Det vanliga förfarandet när det kommer till mina bilspottingar är att jag tar en bild med min mobiltelefon, glömmer bort den, hittar den tre månader senare och att den efter ytterligare några dagar dyker upp här. Så icke idag, ty idag ger jag er en spotting som gjordes för inte fullt tre timmar sedan. Rykande färsk alltså, vilket är mer än man kan säga om objektet i fråga.
Chevrolet Caprice, från och med årsmodell 1977 kallad Caprice Classic, var en lyxigare version av Chevrolet Impala. I USA var denna en mycket vanlig polis- och taxibil, men den var faktiskt inte helt ovanlig här hemma i Sverige heller, där den såldes som sedan och som kombi. Den sistnämnda utrustades inte sällan med äkta plastträdekor på karossen.
Bilen som nätt och jämnt syns här är en Caprice Classic -79. Man skulle kunna föranledas att tro att det är en gammal amerikansk polisbil, men eftersom den är svensksåld så låter detta inte helt troligt.
Under sjuttio- och början av åttiotalet ansågs amerikanska bilar tillhöra det som idag kallas premiumsegmentet. De erbjöd överdådiga utrymmen, mjuk fjädring, hög utrustningsnivå och V8-motorer, allt fodrat med galon och krossad plysch. Som brukligt är med amerikanska bilar så fanns en uppsjö motoralternativ (bl.a. en diesel), men vanligast i Sverige var 5,7-litersåttan på ca 170 hk, och det är just denna motor som bilen här är bestyckad med. Dessvärre har den lyxiga fasaden krackelerat betänkligt under årens lopp. Bilen är avställd, men har så bara varit sedan i november, och alltså är det möjligt att det rör sig om en sommarbil som till våren kommer skottas fram ur sitt vintriga garage. Jag hoppas.
Chevrolet Caprice, från och med årsmodell 1977 kallad Caprice Classic, var en lyxigare version av Chevrolet Impala. I USA var denna en mycket vanlig polis- och taxibil, men den var faktiskt inte helt ovanlig här hemma i Sverige heller, där den såldes som sedan och som kombi. Den sistnämnda utrustades inte sällan med äkta plastträdekor på karossen.Bilen som nätt och jämnt syns här är en Caprice Classic -79. Man skulle kunna föranledas att tro att det är en gammal amerikansk polisbil, men eftersom den är svensksåld så låter detta inte helt troligt.
Under sjuttio- och början av åttiotalet ansågs amerikanska bilar tillhöra det som idag kallas premiumsegmentet. De erbjöd överdådiga utrymmen, mjuk fjädring, hög utrustningsnivå och V8-motorer, allt fodrat med galon och krossad plysch. Som brukligt är med amerikanska bilar så fanns en uppsjö motoralternativ (bl.a. en diesel), men vanligast i Sverige var 5,7-litersåttan på ca 170 hk, och det är just denna motor som bilen här är bestyckad med. Dessvärre har den lyxiga fasaden krackelerat betänkligt under årens lopp. Bilen är avställd, men har så bara varit sedan i november, och alltså är det möjligt att det rör sig om en sommarbil som till våren kommer skottas fram ur sitt vintriga garage. Jag hoppas.
Inlägg
Lackeringen är säkert ingen tillfällighet. Någon vill troligtvis leka sheriff!
SvaraRaderaInte alls otänkbart. Drömmen om snörräta vägar som skär genom ett kargt ökenlandskap, stäpplöpare och att bistert stirra mot horisonten lever starkare hos vissa.
SvaraRadera