Vägen mellan min hemort och Vaxholm är en mycket trevlig bekantskap: kurvig, lagom kuperad och naturskön. Alltså är det inte så konstigt att en av årets sista turer innan avställning gick just längs denna väg. Väl framme tog jag en promenad i det vackra höstvädret för att titta på omgivningarna. I just dessa omgivningar sprang jag på en Plymouth Valiant Signet -65 som verkade, liksom jag, njuta av årets sista varma solstrålar.Just 1965 var året då Valianten bytte tillverkarnamn, från Chrysler till Plymouth. Rester från det gamla namnet dröjer sig dock kvar på detta exemplar, i form av de snygga stänkskydden.
Modellen var inte helt ovanlig i Sverige och den användes även som jag tidigare nämnt av polisen. Denna bil är svensksåld med typiskt svensk utrustning; rak sexcylindrig motor och manuell växellåda.
Jag är inte någon stor fantast av det som populärt kallas jänkejärn, men just dessa kompakta bruksmodeller från sextiotalet, utan krom och prål i överflöd, har ett sympatiskt drag. De är lite grann som intellektuella amerikaner. Man räknar med att alla som bor i USA är överviktiga obildade flaggviftare, men träffar man tillräckligt många så blir man emellanåt positivt överraskad.
Inlägg
Riktigt skön Valiant som bittert påminner mig om min mest ångerfulla bilseparation, alla kategorier. 17 bast ung inhandlades första egna kärran, en tan-grey Signet 2d HT -65.
SvaraRadera225 och golvautomat mellan separata stolar i svart vinyl. 3 ägare, originalskick. Året var 1994 och nu fattades bara körkort.Snabbt avklarat så väntade flera års nöjesåka som sommarbil och lyckan var total. Det fina skicket bibehölls trots i regel välfyllda både fram och baksäten. Men så kom dagen när garaget sades upp och tillökning i familjen var ett faktum.Bilen skulle säljas. Tanken på att behöva ställa den utomhus var det som fick mig att ta beslutet. 20 papp i näven var en klen tröst när jag såg två glödande bakljus försvinna i skymningen, pengar som inte på långa vägar idag skulle locka tillbaka bilen från nuvarande ägare som dessutom bor plågsamt nära mig... Ack ja, den ungdomskärleken...
I en akt av total osjälviskhet så säkerställde du din älskade Valiants fortlevnad genom att sälja den till någon som du visste skulle ge den den omvårdnad som den förtjänar. Det kräver sin man, bra gjort!
SvaraRadera