild på den runddragna oljepluggen.

Nu slog det mig att verkstaden som utförde arbetet är av en sådan sort som egentligen inte borde finnas nuförtiden; den är nämligen inhyst i en bensinstation. Tänk Roy och Rogers mack så förstår ni. På samma sätt borde inte apoteket där jag nu arbetar finnas nuförtiden; det är nämligen helgstängt. Måhända är Åkersberga ett ställe som tiden sprungit ifrån - sådana ställen är sympatiska.

Hopp och förtvivlan

Igår tog jag mig tid att byta växellådsolja och montera hasplåten som skyddar styrväxeln och bensinpumpen. Eller åtminstone var detta planen. Dessvärre visade sig oljepåfyllningspluggen alldeles ha rostat fast och mina försök att få väck den resulterade bara i runddragning (känns det igen?). Problemet är att, till skillnad från motorpluggen, så är pluggarna till växellådan av typen insexskalle, varför en rörtång inte kan rädda mig. Tro mig, jag har prövat! Så mitt hopp står nu till att lämna in bilen till en verkstad som förhoppningsvis, med hjälp av acetylenlåga och/eller en påsvetsad mutter, kan besegra fanskapet.

Positivt var i alla fall att fästanordningarna som håller hasplåten lossnade utan problem. Jag gissar att föregående ägare varit förutseende och bytt dessa mot rostfria vid ett tidigare tillfälle. Vis av tidigare erfarenheter tog jag dock det säkra före det osäkra och fäste plåten med nya rostfria skruvar och muttrar.

Nå, inom en snar framtid hoppas jag i alla fall kunna återkomma med positiva nyheter i oljepluggsfrågan.

Jag avslutar med en bild av mitt senaste Traderafynd - jag har äntligen fått tag på en originalbroschyr! 36 sidor fyrfärgstryck och tysk text, och fyra sidor särtryckt teknisk specifikation i svartvitt - manna för en stressad själ!

Den är dock inte för precis rätt årsmodell, utan från 1981, men ingenting skiljer mellan 1981 och -82 års modeller (jag är t.o.m. osäker på om det fanns en sådan broschyr för -82:orna).

Utan brådska

På samma parkering som jag hittade Fiat femtonhundran hittade jag ett par veckor senare denna välanvända Toyota Corolla. Trogna läsare av denna blogg kanske minns att jag under min Norgeperiod, d.v.s. för två år sedan, hittade en likadan bil i vad som skulle kunna vara samma färg som denna. Den norska Corollan var dock en sedan och i betydligt bättre skick än denna kombi.

Årsmodellen är 1976 vilket betyder att det är en tredje generationens Corolla vi ser här, eller på Toyotaspråk E30. Fast om vi ska vara riktigt petnoga så gör kombikarossen att det blir en E36. Den är svensksåld, med sju ägare och faktiskt är det på två dagar när 36-årsdagen för dess första registrering.

Denna parkeringsplats ligger mycket nära mitt hem, så jag passerar ofta denna bil. Den tycks användas, men jag är ganska säker på att jag inte såg den i vintras. Kanske har ägaren insett att den passar bäst som sommarbil, långt från saltade vägar och andra hemskheter.

Framdrivningen sköts av en 53 hästkrafter stark radfyra på 1,2 liter, vilket faktiskt var det enda motoralternativet som den Europeiska marknaden erbjöds. Som jämförelse finns den senaste Aurisen i två bensin-, två diesel- och en hybridversion. Frågan om valfrihet alltid är av godo eller bara skapar onödig ångest låter jag någon annan grubbla över. Och tid att grubbla lär man få här, för fort går det nog inte.

Lock, stock and barrel

Jag önskar bara helt snabbt dela med mig av en bild som visar hur mitt oljepåfyllningslock såg ut innan det byttes. Efter många års trogen tjänst i ett utrymme som utsätts för mycket kondens såg det ut som bilden visar. Jämför med det nya locket så förstår ni hur illa det var ställt. Eftersom oljefiltret på 911:an sitter på retursidan betyder detta att oljan filtreras först när den gått igenom motorn. Detta är bra såtillvida att metallspån och annat som fångas upp av oljan inne i motorn fastnar i filtret, men dåligt såtillvida att smuts och bôs som ramlat ner i oljan via påfyllningen, som t.ex. flagor från ett rostigt lock, riskerar att transporteras in i motorn med ökat slitage och elände som följd. Nu hade jag innan bytet gått över det gamla lockets insida med stålborste, för att få bort eventuella rostflagor, men det känns ändå mycket bättre nu när jag vet att lockets insida är lika skinande blankt som utsidan. Billigt var det också, knappt hundra bagis.

Ett glädjande besked

För ett tag sedan fick jag en förfrågan från en läsare om registreringsnumret på Escortkombin som jag skrev om för tre månader sedan. Han var nämligen intresserad av att köpa den för att renovera upp den. Jag hoppas verkligen han får möjlighet att gjuta nytt liv i denna ovanliga laståsna (och att han delar med sig av berättelsen)!

Om levnadsglada raggare och en deprimerande gnällspik

Mittuppslaget i gårdagens DN Stockholm upptogs av ett reportage om den traditionsenliga raggarrundan som sista fredagen varje månad går i centrala stan: 

Några sidor längre fram balanserades detta välskrivna reportage på ett fint sätt upp av följande insändare: 

"Det motorburna buset?" På allvar? Och jag som trodde att det var raggarna som var fast i femtiotalet! Personligen anser jag att om man väljer att bosätta sig mitt i Sveriges största stad så får man finna sig i att dela sitt närområde med andra människor, såväl med liknande intressen som en själv (gnälla på folk, tycka det var bättre förr, skriva ilskna insändare) som andra. Vidare får jag känslan av att herr Lars Anders Karlberg inte nödvändigtvis frågat övriga hyresgäster på Sveavägen 115 om lov innan han skrev under insändaren. Så om du söker medhåll och sympati, herr Karlberg, så får du leta vidare. För mig får du ingetdera av. 

Vulgärt, men snabbt avklarat

Idag lovar jag att inte ta för mycket av er tid i anspråk. Därför bjuder jag på tre och en halv snabb bilspottning, och en lite långsammare. De snabba är förresten det i dubbel bemärkelse, eftersom bilderna är tagna i fart på motorvägen. Nå, låtom oss börja från början.

Snabb bilspottning nummer ett av tre: Gemballa Biturbo GT550. För den som tycker att en vanlig Porsche Cayenne Turbo inte är tillräckligt snabb, törstig, dyr, ful eller vulgär. Får vem som helst som kör den att se ut som en rysk massmördare. Endast med i detta inlägg för att jag ska kunna raljera.

Snabb bilspottning nummer två av tre: MGA -59. Svensksåld och med endast sju ägare. Får vem som helst som kör den att se ut som en femtiofemårig skäggig gubbe. Långt framför MGA:n syns den halva bilspottningen: en Sunbeam Alpine.

Snabb bilspottning nummer tre av tre (men vit Porsche nummer två): 911 Targa -77. Får vem som helst som kör den att se ut som jag. Stackare.

Långsam bilspottning nummer ett av ett: Cadillac Eldorado -73. Inte svensksåld, men har varit i svensk trafik sedan 1978. Nu inne på sin 26:e ägare, men jag undrar just vem den första var. Den som i slutet av sjuttiotalet importerade 5,7 meter röd cabriolet med 8,2 liter motor kan inte ha varit rädd för att sticka ut en smula från mängden.

Numera ser den lite bedagad ut, med illasittande sufflett, rost och med de (säkerligen mycket tunga) dörrarna dåligt inpassade mot karossen.

Den är ändå anmärkningsvärt original, bortsett från en fruktansvärd kedjeratt som lyckligtvis bara skymtar på dessa bilder.

Storleken ställer bevisligen till problem ibland, som på parkeringar. Och överallt annars.

Sådär, nu var jag klar för den här gången, trevlig helg! Ut och grilla med er nu!

Det förnuftiga valet

Efter några Porscheosande inlägg är det dags att runda av bloggens smaker med lite franska kryddor. I helgen träffade jag nämligen min bror som stolt visade upp sitt senast inköpta fortskaffningsmedel. Man skulle kunna tro att han, som nybliven far med tjugo tusenlappar brännandes i näven, skulle satsa på något förståndigt. En tio-femton år gammal kombi, t.ex. Men icke. Han väljer istället att införskaffa en Renault 16 från 1969. Ett modigt beslut som jag förstås helhjärtat stödjer, och ett beslut som jag önskar att jag själv skulle våga ta om situationen skulle infinna sig (jag är tveksam). Bilen köptes av dess andra ägare som haft den ända sedan 1971!

Nå, nu till själva bilen. Den är i ett perfekt skick för en sommarbruksbil, ingen synlig rost men med fin patina. Växellådan med rattspak är skrapfri och distinkt i sina lägen. Fjädringen typiskt fransk, mjuk och mycket bekväm. En annan fördel med just detta exemplar är att motorn bytts ut till den starkare TS-varianten om 75 hk. Trots fyra fullvuxna i bilen när jag provkörde så kändes den inte mycket slöare än en modern småbil. Det gick att hänga med i trafikrytmen, även om det inte blev speciellt njutbart i farter över 90 km/tim. 80 verkade vara en bra marschfart.

Det som står på min brors att göra-lista är närmast montering av rullbälten istället för de nu monterade fasta bältena. Klokt, inte minst ur säkerhets-, men även ur bekvämlighetssynpunkt. Att släppa handbromsen, modell krycka, med bältet på var nämligen ingen barnlek, upptäckte jag. Mycket armsträckande blev det.

Detta är det jag har skrivit om så många gånger, idén om att ha en intressant bil som transportmedel snarare än en förståndig silvergrå kombi. Eller är det verkligen det förståndiga valet? En bil som bara kommer förlora i värde, som har en massa elektronik som bara väntar på att få börja krångla och som inte är till någon glädje för någon, allra minst för dig själv? 

Kanske är bilen vi ser här ett mycket förståndigare val? Bilen som gör varje resa till en händelse, som glädjer dig och din omvärld och som kan lagas med en tvåtumsspik och lite eltejp om det skulle behövas? Jag hoppas att jag någon gång kan uppbringa modet att följa min brors exempel och köpa en vettigare bil. Tills dess att jag gör det så önskar jag honom lycka till med nyförvärvet!

Mera Magnus

Om ni efter mitt senast inlägg vill se mer av Magnus Walker så kan jag lyckligtvis hjälpa er. Denna video är något äldre än gårdagens, och skildrar en åktur med Magnus längs Freeway 110 mellan Los Angeles och Pasadena. Egentligen skulle Magnus och fotografen ut för att leta fotomiljöer, men hamnade istället i... ja, det här. Det förklarar även det skakiga fotot, vilket fick improviseras fram.

Jag VET att sådant här egentligen är både farligt och dumt, och jag VET att man ska ta det försiktigt i trafiken, men jag kan inte låta bli att imponeras av Walkers till synes avspända körstil när han i hög fart kryssar mellan bilarna. Men eftersom jag är en samvetsgrann natur måste jag naturligtvis inflika ett kraftfullt

Don't try this at home, kids

Magnus opus

Om du inte är Porschetokig så har du kanske inte hört talas om Magnus Walker. Kort beskriven så är han engelsman, numera boende i Los Angeles, kring de fyrtio, med långt skägg och långa dreadlocks. Och med ett Porscheintresse som överglänser de flestas. Genom åren har han ägt ett fyrtiotal 911:or, de allra flesta av tidig årsmodell (1964-73). Han nöjer sig inte med att äga dem, utan han ser också till att renovera dem och bygga om dem till ännu sportigare skapelser. Kort sagt; Han lever det liv som många av oss bara drömmer om. Snart har dessutom en dokumentär om honom premiär, och trailern har bara på ett par dagar fått nästintill viral spridning i (och utanför) den internationella Porschevärlden. Även om man inte är speciellt intresserad av just Porsche så har man nog behållning av filmen, dess budskap går att tillämpa på vilket bilmärke som helst. Och fotot är helt fantastiskt. Så håll till godo!

Om du vill läsa mer om Magnus så rekommenderas ett besök på forumtråden om hans bilsamling. Han har även en rudimentär hemsida.

Fönsterlistmontering för dummies

Ikväll har jag fått ändan ur vagnen och gjort något som stått på att göra-listan ända sedan jag köpte bilen, och dessförinnan stod den på förra ägarens att göra-lista. Jag har bytt rutlister på dörrarna. Detta är en typisk företeelse på gamla Porschar, listen krymper med tiden vilket ger en ful glipa till rutramen, där vatten gladeligen läcker in och angriper hissmekanismen till rutan.

Jag visste inte innan hur man byter dessa lister, lite snabbt google-arbete gav besked om att hela rutramen måste lossas, medan lite långsammare google-arbete gav besked om att detta inte alls behövdes. Här nedan följer en steg för steg-beskrivning så som jag själv hade velat ha den innan jag skred verket an:

 1. Här ser man tydligt hur listen har krympt: en ca två cm stor glipa till rutramen.

2. Börja med att veva ned rutan helt. Bänd därefter försiktigt upp aluminiumlisten i bakkant. På förarsidan klarade jag mig med fingerstyrka, men på passagerarsidan fick jag ta till en något oortodoxt verktyg: en smörkniv i plast. Gummilisten sitter monterad i denna aluminiumlist och aluminiumlisten sitter i sin tur monterad med clips i dörren.

3. Lossa varsamt aluminiumlisten, ett clips i taget, tills den är fri från dörren. Observera att det även sitter en gummilist under den främre rutan. Denna är endast fastklämd av aluminiumlisten och kan alltså ramla bort när denna demonteras.

4. Drag ut den gamla gummilisten ur aluminiumlisten, rakt bakåt. En gammal, torr och krympt list glider med lätthet.

5. Den nya listen (den övre) är lite böjd vilket gör att skillnaden i längd ser större ut än vad den är, men det skiljer ändå 2-3 cm mellan dem.

6. Lite silikonspray i spåret på aluminiumlisten underlättar monteringen. Om sådan inte finns till hands så går lite diskmedel också bra.

7. Trä in den nya gummilisten enligt bild. Den sida av gummilisten som inte syns (den jag håller fingrarna på) är filtbeklädd och skall alltså vara mot rutan. Se till att gummilisten inte är uttöjd inför monteringen på dörren, utan pressa ihop ändarna mot varandra en smula.

8. Aluminiumlistens clips kan röra sig, så se till att listen är bra positionerad på dörren innan den klickas fast. Glipan mellan gummilist och rutram beror inte på att den nya listen är för kort, utan för att listen är lite ihoppressad (se punkten ovan).

9. Kommer ni ihåg den lilla gummilisten från punkt 2? Sätt tillbaka den nu och klicka fast aluminiumlisten i dörren. Klart!

Tidsåtgången för detta projekt är knappast mer än en halvtimme för båda sidorna, ens om du gör det långsamt.

Brun, brun är kärleken

Efter en viss tids torka är det idag dags för ett nytt Blockettips; En 911SC Targa -78 i ett utförande man inte ofta ser, nämligen det ärliga sjuttiotalsutförandet. Eftersom SC:n markerade övergången mellan 70- och 80-tal så specificerades de flesta efter vad som på den tiden ansågs modernt; svart snarare än kromat listverk, turbovingar och färger som vi idag förknippar med åttiotalet, vitt, silver, blå- eller brunmetallic.

I detta hav av kritstrecksränder, breda axelvaddar och enorma biltelefoner (de kallades ju så på den tiden!) så är det befriande att hitta en bil som bär sin årsmodell med den äran, utan att låtsas vara yngre än den är genom att drapera sig i ungdomligare attribut. Inte nog med att listerna runt rutorna är kromade, dörrhandtagen och targabågen är i borstat stål vilket normalt sett associeras med bilar från sjuttiotalets första hälft. Färgen är förvisso brun, men inte metallic utan solid Mockabrun - en favorit i 911:ans färgpalett och en färg som figurerat även i ett tidigare inlägg om Blocketfynd. 

Inredningen går även den i brunt, visserligen med kritstrecksränder men inte kommer jag att tänka på Miami Vice för det. Som sig bör är motorluckan vinglös och fronten saknar spoiler, allt för en mer klassisk look. En liten blast from the 80's har jag dock upptäckt; där askkoppen normalt sett sitter har man istället monterat en equalizer. Nå, man kan inte få allt och nog är det nyttigare att begagna en EQ än en askkopp.

Skulle jag ändra på något så skulle jag byta de lackade strålkastarsargarna mot ett par kromade, Fuchsfälgarna mot en uppsättning ATS "kakformar" (som av en händelse finns fyra sådana också på blocket, här) och varför inte montera Porsches original stänkskydd bakom bakhjulen? Om ni undrar hur fälgarna och stänkskydden ser ut så ser ni det på dessa bilder:

Om du nu blir sugen på att slå till på vad som kan vara sommarens bästa glassköparbil så hittar du annonsen här. Bilen står i Tranås och är konkurrenskraftigt prissatt, så under förutsättning att plåten är frisk så gäller det att slå till snabbt.

Själv har jag just klivit ur min betydligt mera åttiotalsbetonade bil efter en tiomilarunda i underskön försommarkväll. Är man gräsänkling så får man passa på.

Bilder tagna från Blocket och andra ställen på Internet. Om du är upphovsrättsinnehavare och önskar få någon av bilderna borttagen, vänligen kontakta mig.