Härförleden fick jag av en händelse en biltidning tillstucken mig; föregående nummer av Bilsport Classic. Efter min nyvunna självinsikt om att jag faktiskt gillar amerikanska bilar också så kastade jag mig glupskt över den. Språket i de flesta av artiklarna kände jag igen från andra håll; tämligen trevliga redogörelser över amerikanska femtio- och sextiotalsbilar i ny- eller finare-än-nyskick; Ett OK tidsfördriv, men ingenting jag tycker är speciellt intressant.Dock dök det emellanåt upp en artikel om bilar som är mer i min smak; patinerade, något modifierade och ägda av yngre förmågor. Entusiastiskt började jag läsa dessa artiklar, för att ögonblicket senare inse att de tycks vara skrivna av en glad amatör utan fullständiga kunskaper i svensk meningsbyggnad. Följaktligen är vissa av artiklarna helt obegripliga, medan andra bara är en smula förbryllande.
"[...]en plirande, magerlagd man med bläck i armen och hemmarullad tobak[?] i mungipan."
Men det som irriterar mig mest, det som får det att krypa under skinnet på mig och som får mig att vrida mig av obehag, är det flåshurtiga språket. Artikelförfattaren (en komplimang i sammanhanget) brinner av iver att ge sin text nerv och liv. Tyvärr blir det så uppenbart och rentav övertydligt så han misslyckas i sina försök. Istället blir det ett ganska parodiskt rabblande av slanguttryck som för tankarna till en amatörskådespelare som försöker spela söderkis.
"Vad gör man då om man står med två rätt kassa kärror [...] jo, man drar en redig loska i kardorna och strippar skrotet, samt slår ihop de användbara delarna från två kärror till en någorlunda fungerande automobil."
I grund och botten kanske artiklarnas krystade språk är ett uttryck för skribentens egna tvivel på sin förmåga. Kanske han är osäker på om hans ambitioner att förmedla en känsla i sina texter når fram till läsaren. I sådana fall kan jag bara säga; Det gör de. Men det är inte ambitionen som är huvudsaken utan känslan man önskar förmedla.
Eller så handlar det om att upphovsmannen är så cynisk att han tror att de som läser Bilsport Classic inte kan uppfatta subtiliteter i en text. I sådana fall kan jag bara skratta gott.
Och i vilket fall tänker som helst jag fortsätta att inte köpa tidningen.
Inlägg
Sant, så sant. Det finns ett antal svenska biltidningar, men inte många håller en särskilt hög standard. Varken språk- eller bilkulturmässigt.
SvaraRaderaGissar att redaktionerna består av 99 % män med liknande värderingar. Blir lite trökigt.
För övrigt slår jag gärna slag för Gasoline. Förvänta dig inga underverk, men tidningen är lite roligare, lite galnare, lite mer intressant.
Den ska jag absolut kolla upp! Annars gillar jag Klassiker skarpt; välskrivna, bra reportage med bra foto. Dessutom tryckt på papper av hög kvalitet vilket gör läsningen lite mera högtidlig.
SvaraRaderaOm det är något som irriterar mig så är det laissez-faire-attityd hos upphovsmännen bakom någonting; att man låter undermåliga saker slippa igenom i hopp om att ingen kommer upptäcka något. Det är känslan jag får av Bilsport. Tidningen känns liksom billig, trots att den inte är det.
Hear, hear!
SvaraRaderaKlassikers största förtjänst är att dom kan skriva, vilket är sällsynt i motorjournalistbranschen, och avsaknaden av grabbighet! Man slipper den där snusdregliga lumparstämningen som finns i en del andra svenska biltidningar och det är väldigt skönt. Jag undrar hur det skulle vara att vara en bilintresserad tjej...?
SvaraRaderaEnda invändningen jag möjligen kan ha mot Klassiker är att det blir för mycket bensinmacksnostalgi ibland. Sånt har jag oerhört svårt för av nån anledning. Detta gör också att jag inte riktigt klarar av Riksettan mer än i små doser vilket är synd då den för det mesta också är väldigt välskriven.
Johan: Jag skulle till och med kunna tänka mig att vissa tjejer inte vågar leva ut sitt bilintresse p.g.a. detta. Man luras att tro att det inte är något för en. Synd i sådana fall, mångfald är alltid bra!
SvaraRaderaDet är i sanning en makalös skribent vi har i Klassikers Claes Johansson som på ett helt obeskrivligt fängslande vis kan locka till det där svårdefenierade och "lagoma" humoristiska språkbruket. Inte sällan kommer man på sig själv med att småflina i sänglampans sken i sällskap av en oblädrad tidning där man aldrig blir besviken av att vända blad. Respekt!
SvaraRaderaBengan: Jag kan inte annat än att hålla med. En god sammanfattning.
SvaraRaderaBra inlägg. Hittade en bunt bilsport i soprummet härförleden. Ibland intressanta objekt men huvvaligen vilket språk och vilken grabbighet
SvaraRaderaTack för det! Soprummet är väl annars stället där tidningen Bilsport oftast hör hemma...
Radera