Jag vet att det har raljerats lite för mycket om kvaliteten på svensk TV kontra säg brittisk och amerikansk. Alltså ska jag i detta inlägg försöka undvika att falla i samma fälla.Det är bara att inse att svenska TV-program kommer aldrig att bli riktigt så bra som produktioner från t.ex. BBC, och detta är helt förståeligt om man ser till skillnaden i budget. Men nog skulle vissa svenska produktioner kunna bli bättre med mycket små medel. Jag skriver i allmänna ordalag, men tänker förstås närmast på bilrelaterade TV-program.
Det senaste tillskottet till mediebruset är TV8:s satsning Gran Turismo, ett program som i mina ögon är sevärt, men som skulle kunna göras oerhört mycket bättre. Då talar jag inte i första hand om inslagen, vilka är ganska så mysiga, på det där hemsnidade sättet som lätt blir när det handlar om en liten kanal med små medel. Jag talar om programledarna Gunnar Dackevall och Tom Bertling.
Det verkar som att de knappt har en aning om vad de ska säga innan de öppnar munnen, mer än att Bertling ska få in en pik om att Midnattssolsrallyt bara är till för gamla gubbar. Deras samspel hade varit så mycket bättre om de inte pliktmässigt kände ett behov av att tydliggöra generationsklyftan. Less is more, för att låna ett uttryck från Hollywood. Dessutom hade det varit bra om de tilläts göra omtagningar vid felsägningar. För det kan väl inte ha gått någon obemärkt förbi att Bertling i senaste avsnittet sade platina när han egentligen menade patina?
Alla bilprogram av rang behöver ett inslag med exotiska sportbilar. Mannen som ansvarar för provkörningarna i Gran Turismo heter Fredrik Huldt och arbetar till vardags på tidningen Auto Motor & Sport. Jag förstår vad han vill göra. Han vill samma sak som många andra av hans gelikar, d.v.s. vara Jeremy Clarkson. Alltså innehåller provkörningarna skrik och stön varvat med allehanda metaforer. Men metaforerna är lite för ogenomtänkta och lite för grovhuggna för att få mig att dra på smilbanden ("bromsa, och du hänger som en snorloska i bältet", "kön är lika lång som John Holmes [pip]").
Dessutom har Huldt inte ännu förstått en sak som Clarkson insåg för länge sedan; siffror är ointressanta. Tittaren i gemen (d.v.s. jag) bryr sig inte om den exakta litereffekten eller antal hästkrafter per ton. I den senaste provkörningen räknade jag till elva sifferuppgifter.
Nu inser jag att jag står i det berömda glashuset, med tanke dels på ovanstående mening, dels på mängden nördiga data som blandats in i mina tidigare inlägg.
Trots allt detta så gillar jag ändå Gran Turismo. Det är ett mysigt motorprogram och det är långt bättre än det plågsamt dåliga programmet som föregick det, Teknikens Värld-TV. Och vi ska komma ihåg att Top Gear i sin nuvarande form haft nästan tio år på sig att utvecklas till dagens format. Men visst finns det saker för TV8 att förbättra.
Såhär i efterhand kan man nog konstatera att jag misslyckades med planen att inte raljera.
Det senaste tillskottet till mediebruset är TV8:s satsning Gran Turismo, ett program som i mina ögon är sevärt, men som skulle kunna göras oerhört mycket bättre. Då talar jag inte i första hand om inslagen, vilka är ganska så mysiga, på det där hemsnidade sättet som lätt blir när det handlar om en liten kanal med små medel. Jag talar om programledarna Gunnar Dackevall och Tom Bertling.
Det verkar som att de knappt har en aning om vad de ska säga innan de öppnar munnen, mer än att Bertling ska få in en pik om att Midnattssolsrallyt bara är till för gamla gubbar. Deras samspel hade varit så mycket bättre om de inte pliktmässigt kände ett behov av att tydliggöra generationsklyftan. Less is more, för att låna ett uttryck från Hollywood. Dessutom hade det varit bra om de tilläts göra omtagningar vid felsägningar. För det kan väl inte ha gått någon obemärkt förbi att Bertling i senaste avsnittet sade platina när han egentligen menade patina?
Alla bilprogram av rang behöver ett inslag med exotiska sportbilar. Mannen som ansvarar för provkörningarna i Gran Turismo heter Fredrik Huldt och arbetar till vardags på tidningen Auto Motor & Sport. Jag förstår vad han vill göra. Han vill samma sak som många andra av hans gelikar, d.v.s. vara Jeremy Clarkson. Alltså innehåller provkörningarna skrik och stön varvat med allehanda metaforer. Men metaforerna är lite för ogenomtänkta och lite för grovhuggna för att få mig att dra på smilbanden ("bromsa, och du hänger som en snorloska i bältet", "kön är lika lång som John Holmes [pip]").
Dessutom har Huldt inte ännu förstått en sak som Clarkson insåg för länge sedan; siffror är ointressanta. Tittaren i gemen (d.v.s. jag) bryr sig inte om den exakta litereffekten eller antal hästkrafter per ton. I den senaste provkörningen räknade jag till elva sifferuppgifter.
Nu inser jag att jag står i det berömda glashuset, med tanke dels på ovanstående mening, dels på mängden nördiga data som blandats in i mina tidigare inlägg.
Trots allt detta så gillar jag ändå Gran Turismo. Det är ett mysigt motorprogram och det är långt bättre än det plågsamt dåliga programmet som föregick det, Teknikens Värld-TV. Och vi ska komma ihåg att Top Gear i sin nuvarande form haft nästan tio år på sig att utvecklas till dagens format. Men visst finns det saker för TV8 att förbättra.
Såhär i efterhand kan man nog konstatera att jag misslyckades med planen att inte raljera.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar