Unga gamlingar

Mina semesterdagar hittills har fördrivits genom att renovera ett rum i vårt nyligen inskaffade kedjehus, men trots detta har jag hunnit med att få span på ett par intressanta bilar. Senast idag såg jag detta udda par stå parkerat utanför en mataffär. Trogna läsare känner kanske igen Citroën -88:an från ett inlägg i vintras, men bilen bredvid är ny för bloggen. Först trodde jag, felaktigt, att det var en Caprice, men en snabb koll med transportstyrelsen avslöjar att det handlar om Pontiacs motsvarighet; Safari. Varifrån man fick detta namn har jag ingen aning om, men jag kommer osökt att tänka på drive in-djurparker, s.k. safari parks, och en bil full av glassätande amerikanska ungar.

Apropå dess likhet med Chevrolet Caprice så är det intressant hur lika amerikanska bilar från denna tidsålder var varandra. Huruvida det bara rör sig om badge engineering eller om designen faktiskt skiljer sig åt på något subtilt plan låter jag vara osagt. Bilen här är i alla fall från 1989 vilket betyder att den är av den sista årsmodellen innan denna modell försvann ur sortimentet. Bilens skick är som synes ganska bedrövligt, med dörrar visserligen i samma färg, men somliga utan den snygga "trä"-dekoren. Detta gagnar Citroënen, som i jämförelse ser riktigt välhållen ut.
Namnet Safari började användas av Pontiac redan 1955, då som beteckning på en tvådörrars "Nomad"-herrgårdsvagn. 1959 gavs namnet i stället till de enorma s.k. fullsize-herrgårdsvagnarna.

Vid en snabb anblick finns det ingenting som dessa två bilar har gemensamt. Där Cittran är 3,9 meter lång är Pontiacen 5,5 meter. Där Pontiacen (förstås) har en V8 har 2CV:n (förstås) en tvåcylindrig boxer. Och där Pontiacen har kromat takräcke har fransosen lite fladdrigt tyg.
Till slut kom jag dock på den gemensamma nämnaren, det som förenar dem och gör dem till, förvisso ett omaka, men ändock ett radarpar; de är yngre än man kan tro. Safarin såg ut så här från 1977 fram tills 1989 och Cittran, ja det behöver jag knappt förklara ytterligare, eller?