Om fördelarna med att bo i ett ordningsamt land

När jag köpte Porschen fick jag med en pärm innehållande den historik som fanns. Denna sträckte sig inte mycket längre bakåt än 1997, och bilens första tolv år i Sverige var således höljda i dunkel. Lyckligtvis bor vi ju i ett av världens mest välstrukturerade länder, där ingenting slängs utan allting arkiveras för framtiden. Detta faktum utnyttjade jag i förra veckan, då jag fick ett plötsligt infall att leka detektiv. Beväpnad endast med penna, papper och telefonlur började jag min undersökning. Första samtalet ställdes till Bilprovningen, som omgående sammanställde de papper de hade i sitt arkiv och skickade via e-mail till mig. Från samtalet tills jag hade skrivit ut papperen tog det inte tio minuter! Vilken tjänstvillighet!

Nu var bollen i rullning och jag telefonerade Transportstyrelsen för att få ett utdrag ur ägarregistret, vilket kom till mig med vändande post. Dessa utdrag går dock inte så långt bakåt i tiden, varför ytterligare ett samtal var av nöden. Detta gick till Svensk arkivservice, vilka har hand om arkiven från 1972 och framåt. Här finns allting lagrat på -och det är här allting börjar kännas som en spionfilm- mikrofilm. Den sparsamme kan notera att allting upp till denna punkt varit kostnadsfritt, men nu tas en administrativ kostnad à 10 kr per dokument ut.

Jag kanske har sett för mycket James Bond-filmer från 60-talet, men jag blir sällsamt uppspelt av min inre vision av långa Sovjetgrå korridorer där arkivarier arbetar med att plocka fram gamla dokument. Och i mitt fall bar det frukt. 29 dokument som sträcker sig ända bak till den 22 April 1985 då bilen först registrerades i Sverige, till en kvinna i Mölndal.

Om man vill ha ut dokument från innan 1972 så vänder man sig till länsstyrelsen. Det var nämligen de som hade hand om registreringsärendena då, på den tiden då registreringsskyltarna fortfarande hade länsbokstav.