onsdag 23 februari 2011

Ett erkännande

Det är dags för mig att krypa till korset och erkänna något som jag länge dolt, t.o.m. för mig själv. Jag gillar amerikanska bilar. Så, då var det sagt.

Jag har länge tyckt att amerikanska bilar bara är överlastade pråmar helt utan finess, och i vissa fall tycker jag fortfarande det. Men det är något visst med dem trots allt; de lata, lågvarviga V8:orna, den enkla men hållbara mekaniken, storleken. De är vänliga jättar som står ut med det mesta utan knot. Så vadan min tidigare aversion mot s.k. jänkare?

Kanske har jag gjort misstaget att bara tänka på amerikanska femtiotalare när jag hört orden "amerikansk bil" nämnas. Överlag är jag inte så intresserad av femtiotalets bilar, men inte låter jag det påverka mig i mina åsikter om brittiska eller tyska eller franska bilar. Så varför skulle jag låta det påverka mig ifråga om bilar från det Stora Landet i Väst?

Eller har jag låtit mina egna fördomar om bilägarna påverka min syn på bilarna? Nidbilden av Porscheägare är inte speciellt smickrande heller, men inte rör det mig i ryggen. Så vilken rätt har jag att ogilla Chevrolet bara för att en del av ägarna har brylcreme i håret och lyssnar på Eddie Meduza?

Trogna läsare av denna blogg har kunnat följa denna metamorfos i några av mina inlägg, där tonen gentemot amerikanska bilar har blivit mindre och mindre styvmoderlig:
Från det här, via det här för att sluta här. Men det som slutligen fick mig att ge upp kampen med mig själv var upptäckten av bloggen Bildrömmar och Drömbilar. Helt plötsligt fann jag mig absorberad i en värld av Edelbrockinsug, small block-V8:or och lagom mycket krom. Och som jag trivdes!

6 kommentarer:

  1. Jag har märkt samma förvandling hos mig själv. Framför allt är det 60- och 70-talarna jag gillar mest. Acceptansen började genom kompaktbilarna och sen till muskelbilarna och nu kan jag till och med se någon mening i fullsizeskeppen.

    Huvudsaken är nog att ha öppna sinnen. Många bilentusiaster riktar in sig på ett bilmärke och blir fördomsfulla eller rentav militanta mot andra bilmärken och deras ägare. Jag tycker man kan se charm i alla gamla bilar, oavsett märke. Nya bilar däremot...

    SvaraRadera
  2. ...och nu har jag lyckats hitta din blogg också! Trevlig läsning!

    SvaraRadera
  3. Jag var nära att slå till på en Lincoln Continental Mk IV i guldmetallic/beige vinyl med matchande cowboyläderinredning när det kändes som att det inte skulle gå att hitta en vettig 911:a. Har för mig att det var en -75:a och jag satt med telefonen i handen när jag insåg det vansinniga. Tur det kanske, att stånga sig fram med 5.5x2 meter bil i franska småhålor kanske hade varit lite svårt...

    SvaraRadera
  4. Jag må ha erkänt att jag gillar amerikanare, men jag gillar fortfarande nioelvor mer! Så jag tycker du gjorde ett klokt val som inte köpte den.
    Dessutom tror jag Jeremy Clarkson har en poäng när han säger att amerikanska bilar inte fungerar i Europa. Våra vägar är helt enkelt för små för dessa slagskepp...

    SvaraRadera